Glöd · Debatt

Omställningsrörelsen bör inkludera dem som exkluderas

Ylva Lundkvist Fridh (t.

DEBATT. I LFT 15/1-21 frågar sig Pella Thiel om Omställningsrörelsen kan inkludera dem som exkluderar. I krönikan beskriver hon sina överväganden inför valet att medverka i ett reportage i en högerextrem propagandakanal. Det är en krönika som väckt reaktioner i Facebookgruppen Omställning Sverige och även hos mig.

Först måste vi fråga oss vad som är intentionen? Är intentionen 1) att vi ska ha fler våldsbejakande extremister i vår rörelse, eller: 2) att vår rörelse skulle kunna omvända dem som står för hatbaserade ideologier. Jag utgår från att Pella har den senare intentionen. Då är min nästa fråga om metoden – att medverka i högerextrema propagandakanaler med information om att omställningsrörelsen är en globaliserings- och penningsystemkritisk rörelse för självförsörjning på lokalt plan (detta är vad jag hör i nyhetsinslaget) – är bra för att uppnå syftet? Min analys säger mig att det tyvärr är en bra metod för att uppnå den första icke-intentionen, men inte den andra.

Att vända människor bort från våldsbejakande ideologier är en av de viktigaste samhällsutmaningarna vi står inför. Jag håller med Pella om att omställningsrörelsen har potential på lokalt plan att erbjuda människor som dras till trollfabriken en alternativ, kärleksfull gemenskap där de kan ompröva sina värderingar. Individ för individ skulle vi kunna bjuda in de av våra grannar som vi vet har högerextrema sympatier och visa dem att de är välkomna att bli en del av en rörelse som arbetar för både biologisk och social mångfald. Men för att klara det, utan att själva dras åt högerextremt håll, måste vi stärka rörelsens sociala värdegrund. 

Sverige ligger tyvärr efter den globala omställningsrörelsen i det arbetet. Det visar sig bland annat i att merparten i den tidigare styrelsen för Omställningsnätverket (där jag var ledamot) motsatte sig att anta den globala rörelsens principer om social rättvisa och inkludering. Medan Transition Network globalt visade sitt stöd för Black Lives Matters menade den svenska föreningens styrelseordförande att omställning handlar om lokal självorganisering och inte om att ta ställning i nationella, politiska frågor. Men i rörelsens “bibel under omvandling”, Omställningshandboken, så framgår en annan bild. I kapitlet Mångfald beskrivs hur omställning även handlar om att aktivt lyssna på marginaliserade grupper och ställa om från vår kulturs nuvarande hierarkier och privilegier.

Om vi väljer att lyssna på dem som högerextrema gör allt för att exkludera framkommer en otroligt viktigt följdfråga: Vad händer med de exkluderade om omställningsrörelsen väljer att inkludera dem som exkluderar? För mig är det uppenbart att vi då gör det omöjligt/oattraktivt för rasifierade, hbtqi-personer, personer med funktionsvariationer, invandrade och andra utsatta att delta i våra verksamheter. Vi som har erfarenheter av högerextremt våld undviker givetvis att utsätta oss för riskfyllda situationer.

I kommentarstråden på krönikan finns mycket klokskap från personer med erfarenhet av att arbeta mot högerextremism som är värd att lyfta:

• Det finns ingen som helst motsättning mellan att odla grönsaker på dagen och hota rasifierade debattörer på kvällen. Tvärtom är självhushållning, landsbygdsromantik, kritik mot globalisering och penningsystemet integrerade ideal i den nazistiska ideologin. Omställningsrörelsen är därför en perfekt måltavla för nazistiska kuppförsök, om vi inte höjer vår medvetenhet om detta och stärker de delar av vår värdegrund som går på tvärs med ekofascismen. 

• Den högerextrema rörelsen har som strategi att normalisera sin ideologi och få presstöd, genom att blanda hatpropagandan med gulliga inslag som klickbete, som det om omställningsrörelsen. Vi ska aldrig spela dem i händerna.

• Omställningsrörelsen i Sverige är idag väldigt homogen med mest vita, medelålders medelinkomsttagare. Vår strategi för att växa bör vara att bli bättre på att inkludera personer som vår kultur tenderar att marginalisera. Vi bör aktivt söka samarbete med andra sociala rörelser så som hbtq-rörelsen, asylrättsrörelsen, byarörelsen, BLM-rörelsen, etcetera. 

Förhoppningsvis blir det samtal som krönikan väckt ett startskott för självrannsakan, som leder till att omställningsrörelsen får en tydligare profil: en kraft underifrån för klimaträttvisa och social inkludering.

Glöd · Debatt

Vårt kollektiva självbedrägeri kring djur

Är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs, skriver Martin Smedjeback, ordförande i Save Movement Sverige.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta så mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels VD Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels VD. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter VILL så gärna tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp.

Sanningen är endast några googlingar borta. När du har sett hur djuren har det så fråga dig: stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död. 

Glöd · Debatt

”Poänglöst att koppla befolkningsfrågan till ekofascism”

Terroristen Brenton Tarrant, som mördade 51 människor 2019 i två moskéer i Christchurch på Nya Zeeland kallar sig själv ekofascist.

Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan riktas mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga, skriver Anders Sirén i en slutreplik på Valdemar Möllers inlägg i debatten om befolkningsfrågan.

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.