Enligt en Novusundersökning som publicerades förra veckan så har 14 procent av svenskarna, eller en miljon personer, funderat på att gå med i Hemvärnet efter Rysslands invasion av Ukraina. 60 procent säger att de vill försvara sig och nästan lika många, 55 procent, säger att det är viktigt att svenskarna kan skjuta för att försvara Sverige.  

Men är det verkligen ett väpnat angrepp vi ska vara mest oroliga för? Till skillnad från Ukraina så har Sverige aldrig varit en del av det ryska, eller sovjetiska, imperiet. Ryssland har i nuläget stora svårigheter att upprätthålla kriget i Ukraina och att börja kriga på flera fronter skulle bli ännu svårare och kostsammare. I dagsläget är det snarare matproduktionen som vi borde vara mer oroliga för än en invasion.  

Både Ryssland och Ukraina hör till världens största exportörer av spannmål – tillsammans står de för en tredjedel av den globala produktionen av vete och för 80 procent av all världens solrosolja. Kriget gör nu att priserna på dessa produkter nästan har fördubblats. Redan i dag befinner sig 44 miljoner människor i världen i akut hungersnöd, en siffra som lär stiga drastiskt. Ökad hunger riskerar i sin tur att spä på många av konflikterna i världen till exempel i Jemen och i Sydsudan. Det är, som Madeleine Fogde, senior expert på Stockholm environment institute beskriver det i Syre, “en nästan perfekt storm”. 

Risken att vi i Sverige skulle drabbas av hungersnöd är kanske inte så stor. Däremot kan vi vara med och mildra hungerkatastrofen i världen genom att odla mer själva. Som Matvärnsrörelsen har konstaterat så är det fundamentalt viktigt att vi ökar vår matproduktion, dels för att minska vår sårbarhet i kriser men också för att inte suga ut andra länder som skulle behöva den mat de odlar själva. 

Nu är visserligen just spannmål en av de få produkter som vi odlar mycket av i Sverige och där vi i princip skulle kunna vara självförsörjande (även om vi i nuläget både importerar och exporterar en hel del spannmålsprodukter). Dock är den svenska spannmålsproduktionen starkt beroende av konstgödsel, vilket också kommer bli en bristvara på grund av kriget. Vi kan inte heller utesluta att det kommer bli en torka som 2018, vilket skulle få som följd att vi skulle tvingas importera mer mat än vanligt.

Ett annat problem med spannmålsproduktionen i Sverige är att det mesta av det vi odlar blir till djurfoder istället för humankonsumtion. Bara 13 procent av den spannmål som odlas i Sverige omvandlas till produkter som bröd, flingor med mera. Den allra största delen  – 68 procent – går till foder för djuren. Det är ett synnerligen ineffektivt sätt att producera mat. Om vi åt grödorna direkt, istället för att mata djuren med dem, skulle vi få ut mycket fler kalorier och på sätt mätta fler människors magar. Visserligen är inte kött och spannmål likvärdigt rent näringsmässigt men det skulle vi kunna lösa genom att till exempel också odla mer baljväxter. 

När världen nu står inför en global brödkris och massor av människor inte kommer kunna äta sig mätta är det rimligt att vi i Sverige drar vårt strå till stacken genom att öka vår självförsörjningsgrad och i högre utsträckning låta det spannmål vi producerar gå direkt till människor istället för att ta omvägen via djurens magar. På sikt skulle en sådan satsning kanske innebära att vi skulle få lägga ner eller åtminstone drastiskt minska djuruppfödningen, men det skulle också göra jordbruket betydligt mer resurseffektivt samtidigt som det också skulle vara en stor vinst för klimatet och inte minst innebära enormt mycket mindre lidande för djuren.