“Låt 2020 bli visdomens år”, skrev jag här för ganska exakt ett år sedan. Jag var trött på alla som försökte måla världen i svart-vitt och hoppades att 2020 skulle bli “året då vi plockar av oss de svartvita glasögonen och försöker se alla de gråskalor och nyanser som faktiskt finns”.
Nu, ett år senare, kan vi väl lugnt konstatera att det inte riktigt blev så. Mer än något annat blev förstås 2020 pandemins år. Det känns ganska otroligt att tänka på att för bara ett år sedan så var corona fortfarande namnet på en ölsort och covid-19 var en helt okänd beteckning. Sedan dess har otroligt mycket hänt, och samtidigt inte. När 2020 ska sammanfattas kan vi se att det återigen har grävts skyttegravar i sociala medier, men istället för invandring har skyttegravskriget i år framförallt handlat om den svenska strategin och inte minst den infekterade frågan om munskydd. Regeringen och Folkhälsomyndigheten har å ena sidan hyllats för att de orkat stå emot när andra länder infört auktoritära restriktioner, å andra sidan har de beskyllts för att inte ta smittspridningen på tillräckligt stort allvar. Anders Tegnell har nästan fått någon slags personkult, samtidigt som han också har fått ta emot enorma mängder hat.
Samtidigt som tonläget ofta har varit uppskruvat så har det faktiskt också förekommit en hel del nyanserade diskussioner. Vi har under året dessutom fått lära oss saker om smittspridning, överdödlighet och vaccin som många säkert inte kände till tidigare. På det sättet har det varit ett lärorikt år. Dessutom har fokus flera gånger riktats mot vår låga självförsörjningsgrad, de kassa förhållandena i äldreomsorgen och hur vår djurhållning kan skapa grund för nya pandemier. Inget nytt förvisso, men det verkar som att vi måste hamna mitt i en skitstorm innan vi förmår att ta problemen på allvar.
Det är lätt att glömma att det också har skett en del framsteg i år. Ett exempel är att Preem valde att avbryta utbyggnaden av sitt raffinaderi i Lysekil, delvis på grund av ekonomin men förmodligen också på grund av trycket från miljörörelsen. Ett annat är att Trump inte blev återvald (även om det återstår att se hur mycket bättre Joe Biden kommer att bli). Den utlösande faktorn till Black Lives Matter-protesterna i somras var givetvis tragisk, men det var ändå hoppfullt att se alla människor som samlades på gatorna.
Jag tror tyvärr inte att 2021 heller kommer att bli visdomens år. Vi kommer säkert fortsätta att gräva ner oss i våra skyttegravar. En inte alltför otippad gissning är väl att debatten om vaccin, som ju redan har börjat, kommer bli allt intensivare under första halvan av 2021. Å ena sidan har vi antivaxxarna som tror att vaccin leder till autism och att staten ska tvångsvaccinera dem. Å andra sidan de som blir arga så fort någon uttrycker minsta lilla skepsis mot något vaccin. Personligen är jag väldigt glad att vi har vaccin och hoppas att en majoritet kommer att ta det så att vi kan stoppa smittspridningen. Samtidigt har jag förståelse för de som känner sig oroliga, i synnerhet som det är vaccin som har tagits fram på extraordinärt kort tid och att vi fortfarande vet väldigt lite om ovanliga biverkningar.
Vad jag i alla fall hoppas är att 2021 inte ska bli glömskans år. Vi människor har ju som bekant en förmåga att glömma saker väldigt fort. Nu tror jag ju inte att vi kommer att glömma bort hur plågsamt coronaåret har varit redan nästa år, i synnerhet inte de som blivit personligt drabbade. Men jag undrar hur länge politikerna kommer att komma ihåg de satsningar som de har lovat att göra på äldreomsorgen (och om vi kommer att komma ihåg att påminna dem). Kommer vi minnas att det är vår djurhållning och vårt resande som möjliggjort att viruset bildats och spridit sig, eller kommer vi att återgå till våra ohållbara livsstilar så fort vi har chansen? Och kommer vi att komma ihåg att färre resor och mindre konsumtion under det gångna året också förde med sig positiva effekter, inte minst för klimatet?
Det kanske tar mer än ett år för visdomen att slå igenom. Men jag hoppas, och tror trots allt, att vi kan lära oss av våra misstag och att vi långsamt men säkert kan bli lite klokare. Låt 2021 bli året då vi i alla fall försöker.
Förmågan att kunna ändra ståndpunkt.
Personer som hellre skriker högt än lyssnar till andra.
