Replik på Pella Thiels krönika Martin Luther Kings dröm om The Beloved Community är fortfarande aktuell
DEBATT. I en krönika den 14 maj 2021 gör Pella Thiel bland annat ett antal påståenden om hur arbetet mot rasismen som riktas mot svarta människor, antisvart rasism/afrofobi, bör bedrivas. Dessa påståenden kräver bemötande från dem av oss som förstår att problemet med antisvart rasism, precis som alla former och uttryck för rasism, är en del av miljö- och klimatkrisen.
Begreppet race på engelska motsvarar inte ras. Varken Black Power-rörelsen på 60-talet eller BLM i dag utgår från ras i den bemärkelse som ordet ras har på svenska. Därför är påståendet om att det idag finns en antirasism som utgår från begreppet ras felaktigt.
Vad BLM, och andra antirasistiska rörelser, däremot fokuserar på är att synliggöra den rasism och diskriminering som människor och grupper utsätts för med anledning av sin hudfärg, oberoende av andra faktorer. Det är med andra ord av nödvändighet som den antirasistiska rörelsen fokuserar på föreställningar om ras och rasistiska världsåskådningar. BLM:s budskap är enkelt: svartas liv spelar roll. BLM är ett svar på den globala antisvarta rasismen som dagligen leder till att svarta människors rättigheter kränks världen över. Ett jämlikhetsarbete, vilket som helst, som inte kan benämna den ojämlikhet som den utger sig för att bekämpa blir irrelevant för alla de människor som erfar just denna ojämlikhet.
Thiel lyfter även Martin Luther King, en av ledarna i den amerikanska medborgarrättsrörelsen, som mördades av en vit rasist år 1968. Under de senaste 53 åren sedan hans död har svarta amerikaner fortsatt utsättas för den djupa rasism som präglar USA.
Den afrikanska diasporan finns över hela världen och frågan om antisvart rasism har därför global relevans. MLK och the Beloved Community i all ära, men för den som är intresserad av det viktiga tankegods som formulerats av svarta tänkare, filosofer, aktivister, konstnärer, forskare och andra under det senaste halvseklet sedan MLK:s död, finns det hur mycket som helst att lära sig. Det är problematiskt att helt ignorera allt detta. Tyvärr har MLK genom historien utsatts för olika försök av historierevisionism, där hans revolutionära budskap och hårda kamp för afroamerikaners rättigheter omtolkas till förmån för dem som, likt Thiel, inte vill prata om det som gör att den rasistiska maktordningen upprätthålls. I USA finns till och med lagförslag på delstatsnivå från reaktionära rörelser med kopplingar till Ku Klux Klan (KKK) om att förbjuda skolor att undervisa om rasismen i USA:s historia.
Thiel menar i sin text att ”det är inte relevant att tala om raser inom arten Människa”. Att prata om ras i biologisk mening är självklart inte relevant men detta är ett historielöst och maktundvikande påstående utan en förståelse för just föreställningar om ras. Det vi pratar om är en rättvisekamp mot en maktordning baserad på föreställningar om ras. Som vi redan vet, och som Thiel också borde inse, skapade västvärldens kolonialism ett tänkande om “raser”, som blev det huvudverktyg som användes för att dominera världen och rangordna mänskligheten i ”raser” flera hundra år. Arvet efter kolonialismens fiktioner om “raser” fick materiella och kvardröjande konsekvenser. Att då låtsas som om det är de förtryckta folken som ”vill tala om ras” är både ansvarslöst och ohederligt.
Vi vill påminna om att det inte är de miljontals svarta människor som sedan flera hundra år har avhumaniserats, förslavats, gjorts till handelsvara – och som fortfarande diskrimineras – som har kommit på det befängda med att klassificera folk utifrån hudfärg eller fenotypiska drag. På samma sätt som att det inte är de människor som drabbas utifrån ras, kön, sexuell identitet, klass, funktion eller annan diskrimineringsgrund som sett till att orättvisorna uppstått. Därför anser vi att det inte är BLM och deras kamp som skall ifrågasättas och skuldbeläggas, utan att vi snarare borde rikta vår kraft mot att fördöma rasism som struktur.
Syftet med denna replik är inte att övertyga Thiel. Frågan miljö- och klimatrörelsen behöver fundera på är hur vi gör så att den fråga som gäller oss alla, klimat- och miljöfrågan, inte bara är relevant för de personer som aldrig behöver utstå diskriminering på grund av ursprung, hudfärg, etnicitet, könstillhörighet, könsuttryck, funktion eller religion. Frågan är också vilka föreställningar klimat- och miljörörelsen har om naturen om den vägrar prata om Sveriges pågående kolonisering av Sápmi och rasismen mot samerna, det urfolk som finns i bland annat Sverige. Det kan säkert svida att få sin självbild ifrågasatt, men miljö- och klimatfrågan är för viktig för att sårade självbilder hos samhällets mest dominanta skikt ska sätta agendan för samtalen.
Mariam Carlsson Kanyama och Carmen Blanco Valer, temagruppen Naturens Rättigheter och Buen Vivir, Latinamerikagrupperna
Jorge Maria Londoño, ordf. Ungdom Mot Rasism
Nik Annika Märak, samisk aktivist
Yenika Castillo, miljöaktivist och medlem i Colectiva Feminista Maíz
Alex Fridunger, pedagog och hbtq-aktivist
Irene Molina, professor i kulturgeografi, Uppsala universitet
Parul Sharma, människorättsjurist
Ylva Habel, fri forskare med inriktning mot den svarta diasporan
Elin Boyer, forskare/civilkuragetränare
Mariam Jallow Tholozan, aktivist Grönt Initiativ Järva
Anders Jacobsson, antirasistisk feminist
Farida Al-abani, partiledare Feministiskt Initiativ
Sara Malm, miljöpolitisk talesperson Feministiskt Initiativ
Lanja Rashid, folkbildare i klimaträttvisefrågor
Anna Rosenhall, utbildningsledare och omställare
Ylva Lundkvist Fridh, ekonomi- och miljöhistoriker
Karolina Carlsson, Extinction Rebellion
Esther Hauer, klimataktivist och universitetslektor
Diana Mulinari, professor genusvetenskap Lunds universitet
Ingrid Engarås, omställare och intersektionell feminist
Marie Milling, ekofeminist och Kärrtorpare
Jonas Ohlsson, Extinction Rebellion
Tor Tuorda, Extinction Rebellion
Mattias Beruk Järvi, grundare för nätverket Fokus Afrofobi
Tomas Agnemo, folkbildare i ekomaskuliniteter
Adrian Groglopo, Antirasistiska Akademin
Maria Dexborg, ordförande Transnationellt Adopterades Riksorganisation
Malcolm Momodou Jallow, ordförande för Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa
Alex Lina Reuter, teaterpedagog
Lina Petersdotter Johansson och Pia Rantanen Karlsson, Ekopedagogiska föreningen
Ingrid och Nikolas Berg, utbildare och ekopedagoger
Lovisa Prage och Klara Knapp, ordförande Latinamerikagrupperna
