Striden om glesbygdens resurser

– Så fort man åker över gränsen till Norge från Värmland eller Dalarna så blir allt helt annorlunda. Där har de en mycket mer levande landsbygd och det beror till stor del på vattenkraften, säger Ingvar Persson, ordförande i Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV).

FSV består av 36 medlemskommuner i norra Sverige som tillsammans har 485 000 invånare. Deras syfte, som de drivit sedan starten 1999, är att bilda opinion för att kommunerna med vattenkraft ska få ta del av det värde som vattenkraften genererar. De pekar gärna på Norge som exempel där man sedan länge har ett system för återbäring av naturrresurser.

Orättvis fördelning

Ingvar Persson bor själv i Bollnäs och är kritisk till hur den ekonomiska fördelningspolitiken mellan stad och landsbygd ser ut i dag.

– Man ska till att börja vara medveten om att vi har en betydligt högre beskattning i norr än i resten av Sverige. I jämförelse med övriga landet betalar vi i de sju nordligaste länen i snitt 1,90 kronor mer i kommunalskatt och jämför vi med Stockholm betalar vi 3,29 kronor mer. Det är det ena, men sen tycker vi också att det är skäligt att vi får del av de resurser som vi släpper till.

Att glesbygdskommunerna, trots utjämningssystemet, betalar mer i kommunalskatt per intjänad hundralapp än större kommuner behöver dock inte betyda att de totala resurserna är snedfördelade. Det handlar om vilket perspektiv man anlägger menar Charlotta Mellander som är professor i nationalekonomi med ett särskilt intresse för landsbygdsfrågor:

– Det är det som är landsbygdsproblematiken: det finns ingen absolut rättvisa. En del skulle hävda att det är mer rättvist att stoppa in mycket pengar i städer där det finns fler personer som kan ta del av dem medan andra skulle hävda att det är bättre att spendera dem på landsbygden där inga marknadslösningar kommer att fixa situationen. Men det finns ingenting som säger att det ena eller andra är mer rättvist – det beror helt på vad man själv tycker.

Vattenkraften ger inga jobb längre

Ingvar Persson säger att alla i Sverige är glada över att vi får el från vattenkraft men att många inte reflekterar över hur det påverkar miljön i områdena där vattenkraftsanläggningarna byggs.

– I början skapade vattenkraften många arbetstillfällen i bygderna men i dag ger det inte många jobb och de få som jobbar med vattenkraft sitter inte här numera utan i Stockholm.

Även om det är vattenkraften som är huvudfokus för föreningen så menar han att i stort sett samma sak även gäller för andra naturresurser, som vindkraft.

– Vi har flera vindkraftsnurror här i Bollnäs som inte ger ett öre till kommunen.

"Ingen lösning för hela landsbygden"

Staffan Nilsson, ordförande för Hela Sverige ska leva, håller med om att det skulle betyda mycket för många småkommuner om fastighetsskatten för naturresurserna stannade på orten.

– Ragsunda kommun säger att om de bara fick behålla 10 procent av värdet som vattenkraften genererar så skulle de vara Sveriges rikaste kommun, nu är de istället en av de fattigaste.

Alla är dock inte lika övertygade om att återbäring på naturresurser till kommunerna är räddningen för landsbygden.

– Det är långt ifrån alla kommuner som har det knackigt som sitter på naturresurser. Det finns kommuner i delar av landet som har det tufft där det inte finns sådana här resurser. Jag tror inte någon har räknat på exakt vad det skulle innebära, men jag har svårt att se att det skulle vara en lösning för att rädda hela landsbygden, säger Charlotta Mellander.

Ingvar Persson menar dock att deras fördelningsmodell bygger på att samtliga kommuner i de sju nordliga skogslänen får en grundsumma som är baserad på antal invånare. Men de kommuner som har vattenkraftanläggningar får utöver det också dela på fastighetsskatten för kraftverken inom det länet eller regionen.

Ett motargument som han har fått när han har talat om frågan i riksdagen är att naturresurserna redan finns med som en parameter i det kommunala utjämningssystemet, något som han dock hävdar inte stämmer.

