Glöd · På djupet

Vad är rättighetsdriven omställning?

Floden Whanganui på Nya Zeeland, en av flera floder över världen som har fått egna rättigheter.

I den här essän utforskar ekopedagogerna Lina Petersdotter Johansson och Nikolas Berg hur en omställning byggd på rättighetstänkande skulle kunna se ut, och varför den är viktig.

Att ställa om till ett rättvist, hållbart och regenerativt (livgivande) samhälle är vår tids största utmaning. Hur omställning definieras beror på vilken världsbild eller kulturell berättelse som färgar tolkningen. I de tolkningar som hittills varit tongivande, har frågor om rättigheter inte alltid haft en central plats. Samtidigt kan ett utvidgat rättighetstänkande, som omfattar både människan och den mer-än-mänskliga världen, vara den hävstång som behövs idag. Här vill vi delge perspektiv och reflektioner som förhoppningsvis kan bidra till utforskningen.

Inom bland annat ekopedagogiken, en kritisk rättighetspedagogik där vi är verksamma, utforskas hur en rättighetsbaserad kultur kan fördjupa innebörden i omställning – något som kan krävas när allt fler aktörer gör anspråk på begreppet. Många behövs i utforskandet, inte minst grupper som främjar kritisk reflektion och analys av orättvisor och kolonialiserande berättelser. Det är värdefullt att vi i dessa grupper kan mötas i ett ömsesidigt lärande kring frågorna, utifrån både diskriminerade och privilegierade perspektiv, och våga engagera oss såväl intellektuellt och känslomässigt som i handling. Tillsammans kan vi tillföra ledarskap för att förtydliga omställningens mening.

Detta är nu på väg att hända på flera håll, en positiv utveckling med tanke på de totalitära krafter som idag hotar samhället och även påverkat miljö- och omställningsrörelsen. Som del av utforskningen har begreppet “rättighetsdriven omställning” vuxit fram. Det kan ses som en fördjupning och komplettering av ett annat viktigt begrepp som får alltmer spridning; rättvis omställning.

Rättigheter sätter ramar för teknikdriven och gräsrotsdriven omställning

En rättighetsdriven omställning kan ställas i kontrast till två andra tolkningar: En teknikdriven respektive en gräsrotsdriven omställning. Den teknikdrivna ”gröna” omställning som i nuläget är prioriterad hos flera politiska partier och i näringslivet, kan ses som en fortsättning på den mekanistiska berättelse som väglett framväxten av det industrimoderna samhället. Många forskare menar att denna inriktning inte förmår möta utmaningarna i den omfattning och hastighet som behövs idag, snarare har den ofta visat sig förstärka status quo. Utöver tekniska innovationer lyfter den fram marknadslösningar och privat konsumtion som lösningar – en nyliberal agenda som inte har visat sig kunna vända utvecklingen på över 30 år.

Ett alternativt synsätt är ”gräsrotsdriven” omställning, som kan hittas i bland annat omställningsrörelsen. Där förväntas omställningen växa fram nedifrån, med lokala svar på globala kriser. Rörelsen har skapat en hel del engagemang med sina rötter i permakulturens principer: Omsorg om jorden, omsorg om människan samt rättvis fördelning. Samtidigt har den ännu inte fått det genomslag som många hoppats på. Den har också fått kritik för bristande maktanalys när det gäller de rasistiska, koloniala och nyliberala kulturer som aktivt motarbetar lokal mobilisering och självorganisering. Denna brist har ibland bidragit till att urholka och förminska rörelsens förändringskraft, som vi ser det.

En rättighetsdriven omställning står inte i motsats till dessa två tolkningar, men infogar dem i tydliga ramar som formas av rättigheter för allt levande. Att ta ställning för rättigheter blir en grund för kritisk reflektion, självreflektion och analys av de maktstrukturer som motarbetar rättvisa genom patriarkala härskar- och dominanskulturer. De kritiska perspektiven skapar utrymme att formulera kraftfulla alternativa visioner för rättvis och hållbar omställning, som kan frigöra verklig handlingskraft och aktivt hopp.

Betoningen på “rättighetsdriven”  omställning som fördjupning och komplettering av rättvisebegreppet, handlar bland annat om att “rättvisa” ibland begränsats till den mänskliga världen i form av rättvis tillgång till den industrimoderna kakan. Rättigheter kan gå djupare genom att utforska rättighetstänkandets essens: erkännandet av egenvärden hos allt levande, resan från objekt till subjekt.

