Läs även: 

Kan vi inkludera dem som vill exkludera?

Omställningsrörelsen bör inkludera dem som exkluderas

DEBATT. Fascismen växer. Attacken mot Kapitolium i USA visar hur livsfarlig fascismen är för vår demokrati. Det visar också det ökande antalet terrorattentat, hatbrott och mord riktade mot muslimer, judar, samer, HBTQ+-personer, miljöaktivister och andra utsatta grupper. Partier som SD tar ytligt avstånd från våldet, men har röstat för tvångssteriliseringar av transpersoner och massdeportationer av flyktingar.

Vi som skriver detta representerar en rad olika miljöorganisationer och omställningsrörelser. Vi är själva judar, muslimer, barnbarn till Förintelseöverlevare, urfolk, transpersoner, rasifierade och flyktingar som har personliga erfarenheter av det fascistiska hotet, men även mer privilegierade personer som agerar i solidaritet. Vi står bakom tre gemensamma principer som vi hoppas hela den svenska miljö- och omställningsrörelsen kan enas om.

1. Miljörörelsen måste inkludera fler. Sveriges miljörörelse har idag en vit medelklassnorm. Normen är inte avsiktligt skapad, men för att bryta den krävs aktiv handling. Alla som delar våra grundläggande värderingar ska välkomnas. Vi måste aktivt inkludera grupper som idag är underrepresenterade i miljörörelsen.

2. Miljörörelsen ska aldrig legitimera fascismen. Självklart vill vi att oroliga människor hellre ska lockas av miljörörelsen än av fascismen. Det går att diskutera exakt hur detta kan göras. Vi ser det dock som självklart att miljörörelsen aldrig ska välkomna organiserade fascister eller erbjuda några plattformar till dem, eftersom detta oundvikligen exkluderar de utsatta minoriteter som fascismen hotar. Organiserade fascister har själva valt att engagera sig fascistiskt; vi som utsätts för det fascistiska hotet har inte valt vår utsatthet. Miljörörelsen kan aldrig medverka i fascistiska mediekanaler, eftersom det ger legitimitet till kanalerna och normaliserar idéer som klimatförnekelse.

3. Fascismen utnyttjar folkrörelser för sina syften. För att växa och få makt måste fascismen legitimeras och normaliseras. Därför har svenska organiserade fascister genomfört flera kuppförsök mot demokratiska organisationer de senaste åren, bl.a. fredsorganisationen PeaceWorks år 2020 och ungdomsförbundet FNUF år 2014. Vissa sakpolitiska likheter mellan fascismen och miljörörelsen – t.ex. gällande självförsörjning – och omställningsrörelsens organiseringsformer – t.ex. hur decentraliserad den är – gör oss sårbara för sådana kupp- eller infiltrationsförsök. Detta innebär inte att vi bör ändra politik eller organiseringsform, utan öka medvetenheten om hotet från fascismen. Deras försök att ta över vår rörelse och våra idéer och göra dem synonyma med sin ideologi får aldrig lyckas.

Denna text är ett svar på Pella Thiels krönika i LFT (15/1), där Thiel frågar om miljörörelsen bör inkludera de som vill exkludera. Vi vill förtydliga att den kunniga omställaren Thiel har vissa poänger i texten och att vårt svar inte handlar om någon enskild person. Däremot anser vi att krönikan landar i fel slutsatser.

Thiel skriver att hon låtit en rasistisk mediekanal, utgiven av järnrörspolitikern Erik Almqvist (SD), göra en film om omställningsrörelsen. Filmen är helt i händerna på en kanal som lyfter fram Björn Söder, hetsar mot miljöaktivister och hyllar Donald Trump. Thiel nämner själv att kommentatorerna, med namn som ”swedes are white”, särskilt gladdes åt hudfärgen på de medverkande. En sådan kanal har inget i miljörörelsen att göra.

Thiel tar upp en person som gick med i Alternativ för Sverige för att hon längtar efter “landet, sammanhang och att odla”, som gråtit glädjetårar över filmen och sagt att “när omställningen möter fascismen kan nåt läka och lossna. Idag känns det mer än nånsin så.” Detta är det farliga.

Begrepp som omställning får aldrig bli synonymt med fascism. Tvärtom kan gemensam odling och omställning förena människor och hjälpa dem att hitta samhörighet och nya vänner, ibland över religiösa och etniska gränser. Där ska enbart finnas plats för gemenskap, kärlek och trygghet, oavsett hudfärg, religion, kön eller sexualitet. Tillsammans ser vi till att det alltid förblir så.

Leo Rudberg, förbundsordförande för Fältbiologerna 
Hanna Thessén, förbundsordförande för Rädda Barnens ungdomsförbund
Robin Holmberg, ordförande för PUSH Sverige
Klara Knapp, ordförande för Latinamerikagrupperna
Jorge Londoño, förbundsordförande för Ungdom Mot Rasism
Maja Rosén, ordförande för Vi håller oss på Jorden
Andrea Söderblom-Tay, Flyglarm Arlanda 
Nikolas Berg, styrelseledamot i Ekopedagogiska föreningen 
Ingrid Berg, styrelseledamot i Ekopedagogiska föreningen
Carmen Blanco Valer, Färnebo folkhögskolas representant i Naturens rättigheter-nätverket
Mariam Carlsson Kanyama, medlem i Swedish Earth Rights Lawyers
Gunilla Högberg Björck, miljöjurist
Tess Asplund, aktivist 
Yénika Castillo Muñoz, miljö- och människorättsaktivist
Parul Sharma, människorättsaktivist
Ellie Cijvat, aktiv i miljörörelsen och asylrörelsen
Lanja Rashid, folkbildare inom klimaträttvisefrågor
Tomas Agnemo, jämställdhetsexpert och miljöaktivist
Karin Styrén, arrangör av 2018 års Omställningskonferens
Alex Fridunger, medlem i Omställningsnätverket
Linnea Falk, omställare på Muskö
Sam Lindskog, omställare 
Claudia Hae-Young Kim, medlem i Permakultur Sverige
Philip Weiss, medlem i Permakultur Stjärnsund
Nette Wermeld Enström, grön skribent och krönikör i Syre
Robin Zachari, kanslichef för Skiftet
Stina Sköld, förtroendevald i Naturskyddsföreningen
Evelina Szamosi, styrelseledamot i Fältbiologerna
Iris Elmér, Fältbiologerna Stockholm-Uppland-Gotland
Fatema Rasoli, aktivist i Fältbiologerna
Anna Nylander, aktivist i Latinamerikagrupperna
Mariam Jallow Tholozan, Black Lives Matter Sweden och Extinction Rebellion
Karolina Carlsson, Extinction Rebellion
Veronika Österberg, Extinction Rebellion Umeå
Katinka Johansson, Extinction Rebellion Halland
Eva Forsgren, samisk debattör