När Frankrike för en dryg månad sedan införde nya coronarestriktioner och krav på vaccinpass för att till exempel få äta på restaurang, gå på bio eller gå på en fotbollsmatch, samtidigt som man också hotade med indragen lön för vårdpersonal som inte vaccinerade sig, så ledde det till storskaliga protester. Även i Tyskland, Italien och Grekland har vaccinpassen gjort att många tagit sig ut på gatorna för att demonstrera.

I Sverige diskuteras fortfarande om vaccinpass ska vara obligatoriska vid olika typer av evenemang, men det är bara ett parti – Vänsterpartiet – som säger blankt nej till att införa dem enligt en undersökning som SVT har gjort. MP och SD har inte tagit ställning, S och C säger kanske medan M, KD och L är positiva.

Samtidigt kör DN just nu en ganska hårdför kampanj på ledarsidorna mot dem som är kritiska mot vaccin. ”Sluta dalta med vaccinskeptikerna” löd rubriken till en ledare av Erik Helmerson häromveckan. ”Avgörande samhällsproblem brukar normalt inte lösas med enbart frivillighet. Sverige kan göra betydligt mer för att få fler att vaccinera sig”, skriver chefredaktören Peter Wolodarski.

Jag kan förstå och till viss del dela Helmersons och Wolodarskis frustration. Visst har jag också suckat över en del av vaccinmotståndarnas mer eller mindre prilliga konspirationsteorier. Och jag kan instämma i att man bör ha bra skäl till att låta bli att vaccinera sig. Trots detta tror jag inte att vaccin-pass är rätt väg framåt.

Man kan hävda att det inte är någon mänsklig rättighet att få gå på ett sportevenemang eller en konsert. Men det är likväl en orättvisa, i synnerhet mot dem som av hälsoskäl inte kan vaccinera sig, i alla fall om man inte gör det möjligt för dem att komma in på evenemang genom att visa att de inte är smittade. Med tanke på hur snabba många länder har varit med att kasta friheter som vi tagit för givna överbord under de senaste 18 månaderna så tror jag också att vi bör vara väldigt försiktiga med den här typen av ingrepp, även om de kan tyckas små.

Som LFT skrev om för några månader sedan så finns det också forskning som tyder på att de som har haft covid-19 kan vara immuna väldigt länge, även om det inte syns i ett antikroppstest. Kanske kan de antikroppar som produceras mot coronaviruset leva så länge som i 60–70 år. Forskaren Marcus Buggert sa då att han inte tycker att de som haft viruset behöver ta en andra dos vaccin utan att det i så fall räcker med en. Givetvis skulle ett eventuellt vaccinpass kunna vara utformat så att det räcker med en dos om man samtidigt kan visa att man har varit smittad, men det verkar inte vara det som diskuteras nu.

Man ska inte heller blunda för att det finns biverkningar av vaccinen, även om de flesta har visat sig vara väldigt lindriga. Men även om det rent logiskt är en större risk att drabbas av sjukdomen – och framför allt att smitta andra – än att drabbas av en allvarlig biverkning, så bör man ändå har respekt för att en del är rädda för att ta vaccinet, i synnerhet om man själv, eller någon i ens närhet, har påverkats negativt av andra vaccin.

Jag är också väldigt tveksam till hur effektiva vaccinpass är om syftet är att få fler att vaccinera sig. Möjligen kan det fungera på dem som bara är aningens tveksamma till att ta vaccin, men för de hårdnackade vaccinmotståndarna är nog risken snarare att det spär på deras konspirationsteorier.

”Den svenska självbilden är att vi tack vare vår höga tillit i samhället kommer mycket långt med frivillighet. Folk lyssnar på myndigheternas rekommendationer och fattar rätt beslut på egen hand. Det höga förtroendet för grundläggande samhällsinstitutioner är en svensk guldreserv”, skriver Peter Wolodarski. Men han verkar inte ha reflekterat över varför det är så. En anledning till att många i Sverige fortfarande har ett väldigt högt förtroende för myndigheter och institutioner tror jag är för att vi har varit relativt försiktiga med att införa saker som kan uppfattas som att de hämmar individens frihet. Även om man inte anser att ett vaccin-pass är ett speciellt stort ingrepp i friheten så kan de uppfattas så och det kan i sin tur urholka förtroendet för staten i andra frågor.

Detta betyder förstås inte att vi inte ska fortsätta att uppmana och uppmuntra folk till att ta vaccin. Men jag tror mer på att fortsätta på det sätt vi har gjort hittills, med tydlig och rak informationsspridning, än på att kräva vaccin-pass vid olika former av evenemang.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta så mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels VD Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels VD. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter VILL så gärna tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp.

Sanningen är endast några googlingar borta. När du har sett hur djuren har det så fråga dig: stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död. 

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.