– Vi kan söka bygdemedel, men det är bara 125 miljoner totalt så det är ju snuspengar i sammanhanget, säger han.

Exploatering av naturen

En annan problematik med vattenkraften är att värdefull natur exploateras. I Norge har kommunerna veto mot exploatering av naturresurser, om de säger nej så är det nej, men i Sverige kan statliga företag, som Vattenfall, köra över kommunerna.

Siri Lundström är ordförande i Norrälvar, en förening som kämpar för miljöhänsyn i de storskaliga kraftverksälvarna i Norrland enligt EU:s vattendirektiv.

– Lule älv har Europas längsta torrlagda älvfåra, den är 17 kilometer lång. Innan var den ett viktigt lekområde för laxar med flera arter så det blev en chock för lokalbefolkningen när det byggdes en underjordisk tunnel mellan Lilla och Stora Lule älv så att älvfåran torrlades, säger Siri Lundström som också kallar torrläggningen av älvfåran för ”en pågående katastrof”.

Tror du att det hade varit annorlunda om Sverige hade haft samma system som Norge så att kommunerna fick bestämma över naturresurserna?

– Jag hoppas innerligt det. Socialdemokraterna har sagt att de är exploateringsvänliga så där vet jag inte, men de flesta partier i Jokkmokk har sagt att de vill dra i bromsen. Även Moderaterna säger sig jobba aktivt för att fastighetsskatten på vattenkraften ska stanna i kommunen.

Avskrivning av studielån

2018 röstade riksdagen igenom en proposition med titeln En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder – för ett Sverige som håller ihop. Där konstateras att naturresurserna spelar en viktig roll för omställningen till ”en cirkulär, biobaserad och fossilfri ekonomi”, däremot sägs ingenting om återbäring till kommunerna.

Dock lyfter man en annan fråga där den norska och den svenska landsbygdspolitiken skiljer sig, nämligen avskrivning av studielån. I Norge har man bestämt att till exempel läkare och lärare, som det råder brist på i många kommuner, ska få avskrivningar på sina studielån om de flyttar till en glesbygdskommun. Landsbygdskommittén, som har tagit fram de förslag som propositionen bygger på menar att en sådan modell kanske skulle kunna vara lämplig i Sverige också, men de säger även att frågan behöver utredas vidare.

I Norge har man även olika arbetsgivaravgifter i de glesbefolkade och de tättbefolkade länen, ett system som kommittén också menar skulle gå att tillämpa i Sverige. Den delen tas dock inte upp alls i propositionen.

– Landsbygdskommitténs förslag var bra, men det stora problemet är att de inte har genomförts, kommenterar Staffan Nilsson på Hela Sverige ska leva.

Urbanisering även i Norge

Trots att Norge ibland lyfts fram som ett ideal i den svenska debatten är skillnaderna i urbaniseringstakt inte så stor som man skulle kunna tro. År 2017 bodde 87 procent av invånarna i Sverige i städer, i Norge var motsvarande siffra samma år 82 procent och i båda länderna minskar antalet boende på landsbygden för varje år.

– Den stora skillnaden är kanske att de i Norge som vill bo på landsbygden i högre grad känner att de kan bo på landsbygden eftersom den offentliga servicen är mer säkrad där, till skillnad från situationen i Sverige där de som vill bo där inte vet om de kan göra det längre, säger Charlotta Mellander.

En avgörande skillnad mellan Sverige och Norge är att Norge, på grund av oljan, under en lång tid haft mer pengar än Sverige och därmed också kunnat satsa mer på landsbygden. Men kanske räcker inte det som förklaring till varför den norska landsbygden blomstrar på ett annat sätt än den svenska. En del debattörer menar att det finns en större stolthet över landsbygden i Norge, medan den i den svenska debatten ofta framställs som ett problem. Men kanske är ändå något på väg att hända med det även i Sverige.

– Jag tror att det kanske ofta finns en god vilja hos politikerna, men det behövs tydligare beslut. Det som ändå är positivt är att hela frågan om stad och land har blivit mer nyanserad på senare år, avslutar Staffan Nilsson.