Tio år har gått sedan kriget i Syrien startade. Någonstans mellan 400 000 och 600 000 människor har dött och flera miljoner syrier är på flykt. Bara i det lilla grannlandet Libanon uppskattar man att det befinner sig 1-1,5 miljoner syriska flyktingar. Det är ungefär lika många syrier som har sökt asyl i hela Europa.

I Danmark lever i dag cirka 35 000 syrier, det vill säga ungefär en trettiofemtedel så många som de som befinner sig i Libanon. Libanon har lite fler invånare än Danmark men är bara en fjärdedel av Danmarks yta, dessutom är de betydligt fattigare och brottas med många kriser samtidigt – korruption, en stor ekonomisk kris, explosionen i Beirut förra året och pandemin. 

Men 35 000 syrier är 35 000 för många tycker den danska regeringen som har sagt att deras mål är att Danmark ska ha noll asylsökande. Och de jobbar aktivt för att verkligen genomföra det målet.

I tisdags rapporterades det att Danmark blir det första landet i Europa som börjar dra tillbaka uppehållstillstånden för syriska flyktingar. Hittills har 94 syrier fått beskedet att de inte längre får stanna i Danmark, men det är troligtvis bara början. Den danska regeringen arbetar också aktivt med ett så kallat repatrieringsstöd, det vill säga man erbjuder flyktingar pengar för att få dem att frivilligt återvända till sina hemländer. 137 flyktingar utnyttjade det här stödet under förra året vilket den danska regeringen nu verkar ta som ett tecken på att förhållandena i Syrien ändå är ganska bra, att det är okej att utvisa människor dit. Samtidigt meddelade regeringen själva så sent som i oktober att man stänger den danska ambassaden i huvudstaden Damaskus eftersom läget där anses vara alltför instabilt. Det är alltså dit man nu vill skicka de syriska flyktingarna. 

Människorättsadvokaten Niels-Erik Hansen kommenterar de indragna uppehållstillståden så här till DN: ”Det är en individuell värdering. En del kanske inte är i fara men det innebär inte att andra inte är det.” Och det är långtifrån bara han som är kritisk, även tunga internationella organisationer som Amnesty och UNHCR har riktat skarp kritik mot Danmarks agerande. 

Även i Libanon har det genomförts stora kampanjer för att få flyktingarna att återvända till Syrien. Men trots det är det totalt bara 55 000 som har återvänt sedan kriget startade – det talar för att de allra flesta fortfarande ser det som förenat med livsfara att resa tillbaka till Syrien. Läget för flyktingarna i Libanon är nämligen långt ifrån bra, de flesta lever i extrem fattigdom i storskaliga läger, unga flickor gifts bort och det är stora problem med hygienen. Men trots allt detta upplever de flesta det ändå som säkrare att befinna sig i ett flyktingläger än att återvända till ett land där kriget fortfarande pågår och där det ständigt sker godtyckliga arresteringar av polisen och folk försvinner spårlöst. 

Det danska beslutet att dra tillbaka uppehållstillstånden handlar än så länge i hög grad om symbolpolitik. Danmark har nämligen inget återvändandeavtal med Syrien, och vill inte samarbeta med Bashar al-Assad, vilket gör att tvångsutvisningar i nuläget inte är aktuella. Men det är ändå allvarligt, det leder nämligen till att flyktingarna hamnar i ett limbo istället för att få den trygghet som de behöver för att kunna bygga ett nytt liv. 

Det är också allvarligt eftersom det riskerar att ge ringar på vattnet. Mycket snart kommer sannolikt andra europeiska snegla på Danmark och tänka “kan de så kan väl vi?”. Och vad händer när Syriens grannländer får upp ögonen för det som händer i Europa. Kommer även Libanon, Turkiet och andra länder där det sammanlagt bor 5,5 miljoner syriska flyktingar också att dra tillbaka uppehållstillstånd och kanske till och med börja tvångsutvisa? Det skulle verkligen vara en humanitär katastrof. 

Samtidigt som allt detta håller Sverigedemokraterna hov i Sverige och talar om för journalisterna hur de tänker sig att samarbetet med M och KD ska se ut efter nästa val. SD har under flera decennier varit starkt influerade av Dansk Folkeparti och vill precis som den danska regeringen inte ta emot några asylinvandrare alls, samt utvisa många av dem som redan har fått uppehållstillstånd. Även M och KD har börjat gå allt mer åt det hållet och om SD ställer detta som krav vid en eventuell förhandling efter valet är det inte alls otroligt att de kommer gå med på det. 

Utvecklingen i Danmark visar alltså vad som kan ske även i Sverige om de brunblå partierna får flest röster. Det är minst sagt skrämmande.