Att vi behöver ställa om till fossilfri energi torde de flesta vara överens om. Men även den fossilfria energin har i de flesta fall baksidor. Kärnkraften kommer till exempel aldrig vara lösningen på klimatkrisen, inte bara har vi problemen med slutförvaringen utan också med uranbrytningen som innebär stora risker både för djur, natur och människor. Dessutom finns fortfarande risken för en större olycka. Vattenkraften är inte heller problemfri, framför allt har den en kraftig negativ påverkan på ekosystemen och den biologiska mångfalden. Varje år dör också massor av laxar, ålar och andra fiskarter som sugs in i vattenkraftverkens turbiner.
I jämförelse med såväl kärnkraften och vattenkraften så är vindkraften en relativt bra energikälla. Det betyder inte att inte även den har problem. Till exempel kan den skada fåglar och fladdermöss, ljudet från vindkraftsparker kan skrämma bort djur och när vindkraftverk placeras i vattenområden kan den också skada den biologiska mångfalden. Men dess totala skada är ändå relativt liten jämfört med vattenkraften, för att inte tala om vad som kan bli konsekvensen av ett havererat kärnkraftverk.
En slutsats vi kan dra av detta är att vi måste minska vår energikonsumtion rejält. Men vi kommer givetvis ändå behöva en del energi även i framtiden och då tror jag att vindkraft och solenergi är det vi bör satsa mest på. Tyvärr finns det som bekant en ganska stark, och högljudd, opinion mot vindkraftverk. Det är inte obegripligt. Att få sin närmaste skog förvandlad till en park för vindkraftverk kan inte vara speciellt roligt och inte heller att ha ett stort vindkraftverk i närheten av sitt hus.
Ytterligare något som sticker i ögonen på många är förstås att fastighetsskatten på vindkraftverken hamnar i statens fickor istället för att gå till kommunerna där de står. I Norge är det tvärtom. Precis som i Sverige finns det ett stort motstånd mot vindkraft i Norge, särskilt på landsbygden. Men skillnaden på Sverige och Norge är att norska politiker verkar ha lyssnat på kritikerna och funderat över vad man kan göra för att blidka dem. Den lilla kommunen Åfjord, norr om Trondheim, får till exempel 50–60 miljoner kronor om året i fastighetsskatt för sina runt 200 vindkraftverk. Samma sak sker i många andra kommuner. Men det verkar tyvärr än så länge inte ha hjälpt jättemycket eftersom motståndet fortfarande är stort. Därför planerar nu Norge dessutom att införa en särskild produktionsavgift på vindkraften som ska gå direkt till kommunerna för att öka acceptansen ytterligare. Men här i Sverige finns än så länge inga liknande planer.
Det är synd. Trots att en majoritet av Sveriges naturresurser produceras i norra Sverige så hamnar en stor del av skatteintäkterna i storstäderna. För att få en rättvisare ekonomisk fördelning över hela landet måste vi vända på det. Om vi har tur kanske det också kan öka acceptansen för utbyggnaden av vindkraft.
Den tidigare danska migrationsministern Inger Støjberg ställs inför riksrätt för att hon velat skilja asylsökande par åt.
KD i Salem tycker att skolornas sexualundervisning ”förvrider huvudet på våra barn”.
