DEBATT. I år fyller Omställningsnätverket tio år. Då är det läge att lyfta de stora frågorna: Vilka är vi? Vad står vi för? Vad står vi emot? Programmet för årets omställningskonferens tar bland annat upp begrepp som klimaträttvisa, social inkludering och solidaritet. En ny film söker svar på vad omställningen är och kan vara.
Det är välkommet att Omställningsnätverket förtydligar perspektiv som har med rättvisa och inkludering att göra, efter en mångårig mångfaldsdebatt där sådan tydlighet efterfrågats. Det är fortsatt viktigt att skörda lärandet efter denna process där många bidragit med värdefulla erfarenheter, särskilt idag när flera aktörer gör anspråk på begreppet omställning. Tidigare artiklar har lyft fram behovet av kritiska perspektiv på den teknikdrivna ”gröna” omställningen som förordas av etablerade aktörer inom politik och näringsliv. De har även sökt peka på bristerna i den ”gräsrotsdrivna” omställning som omställningsrörelsen lyft fram som alternativ, med fokus på de goda berättelserna om konkreta initiativ på gräsrotsnivå.
Den kritiska maktanalys som undertecknade har saknat kan återfinnas i den större, antirasistiska och antikoloniala rörelsen för rättvis omställning som vi själva känner oss hemma i och inspireras av. Bland dessa aktörer finns en tydlighet både när det gäller vilka berättelser vi är för och vilka vi är emot. Här finns en frihet från den ängslighet vi ibland har uppfattat i delar av omställningsrörelsen. Kan ambitionen att ”få med alla på båten” ha medfört ett undvikande av kritisk hållning, inte minst till de nyliberala krafter som i över 30 års tid alltmer dominerat det offentliga samtalet? Nyliberalismen, kolonialismens moderna ansikte, har på avgörande sätt förhindrat en rättvis och hållbar omställning, motverkat lokal självorganisering och drivit på fortsatt förödelse och exploatering av såväl människor som resten av naturen.
Visst är det värdefullt att betona vad omställningsarbetet är för, liksom att utforska hur den industrimoderna kollapsen ska hanteras lokalt. Men i våra ögon kan det inte göras trovärdigt utan att synliggöra de nyliberala tankesmedjorna och deras berättelser som idag utövar ett avgörande inflytande över den svenska regeringen och dess högerextrema kopplingar. Dessa smedjor har även slussat näringslivets pengar till högerextrema hatsajter, vilket direkt motarbetar omställningen. Så länge nyliberalismen tillåts verka i det tysta kommer den ha fortsatt inflytande. Vi har förstått att en del av ängsligheten i vissa omställningskretsar kan ha att göra med en rädsla för att identifieras med ”vänstern”, men kritik mot nyliberalismen återfinns idag i många politiska läger.
En förebild i omställningen kan vara den internationella småbrukarrörelsen Vía Campesina och dess svenska gren Nordbruk. Den står också för en fördjupning och ett förtydligande av rättviseperspektivet genom sin tydliga kamp för småbrukares rättigheter, mot nyliberalism och kapitalism. Kampen för rättvisa är i grunden rättighetsdriven, en kamp mot objektifiering och för subjektifiering, vilket vi har utforskat närmare i en tidigare artikel. Även det nyligen antagna ramverket för biologisk mångfald lyfter fram rättighetsbaserad omställning som vägen framåt.
Omställningsrörelsen kan vidare hämta mycket inspiration från den nyligen bortgångne andinske småbondeledaren Hugo Blanco, som på Vía Campesinas hemsida hedrades för sin kamp för småbrukarnas, urfolkens och Moder jords rättigheter. I en nyligen översatt artikel beskriver han de kulturella rötterna till kampen. I dag finns även boken om hans liv på svenska: Hugo Blanco – en revolutionär för livet av Derek Wall. Läs den!
Läs även:
