På måndag presenteras den så kallade las-utredningen, men redan i Agenda i söndags kunde vi få ta del av en del av innehållet. I utredningen föreslås bland annat att turordningsreglerna ska göras om, precis som man utlovade i Januariavtalet. Istället för två personer ska arbetsköparen få möjlighet att välja upp till fem personer som skyddas från uppsägning. Utredningen säger dessutom att möjligheten för facket att ogiltigförklara en uppsägning ska tas bort i företag med upp till femton anställda. I dag kan den anställde få behålla jobbet, och lönen, tills tvisten mellan facket och arbetsköparen är avgjord, men detta vill alltså utredningen ändra på. 

Lagen om anställningsskydd (Las) är, i sin nuvarande utformning, problematisk ur flera perspektiv. Ett exempel är att det alltid är de äldre, som har arbetat länge på samma arbetsplats, som i första hand ska skyddas och att unga nyanställda kan slitas och slängas med. Det gör att det för många unga blir svårt att få en fot in på arbetsmarknaden. Inom vissa branscher har man också satt i system att stapla olika tidsbegränsade anställningar på varandra och att avsluta dem innan en person blir “inlasad”, det vill säga att den tidsbegränsade anställningen automatiskt övergår i en fast anställning. Det nya förslaget verkar dock inte ge någon lösning på den här problematiken, istället för att åtgärda systemets brister behåller man dem delvis men ger samtidigt även arbetsköparen mer makt. Risken med det är att det blir mer oförutsägbart vilka anställda som kommer bli av med jobben och att det kommer generera en kultur där de anställda försöker hålla sig väl med arbetsköparen för att inte riskera att bli sparkade. Att facket inte ska kunna ogiltigförklara en uppsägning, även om den har skett på tvivelaktiga förändringar, är en ännu tydligare förskjutning i maktdynamiken. 

Lise-Lott Argulander, jurist på branschorganisationen Företagarna, säger till Agenda att vi har en lagstiftning från 70-talet och att de här förändringarna behövs för att det är för “krångligt och kostsamt att säga upp personal”. Lagstiftningen må vara från 70-talet, men idén om att arbetsköparen ska ha rätt att säga upp personal godtyckligt är betydligt äldre än så. Värnandet om anställdas rättigheter har skett gradvis under 1900-talet, men det här riskerar att bli ett stort steg bakåt. 

Om förslagen går igenom vill säga. Det är det dock inte alls säkert att de kommer göra, i alla fall inte i sin nuvarande form. Vänsterpartiet har ett trumfkort i och med att de kan hota att fälla förslagen i riksdagen med hjälp av M, KD och SD. Och även om det här är en politik som M och KD inte har något emot så är lockelsen av ett eventuellt nyval tillräckligt stark, åtminstone för M, för att de gärna ska dansa efter V:s pipa. Utredningen innehåller dessutom en brasklapp, förslagen ska genomföras först den 1 juli 2022, inte 2021 som det stod i Januariavtalet. Tanken med detta är förmodligen att man hoppas på att arbetsmarknadens parter tills dess ska ha lyckats komma överens om något på egen hand så att utredningen har spelat ut sin roll. På detta sätt skulle Socialdemokraterna slippa att ta i denna för dem, på många sätt, besvärliga fråga (många socialdemokrater ogillar förmodligen utredningen lika mycket som vänsterpartisterna). 

Den 1 juli 2022 är det dessutom bara några månader kvar till nästa ordinarie val. Regeringen skulle, om de vill dra ut på det, kunna vänta med att lägga fram förslagen till riksdagen tills ganska nära inpå det datumet. Det skulle göra att hotet om ett nyval vid det laget inte längre är särskilt mycket av ett hot, eftersom ett val ändå stundar bakom kröken. Vänsterpartiet har med andra ord dynamiten för att spränga utredningen i bitar, men sprängladdningen är desarmerad innan stubinen är antänd.