Glöd · Debatt

Replik: Ekonomiska incitament kan påverka barnafödandet

"Ekonomiska överväganden väger tungt när människor väljer hur många barn de skaffar", skriver Anders Sirén i detta inlägg i debatten om överbefolkning.

Detta är en replik i en debatt som utgår från Valdemar Möllers ledare i LFT #243.

Läs Anders Siréns tidigare replik här och Valdemar Möllers svar på den repliken här

DEBATT. Tvärtom mot vad Valdemar Möller hävdar är det väl belagt att ekonomiska överväganden väger tungt när människor väljer hur många barn de skaffar. Att födelsetalen har sjunkit kraftigt i många länder beror i hög grad på att människor upplever att det är för dyrt att ha många barn. Att man ville stimulera till ökat barnafödande var en viktig orsak till att man i Sverige införde barnbidraget och senare flerbarnstillägget.

I länder i Asien där man velat dämpa befolkningsökningen har det däremot förekommit att man gett en summa pengar till män och kvinnor som steriliserat sig, eller ett bidrag till unga kvinnor utan barn, avsett att få dem att skjuta upp barnafödandet. Det finns alltså erfarenheter att utgå ifrån om man vill skapa lämpliga incitament för att begränsa barnafödandet.

Jag erkänner dock att det var min egen delvis olyckliga formulering som bjöd in till den sorts kritik jag fått av bland annat Möller. Jag ville framhålla att befolkningsökningen så snabbt som möjligt måste vändas till en minskning, och att begränsandet av barnafödandet inte behöver ske genom tvång eller förbud utan kan bygga på frivillighet och ekonomiska incitament. Den exakta utformningen av sådana incitament är en senare fråga och det jag skrev om att uttryckligen betala kvinnor som föder just noll eller ett barn var tänkt som ett enkelt konkret exempel mera än som ett färdigt förslag.

Möllers förslag om (global?) basinkomst till kvinnor skulle kunna bidra till inkomstutjämning, men skulle inte hejda befolkningsökningen. För att uppnå även detta skulle man kunna införa ett avdrag på basinkomsten så att fler barn skulle leda till ett minskat belopp. Diskussionen om hur man bäst kan utforma ekonomiska incitament för att minska barnafödandet måste fortsätta och även lyftas upp till högsta politiska nivå. Det finns många etiska dilemman att ta ställning till men att inte agera alls och hoppas att allt löser sig ändå är definitivt inte det moraliskt bästa valet.

Slutreplik: En fråga om moral

Anders Sirén, docent i förnybara naturresursers geografi 

Glöd · Debatt

”Poänglöst att koppla befolkningsfrågan till ekofascism”

Terroristen Brenton Tarrant, som mördade 51 människor 2019 i två moskéer i Christchurch på Nya Zeeland kallar sig själv ekofascist.

Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan riktas mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga, skriver Anders Sirén i en slutreplik på Valdemar Möllers inlägg i debatten om befolkningsfrågan.

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.

· Debatt

”Vilken agenda har de som oroar sig för befolkningsökning?”

Är befolkningsfrågan en klimat- och miljöfråga och hur ska den i sådant fall hanteras? Det är viktigt att vara kritisk till de som pratar om problemen med befolkningsökning och fråga sig vilken deras agenda är, svarar Valdemar Möller Anders Sirén.

DEBATT. Givetvis spelar antalet människor i sig roll, inte bara vad vi gör, i det har Anders Sirén helt rätt. Däremot skiljer vi oss åt i synen på vad som behöver göras. Siren skriver i sin replik att vi bör ”avskaffa de ekonomiska incitament som i många länder (Sverige inkluderat) belönar barnafödande och hellre införa ekonomiska incitament som belönar dem som avstår från att skaffa många barn.” Jag antar att det är barnbidrag och liknande bidrag han syftar på här. 

Problemet med det synsättet är att det är barnen som straffas och tvingas växa upp i fattigdom. För oavsett om alla bidrag tas bort är jag övertygad om det kommer finnas människor som kommer fortsätta att skaffa många barn. Dels för att människan inte är enbart en ekonomiskt rationell varelse, för många är en stor familj meningen med livet och källan till en stor lycka. Dels för att det i många kulturer, med en mindre utbyggd social välfärd än Sveriges, är en trygghet att ha många barn eftersom det innebär att någon kommer kunna ta hand om en på ålderns höst.

Att vända populationsökningen är alltså ingen lätt sak, vilket inte betyder att man inte ska försöka. Men jag tror betydligt mer på morötter än på piskor i det här sammanhanget, framförallt eftersom det som sagt är barnen som kommer bli lidande om man slutar att ge bidrag till de som skaffar många barn. 

Även om Anders Sirén aldrig har stött på några ekofascister betyder det inte att de inte finns. FOI rapporterade exempelvis för två år sedan om att pandemin har ”varit en god grogrund för gröna fascistiska idéer”. Det här betyder givetvis inte att alla som oroar sig över befolkningsökningen är ekofascister, vilket jag heller aldrig har påstått, men det är en rörelse som är värd att ta på allvar. 

Därför är det också viktigt att vara kritisk till de som pratar om problemen med befolkningsökning och fråga sig vad deras agenda är.