DEBATT Inspirerade av Greta Thunberg har klimatstrejker spridits runt om i världen. Det ger en fantastisk grund för att skapa samtal om hur vi hittar ett nytt och hållbart sätt att leva tillsammans. Vår viktigaste uppgift är nu att se till att det här leder till långsiktig organisering. Rörelsen behöver tas hem till våra lokalsamhällen, långt utanför storstäderna. Där behöver vi skapa alternativ som för oss närmare ett hållbart sätt att leva tillsammans, samtidigt som vi ställer krav på politikerna.
Hilda Gustavsson är 19 år och bor i Eksjö. När klimatstrejkerna spreds över landet var den närmaste strejken i Jönköping. Men en rörelse för hållbarhet måste bryta med storstadscentreringen. Därför tog Hilda klimatstrejken till Eksjö. Den första fredagen varje månad uppmanar hon till strejk utanför stadshuset och antalet personer som slutit upp har ökat från gång till gång. Med hjälp av Tillsammans Eksjö formulerade hon ett antal medborgarförslag med konkreta lösningar som politikerna nu ska ta ställning till. Envisheten och det ökande intresset bland Eksjöborna har nu resulterat i ett eget nätverk, Klimatgruppen, som kommer fortsätta att organisera människor för att ta kampen ut i vårt lokalsamhälle.
Ofta framställs en motsättning mellan det lokala vi kan göra i vår vardag och de storskaliga politiska lösningar som krävs. Klimatstrejkerna visar att det är en falsk motsättning. I Eksjö har klimatstrejken lett till att fler uppmärksammat hur det ser ut i just Eksjö kommun. Kontakter har knutits med lokala politiker, organisationer och föreningar, där samtal har påbörjats och en riktig diskussion om vad man verkligen kan göra lokalt kommit igång.
Under Earth Hour den 30/3 genomfördes ett fackeltåg i Eksjö och den nya Klimatgruppen höll även i ett klimatsmart café. Där fanns information om hur man själv kan agera för att minska sitt klimatavtryck, komma med egna förslag till aktiviteter, medborgarförslag och hur man ska fortsätta påverka samhället och politiker.
Eksjö har också planer på en ”gör-det-själv-verkstad” för cyklar, där man knyter samman det med studiecirklar i både trafikvett, hållbarhet och återbruk av delar.
Lokalsamhällesorganisering för Tillsammanshållbarhet kan både göra konkret förändring lokalt och samtidigt ställa politiska krav. Det går att organisera sig lokalt för att fixa klädbytardagar för att motverka överkonsumtion, reparationsverkstäder för att motverka köp-och-släng-samhället, gemensam odling för mer närproducerat, byggprojekt för energisnåla bostäder som vanligt folk har råd med. De mötesplatser vi skapar ger oss en grund för att tillsammans ställa krav om till exempel miljövänligare och utbyggd kollektivtrafik, mer förnyelsebar energi, högre skatter på flyg och kött samt bättre möjlighet att åka tåg.
Tillsammanshållbarhet hänger ihop med jämlikhet. I Eksjö märkte klimatstrejkarna snart att elever som hade det svårt i skolan hade svårare att delta i strejken. Det mönstret återfinns i hela rörelsen. Det är de som har det ganska okej som driver på arbetet för hållbarhet. Men det är de fattiga och det med sämst villkor som får betala det högsta priset för klimatförändringarna. Tillsammanshållbarhet kan aldrig lämna de mest utsatta utanför.
Klimatförändringarna är ett resultat av ett sätt att organisera vårt samhälle som sätter individens frihet framför allt annat. Men klimatförändringarna gör det tydligt att det som behövs nu är ett vi. Det behövs att vi organiserar oss för fördjupad demokrati där vår gemensamma överlevnad ställs i centrum. Vi behöver organisera oss på ett sätt där tillsammanshållbarhet och jämlikhet blir en gemensam front bakom vilket breda folklager kan sluta upp. Den organiseringen börjar tillsammans i våra lokalsamhällen.