Ekosociala rättigheter som praktik och synsätt för samhällstransformation

Den ekosociala rättighetsrörelse som idag växer fram på många håll omfattar såväl mänskliga rättigheter som rättigheter för andra arter och ekosystem – naturens rättigheter som idé och praktik, konkretiserad i bland annat lagförslaget om ekocid (livsmiljöförstörelse). Mänskliga rättigheter gäller både individuella och kollektiva, exempelvis urfolkens rättigheter och småböndernas rättigheter. Ytterligare en aspekt är lokala rättigheter, en vision som många lokalsamhällen i främst Nordamerika ställt sig bakom. Dessa lokala deklarationer inkluderar ofta de lokala ekosystemens rättigheter, inklusive vattensystem, skogar och andra livsmiljöer.

Alla rättigheter hänger samman. I en process för att främja rättigheter för ekosystemens mångfald blir det självklart att tydligt koppla till mänskliga rättigheter – rättigheter för de samhällen, grupper och människor som ingår i ekosystemen. Ekosociala rättigheter omfattar både den lokala kulturen och naturen, de två är oskiljaktliga i en verklig omställning. Det grundläggande synsättet bakom de olika formerna av rättigheter är subjektifiering, vilket innebär en djupgående respekt för att allt levande har egenvärden och inte bara nyttovärden.

En rättighetsdriven omställning konkretiseras på lokal gräsrotsnivå, samtidigt som den överskrider det lokala genom att verka för att förändra samhällets överordnade strukturer. Den kan använda sig av teknik när tekniken stödjer planetära gränser – Moder jords rättigheter – istället för gränslös tillväxt och konsumtion. En sådan omställning utgår från att rättigheter handlar om goda och hållbara relationer. I en rättighetsbaserad fredskultur övar vi oss i att odla dessa fredliga relationer till jorden, omvärlden, varandra och oss själva. Det är en samhällstransformation som innebär djupgående lärprocesser, kollektivt och individuellt.

Att utforska essensen av rättigheter: en kultur byggd på subjektifiering

Hur kan vi lära oss om och utforska rättigheter med både hjärna, hjärta och hand? En del av lärandet sker när vi i handling samverkar för exempelvis klimaträttvisa. Detta är den yttre aspekten av en rörelse, helt nödvändig i vår tid: Att göra något och lära i steget. För att nå gemensamma mål är det också nödvändigt att arbeta med inre, existentiella aspekter där vi odlar kultur och förhållningssätt – utvecklar varandet. Olika personer och grupper bidrar med olika kvalitéer i en rik, mångfaldig och motståndskraftig rörelse.

Här vill vi främst spegla de inre, kulturella aspekterna av rättvis omställning, synen på allt levande som rättighetsbärande subjekt. Det är ett arbete med fokus på att utforska och vårda rötterna, själva jordmånen som kan bära en rörelse. Hur kan vi tillsammans bli bärare av en livgivande och rättighetsbaserad fredskultur? Den frågan kan kräva djupgående utforskning, med oss själva som verktyg. Det är kanske inte ett lika synligt arbete som den bredare och mer utåtriktade aktivismen, men lika viktigt i våra ögon.

Att odla rötterna till rättigheter är en speciell utmaning som vi uppfattar handlar om just subjektifiering. En del av lärandet innebär att bygga en gemensam begreppsmässig förståelse, men den främsta utmaningen ligger kanske i att utveckla trygga lärmiljöer där vi i praktiken kan utforska vad det betyder att mötas som subjekt. Det kan vara en sårbar process som kräver stor varsamhet med oss själva och varandra, då vi behöver närvara i processen med hela oss – intellektuellt, känslomässigt och fysiskt. Det är en utmaning att stå kvar och fortsätta möta såväl oss själva som varandra som subjekt, att undvika kategoriseringar och förhastade slutsatser. Att stanna kvar i den gemensamma utforskningen utan att veta svaren, också när det känns svårt. Där kan en gemensam och långsiktigt bärande tillit få möjlighet att växa fram.

I den industrimoderna kulturen har vi fostrats i att undvika obehagliga känslor, istället för att möta dem. Ibland kan de ekologiska och sociala kriserna skapa exempelvis skuld, ilska och smärta. Detta kan resultera i undvikande av personer som associeras med dessa känslor. Sådana beteenden är djupt förståeliga och ibland är det viktigt att ge sig själv omsorg. Arbetet med subjektifiering behöver göras i medvetenhet om att det kan innebära omtumlande lärmöten och väcka starka känslor. Känslornas funktion är bland annat att knyta an som subjekt till oss själva, varandra, samhället i stort liksom resten av ekosystemen. Ju mer vi lär oss välkomna dem, desto djupare kan vi gå i den subjektifierande processen. Det är värdefullt att mitt i smärtan vara medveten om risken att projicera och söka fel hos andra, där undvikandet vänds till individualisering och objektifiering – olika former av reaktivt utagerande. Detta kan förebyggas genom att odla ansvar, omsorg och ömsesidighet i mötena.

