De globala koldioxidutsläppen kommer troligen att minska i år på grund av att den ekonomiska krisen i spåren av coronaviruset. Men det är en klen tröst, då utsläppsminskningar historiskt sett bara varit temporära vid ekonomiska kriser.  Världens feberrusiga reaktion på corona-pandemin skiljer sig mycket från den tröga hanteringen av klimatförändringarna.

Det som inger hopp i den situation vi befinner oss i nu är förmågan att mobilisera och vidta åtgärder som tydligen finns, om än i skiftande omfattning och legitimitet. Det visar att genomgripande förändring trots allt är möjlig. 
I ett öppet brev till EU:s stats- och regeringschefer, samt till ledarna för EU-institutionerna, skriver klimatforskaren Johan Rockström, som en av två undertecknare, att corona-krisen är ett unikt tillfälle att överge fossilekonomin och målet om tillväxt till varje pris.

I brevet uppmanas EU:s statschefer att se till att ekonomiska åtgärder i samband med corona-pandemin inte undergräver vägen mot klimatneutralitet. Planeten står inför en djupare och mer långsiktig kris, som grundar sig i ett antal sammankopplade globala utmaningar. Problemen kan bara hanteras med kollektiva, förebyggande åtgärder.

Ny forskning pekar mot att klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och avskogning är bidragande orsaker till pandemier, som samverkar med andra faktorer som intensiv internationell handel, resor och befolkningstäthet. När pandemier inträffar beskriver vi människor oss ofta som offer för naturens krafter, när det i själva verket är tvärtom.

”Använd kommande kris- och stimulanspaket till att bygga ett hållbart och resilient samhälle med människor och miljö i fokus.” Det uppmanar nu också stora delar av miljörörelsen i en debattartikel.

Den surrealistiska tillvaro vi nu befinner oss i tvingar oss och ger möjligheter att testa nya sätt att förhålla oss till olika saker. När covid-19-pandemin är över kan samhällen permanenta åtgärder som minskar utsläppen, som fler digitala verktyg och kortare globala leveranskedjor och andra kreativa lösningar.

Den viktigaste lärdomen coronaviruset ger oss är trots allt hur viktigt det är att vidta både förebyggande och snabba åtgärder. Forskare har länge varnat för pandemier av detta slag, precis som vetenskapen i ett halvt sekel alltmer högljutt varnat för klimatförändringarna.

Coronaviruset reser också flera nya svårforcerade hinder i kapplöpningen mot klimatförändringarna. 2020 ses som ett mycket dyrbart år för klimatet. Det internationella klimatmötet i Glasgow i november skjuts upp på grund av coronakrisen. Oljepriset störtdyker, vilket förstås hotar den förnyelsebara energins konkurrenskraft. Massdemonstrationer för klimatet på gator och torg har upphört. Politiker och andra har helt naturligt fullt fokus på den pågående pandemin som hotar hälsa och välfärd. Hur kan vi bygga en hållbar framtid ur detta kaos?

Corona-pandemin är bara uppvärmningen. I spåren av klimatförändringar kommer matbrist, sjukdomar och väderrelaterade katastrofer överskrida vår kapacitet vad gäller sjukvård och annat. Därför kändes det så hoppfullt att delta i Omställningsnätverkets webbinarium “Efter krisen: Ställa om istället för tillbaka”, som hölls på Sveriges Overshoot day den 2 april.

Rörelsens grundare Rob Hopkins talade om vilken betydelse rörelsen har i corona-krisen. Covid-19 aktualiserar samhällets sårbarhet och kan hjälpa oss att sätta igång med de stora förändringar vi ändå behöver göra. Det finns inget normalt att gå tillbaka till. Det gamla paradigmet är en självmordskult. Hur kan vår respons bli så hälsosam som möjligt? Olivia Linander beskrev hur civilsamhället kan ta ledarskapet och Pella Thiel pratade om hur vi kan hålla flera saker levande samtidigt, hur vi hanterar den akuta krisen som också är kronisk. Det är den här växtsäsongen som gäller. Vad vi hinner få ner i jorden nu, vilka frön vi sår i dag, bestämmer den framtid som väntar oss.