Kan man få bort fattigdom och misär genom att bygga nya fräscha hus? Jag vet, det är en befängd snudd på komisk frågeställning. Men ändå är det vad sossarna i såväl Danmark som Sverige tycks tro.
I Danmark har det så kallade ghettopaketet blivit ökänt. Som så mycket annat, både i Danmark och Sverige, var det en idé som först lanserades av Socialdemokraterna för att sedan genomföras av den borgerliga regeringen. Det går bland annat ut på att man ska riva alla så kallade ghetton och tvångsförflytta människorna som bor där. På detta sätt tror man att man ska få bort segregationen.
Ingen tycks ha reflekterat över att många som bor där faktiskt trivs, även om husen är slitna. Inte heller tycks det finnas någon tydlig plan för vart alla de som blir av med sina bostäder ska flytta. Sopar vi bara bort problemet så försvinner det, tycks man resonera, men det som händer är förstås att man bara flyttar problemet någon annanstans. För någonstans ska ju även dessa människor bo.
Nyligen var Magdalena Andersson och andra sossar på en studieresa i Danmark. Till DN säger Andersson att hon tycker det danska arbetet med att motverka segregationen är ”inspirerande”.
Social ingenjörskonst har alltid varit något av sossarnas paradgren. Idén om att det är staten som formar samhället och att invånarna får anpassa sig var länge stark och lever fortfarande kvar. Under 60- och 70-talens rivningshysteri mejade man ner stora områden och byggde nytt, trots högljudda protester. Ibland blev det bra och ibland mindre bra. Grundproblemet är dock att man väldigt sällan lyssnade på vad de som bodde i områdena själva ville ha.
När miljonprogrammen byggdes framstod de som moderna och många socialdemokrater var stolta över de nya satellitstäderna som växte fram. I dag är det i dessa områden som de sociala problemen är som störst och följaktligen är det också dessa områden som man nu pratar om att riva och återgå till en mer ”klassisk” byggnadsstil. Men på samma sätt som man inte löste alla sociala problem och segregationen när man rev de dragiga träkåkarna och ersatte dem med lägenheter så kommer man knappast att lösa allting nu heller.
Det som behövs är istället en aktiv fördelningspolitik och det som många av invånarna i de här områdena säger att de saknar mest från politikerna. Tillit.
