I J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen är Moria namnet på dvärgarnas en gång i tiden mäktiga stad som när berättelsen utspelar sig ligger ödelagd i grottorna under Dimmiga bergen. På alvspråket sindarin betyder Moria “Den svarta avgrunden”. I verkligheten är – eller var kanske man bör säga – Moria namnet på ett flyktingläger på den grekiska ön Lesbos. Kanske vore Mordor ett än mer passande namn, men Moria funkar också ganska bra på ett läger som byggdes för att rymma 3000 personer men där det fram tills förra veckan bodde 13 000, varav ett stort antal ensamkommande barn och ungdomar. Ett läger där det länge har rått brist på såväl mat och vatten som sanitär utrustning och sjukvård. I början av förra veckan rapporterades det att covid-19 hade börjat sprida sig i lägret, kort därefter brann det flera gånger och nu är nästan alla flyktingarna hemlösa. Bilder visar hur många sover längs vägarna, på en bensinstation eller på en kyrkogård.

Vad som förorsakat bränderna är ännu inte klarlagt, men det har inte hindrat många från att utgå ifrån att det är flyktingar i lägret som medvetet har tänt på för att få komma därifrån. Den grekiska regeringen har till exempel sagt att de vägrar låta sig utpressas och att lägret ska byggas upp på nytt istället för att alla flyktingar ska få komma till fastlandet.

Det är möjligt att det stämmer att det var en medveten handling, men det måste i så fall förstås som ett desperat rop på hjälp för en plats där situationen sedan länge varit ohållbar. En person från Läkare utan gränser beskrev det som en bomb som efter åratal av inhumana förhållanden till slut exploderade.

Tio EU-länder har gått med på att ta emot 400 ensamkommande barn från lägret, det är alltså ungefär 3-4 procent av de drabbade. Vad som ska hända med resten återstår fortfarande att se. Sveriges svar har hittills varit att vi inte tar emot några alls, istället ska vi skicka ner tält, sovsäckar och filtar. När migrationsministern Morgan Johansson fick en fråga om inte Sverige ska ta emot några bollade han över till Migrationsverket, som i sin tur menar att de endast kan ta beslut i Dublin-ärenden. Morgan Johanssons pressekreterare menade till och med att det skulle vara ett brott mot grundlagen om regeringen beslutade att ta emot flyktingar utan att EU-komissionen först fattat beslut om det, något som professorn i välfärdsrätt, Anna Lundberg, har påpekat inte stämmer. Men för regeringen är det såklart ett bekvämt sätt att dribbla bort frågan.

Branden i Moria visar med all tydlighet hur ohållbart det rådande systemet är. Gränsen till Fort Europa har i flera decennier varit svår för migranter att ta sig över, men sedan 2015 har det blivit ännu värre. Länder har byggt murar och stängsel vid sina gränser, gränspolisen Frontex försöker med alla möjliga medel stoppa båtar på Medelhavet och EU har mutat Turkiets president Erdogan för att han ska se till att flyktingarna håller sig kvar i Turkiet. De som trots allt detta lyckas ta sig in i Europa försöker man skicka tillbaka eller hålla fast längst ute på kanten, som i flyktinglägret Moria.

Just nu befinner sig 80 miljoner människor på flykt i världen, inom en ganska nära framtid, då klimatförändringarna har gjort massor av människor hemlösa, kan det vara mångdubbelt fler. Då fungerar det inte att skicka några tält, eller att skylla ifrån sig på andra. Det krävs istället att alla länder börjar visa enormt mycket mer handlingskraft och solidaritet än vad man har gjort hittills – och det gäller även Sverige. Precis som med klimatarbetet kan vi inte säga att vi har gjort tillräckligt och att det är dags för andra länder att ta ansvar, vi behöver visa att det faktiskt går att göra mycket om bara viljan finns. 2015 var ett lysande exempel på hur mycket som faktiskt går att åstadkomma, låt oss hitta tillbaka till den glöden och viljan till förändring som fanns då. Om vi inte gör det kommer Moria sannolikt inte vara det sista lägret som brinner.