Att läsa Tidöavtalet (framförallt avsnitten “Kriminalitet” och “Migration och integration”) är som att läsa en isande dystopisk roman, med ett väldigt torftigt språk. Det är som att man har plockat bitar ur George Orwells 1984 och ur Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar och gjort regeringspolitik av det. Istället för att fungera som avskräckande exempel verkar böckerna snarast ha varit inspirationskällor. 

Här finns mycket av det som i många år varnats för skulle hända om SD kommer till makten. Angiverisamhället. Extrem övervakning. Utvisning för minsta förseelse. Rättsosäkerhet. Stängda dörrar för flyktingar. Slopade permanenta uppehållstillstånd. Och så vidare. Det skulle krävas många sidor för att på allvar penetrera alla absurditeter i hela avtalet, så jag nöjer mig med att ge några exempel.

Avsnittet om kriminalitet går i stort sett ut på att man vill kunna bura in fler minderåriga, och utvisa fler gängkriminella. Exempelvis skriver man: ”En möjlighet att kunna utvisa gängkriminella som saknar svenskt medborgarskap utan att de dömts för brott ska utredas” och att ”Förslag till grundlagsändringar tas fram för att möjliggöra en kriminalisering av deltagande i, och samröre med, kriminella organisationer”. Det normala i en rättsstat är att man straffas för de brott man har begått, inte för de brott man kan tänkas begå i framtiden. Men här vänder man på steken och skickar ut folk direkt. Det är också viktigt att komma ihåg att en kriminell organisation sällan är någon förening som man betalar in en medlemsavgift till. Så vad innebär egentligen ”deltagande i kriminella organisationer” – hur delaktig behöver man vara? Och vad innebär ”samröre med”, räcker det att vara släkt med någon gängkriminell för att man ska tvingas packa sina väskor?

Vidare vill de göra det till en kriminell handling att be om pengar. Man skriver visserligen att tiggerifrågan ska utredas, men oavsett vad utredningen kommer fram till så vill man kunna lägga fram ett förslag om tiggeriförbud i Sverige. Man får anta att det också kommer betyda ett stopp för alla som skramlar med bössor till något välgörande ändamål.

Under migrationsavsnittet kan vi läsa att den nya regeringen avser att införa nya så kallade inre gränskontroller. Ni kommer kanske ihåg Reva-projektet och hur människor som inte såg typiskt svenska ut godtyckligt visiterades. Det är den typen av kontroller man vill återinföra, och inget talar för att det kommer bli bättre den här gången.

Vidare skriver man att de asylsökande som kommer inte ska få några rättigheter utöver vad vi är tvingade till enligt EU-rätten, exempelvis kan sådant som rätten till tolk, rättsligt biträde och ekonomiskt bistånd komma att försvinna. Frågan är hur den asylsökande ska kunna göra sig förstådd för Migrationsverket om hen inte ens har rätten till tolk? Man vill även “utmönstra” permanenta uppehållstillstånd senast våren 2024. Redan i dag är permanenta uppehållstillstånd snarare undantag än regel, men att helt avskaffa dem skulle innebära att ingen flykting någonsin mer kommer kunna känna sig helt trygg i Sverige. När som helst kan dörren slå igen i ansiktet på dig.

En fråga som har diskuterats flitigt de senaste dagarna, men som också måste nämnas, är den om att utvisa personer på grund av ”bristande vandel”. I avtalet exemplifierar man det med “bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet”.

Det finns väldigt mycket att säga om detta, vad menas till exempel med ”bristande regelefterlevnad” – vems regler? Det kan ju knappast vara att bryta mot lagen, för då hade man skrivit det, så det måste rimligen vara några andra diffusa regler. Att prostitution och missbruk skulle kunna göra att man blir utvisad är givetvis också fullständigt befängt. Istället för att hjälpa dem som står längst ner i samhällspyramiden väljer man att straffa dem. Prostitution och missbruk (såvida det inte handlar om illegala droger) är ju dessutom inte några brott, så att utfärda straff borde också vara högst juridiskt tveksamt.

Detta är som sagt bara några exempel, men sammantaget visar dem att Tidöavtalet inte bara är totalt empatilöst utan också fullt av håligheter, sådant som aldrig skulle kunna fungera i modern och rättssäker lagstiftning. Det enda vi kan hoppas på nu är att kritiken från Lagrådet och från de instanser som ska lämna sina synpunkter i utredningarna blir så starka att några av de värsta förslagen stoppas. Om inte går vi en väldigt mörk framtid till mötes.