Med anledning av bilden där Ulf Kristersson iförd jaktkläder låter meddela att 2015 inte får upprepas och att EU:s yttre gräns måste upprätthållas är det många som har lagt upp bilder på sig själva i sociala medier med texten ”jag är 2015”. I samband med bilden berättar de om hur deras liv ser ut i Sverige idag.
Det är stolta redogörelser från personer som på kort tid lyckats lära sig svenska språket, skaffa jobb och börjat betala skatt. Det är berättelser från framåtblickande unga vuxna som utbildar sig till sjuksköterskor, socionomer och läkare, bristyrken som Sverige skriker efter. Det är varma historier om volontärer som hjälper hemlösa och andra behövande, om engagemang i föreningslivet och om viljan att hjälpa andra nyanlända att komma in i det
svenska samhället. Kort sagt, bilderna som delas visar drivna integrerade människor som gör rätt för sig.
Men de här personerna är inte bara mönstermedborgare, de är hjältar också som utfört stordåd av herkuliska mått. Likt Odysses har de fått kämpa sig fram till en trygg hamn i livet. De har tagit sig över Medelhavet i överlastade, knappt sjödugliga båtar och när de kom fram fick de ingen vila utan blev tvungna att omedelbart börja trampa vatten för att hålla sig flytande i den svenska oceanen av byråkrati. Ändå lyckades de navigera sig igenom det
gulblå administrationsträsket till en trygg plats där de kunde börja bygga sina nya liv.
Det är fantastiska historier att läsa om, men saken är den att någonstans här har det skett en tankevurpa. Asylrätten är nämligen inte villkorad. En behöver inte vara en mönstermedborgare eller en hjälte för att ha rätt att söka skydd. Enligt den svenska utlänningslagen har alla personer som riskerar förföljelse och alla personer som flyr från en väpnad konflikt eller andra svåra motsättningar rätt till skydd om de sökt asyl i Sverige. Det står ingenstans, vare sig i svensk eller internationell lag, att bara de duktiga och driftiga har
rätt att söka skydd. Det står inget om att en måste ha uträttat stordåd eller vara en driven entreprenör för att ha rätt att stanna i Sverige.
Även den som är lågutbildad eller analfabet och saknar studievana och behöver lång tid på sig för att kunna komma in på den svenska arbetsmarknaden har rätt till asyl. Även den som är traumatiserad och behöver vård och terapi innan hen ens kan börja fundera på att ta sig an något så komplext som att lära sig ett nytt språk har rätt att söka asyl. Även gamla, barn och personer med funktionsvariationer har rätt till asyl. Asyl är en mänsklig rättighet och de som blivit beviljade skydd ska inte behöva bevisa sin duglighet i efterhand eller känna skam och skuld för att de inte lyckats leverera bättre.
Alla som kom omkring 2015 har rätt att sätta texten ”jag är 2015”över sin profilbild, helt oberoende av vad de gjort med sina liv sedan dess. För vet ni vad, varken asylrätten eller människovärdet är prestationsbaserat.