Verktyg för grupper som vill utforska subjektifiering som förhållningssätt

I kritisk pedagogik finns en förståelse för hur myter om individualism och objektivism kan hindra drömmen om en värld fri från rasism och kolonialism. Den kritiska medvetenheten ger möjlighet att tillsammans gå djupare och bana väg för rättighetsdriven omställning. Kritisk självreflektion innefattar en medvetenhet om hur dessa myter även kan finnas i oss. Såren som vi tillfogats av den industrimoderna kulturen, kan göra att vi omedvetet tenderar att individualisera och objektifiera varandra. Det finns olika former av verktyg och metoder för att synliggöra de förtryckande berättelser vi internaliserat samt möjliggöra ömsesidigt läkande och frigörande. Ett exempel är ekopedagogiken, formulerad av Paulo Freire och berikad av bland annat urfolksperspektiv. Den bygger på den frigörande pedagogikens syn att både förtryckta och förtryckare behöver frigöra sig från den objektifierande kulturen inom oss.

Ett subjektifierande verktyg är metaperspektivet, där grupper ses som subjekt med egen identitet och vilja. Det är ett förhållningssätt där individuella beteenden betraktas som gestaltningar av kollektiva behov och dilemman. Detta kan läka känslor av såväl skuld som ilska. Med hjälp av metaperspektivet kan vi tillsammans gå djupare och förstå att de spänningar och konflikter som uppstår i en grupp kanske inte handlar om det som för stunden tycks pågå. Insikten att vi som individer gestaltar olika roller och karaktärer för att synliggöra kollektiva spänningsfält, ökar förståelsen för att konflikter i gruppen kan spegla större sammanhang som även kan knyta an till historiska skeenden. Med den förståelsen kan vi möta laddade situationer och relationer ansvarigt, konstruktivt och medvetet. Vi kan börja läka tendenserna till individualisering och objektifiering. Inom bland annat Black Lives Matter-rörelsen talas om kollektiva och intergenerationella trauman. Detta berör oss alla och tillsammans kan vi bygga medvetna lärmiljöer som möjliggör läkning av våra inre kulturella sår, orsakade av objektifiering i form av förtryck och övergrepp. En väg är kreativa gestaltningar som exempelvis textila uttryck, målning, musik eller frigörande drama.

Att bana väg för en rättvis, hållbar och livgivande samhällstransformation innebär alltid en resa in i det okända, en gemensam och utforskande lärprocess. Om vi tänker på denna lärresa som en rättighetsdriven omställning, så handlar den både om juridiska innovationer, en social rörelse och ett kulturellt skifte där vi lär oss att se på världen, varandra och oss själva som subjekt istället för objekt. Det är djup transformation. Misstag kommer göras, som i allt lärande. Då blir det extra betydelsefullt att vi kan lära oss hantera feltramp, spänningsfält och konflikter som gåvor som möjliggör gemensamt växande. Förlåtelse, försoning och frigörelse kan hittas i bland annat metaperspektivet, där vi som individer är speglingar av det kollektiva.

Tillsammans kan vi lära oss hålla utrymme för ömsesidigt lärande, läkande och växande – ett kulturellt ledarskap som kan utvecklas i lokala basgrupper eller jordfredsgrupper. Som Margaret Mead framhöll har alla förändringar i världen börjat med grupper av engagerade medborgare. Mobilisering och medskapande i det lilla kan skapa hävstänger i det stora.

Läs även:

Krönika: ”Kan vi inkludera dem som vill exkludera?”
Debatt: ”Omställningsrörelsen bör inkludera dem som exkluderas”
Debatt: ”Miljörelsen ska aldrig legitimisera extremismen”
Debatt: Vem ska bygga broarna när skuggorna växer?”
Krönika: ”Alltför många låtsas som att inget händer”
Krönika: ”Martin Luther Kings dröm om The Beloved Community är fortfarande aktuell”
Debatt: ”Rasismen är en del av miljökrisen”
Mångfald – ett val varje dag
Omställningsrörelsen behöver värna debatten om mångfald
Hur kan vi komma starkare ur mångfaldskrisen? Del 1
Hur kan vi komma starkare ur mångfaldskrisen? Del 2