Det talas ofta om rättssäkerhet. Även personer som har helt olika politiska åsikter brukar kunna komma överens om att det är viktigt att alla har chans att få sin sak prövad av rättsliga instanser och att alla är lika inför lagen. Man skulle utan att överdriva kunna säga att det här är några av fundamenten för en demokrati. Men trots det visar det sig ofta att det finns sprickor i den svenska rättssäkerheten. 

Inte minst gäller det på asylområdet. I en debattartikel i magasinet Paragraf skriver ett femtiotal jurister och advokater om rättsosäkerheten både hos Migrationsverket och i migrationsdomstolarna. Många av dem är specialiserade på just asylärenden, de borde med andra ord veta vad de pratar om. 

Asylärenden behandlas i första hand av Migrationsverket, och redan där finns väldigt många brister. Att man använder sig av tvivelaktiga medicinska åldersbedömningar, vilket leder till att många ungdomar skrivs upp i ålder, är ett grundläggande problem. Men det är knappast det enda, några andra saker som juristerna pekar på är att man inte godkänner vissa handlingar, att man gör undermåliga språkanalyser och inte minst att man ofta använder tolkar med en låg utbildningsgrad, vilket i många fall har lett till stora missförstånd. Något som juristerna inte tar upp, men som ändå kan vara värt att nämna, är de absurda processer som har skett mot konvertiter där den asylsökande förväntas kunna redogöra för exakta bibelcitat för att kunna bevisa att hen är kristen. Eller för den delen mot homosexuella där det finns många exempel på hur handläggare har fattat beslut baserat på stereotypa föreställningar om vad det innebär att vara homosexuell. 

Om man får ett avslag från Migrationsverket  finns det möjlighet att överklaga ärendet till Migrationsdomstolen. Domstolens behandling bygger i huvudsak på den skriftliga information som finns i ärendet, men det ska också vara möjligt att begära en muntlig förhandling. Den muntliga förhandlingen går till ungefär som i andra domstolar, med två parter som får föra fram sina argument och en domare och nämndemän som fattar beslut. Ett problem är dock att många asylsökanden inte ens får någon möjlighet till muntlig förhandling. 

Det här är en stor nackdel för många asylsökande eftersom det inte är ovanligt att det sker missförstånd och felaktigheter hos Migrationsverket. Om domstolen inte får någon möjlighet att höra den asylsökande är risken överhängande att den kommer gå på Migrationsverkets linje. 

Om man trots allt lyckas få en muntlig förhandling så upphör inte problemen. På en dryg kvart förväntas den asylsökande kunna lämna tillräckligt många upplysningar för att domstolen ska kunna avgöra ärendet. Ofta får man inte veta vilka delar i ansökan som kommer att tas upp i domstolen förrän man är där, vilket gör det svårt att förbereda sig och ibland tillåts inte heller slutpläderingar (något som juristerna påpekar aldrig skulle accepteras i andra mål). 

Allt som allt är det tydligt att rättssäkerheten inte värderas särskilt högt när det kommer till asylärenden. Trots att det är extremt viktiga processer där människors liv står på spel. Eftersom de asylsökande själva ofta inte behärskar språket tillräckligt bra eller har verktyg för att kunna göra sina röster hörda, och eftersom det i de politiska partierna finns en ovilja att förbättra rättssäkerheten eftersom det med största sannolikhet skulle leda till fler beviljade uppehållstillstånd så kan det fortsätta så här, år efter år. 

Hade det handlat om någon annan verksamhet hade förmodligen de jurister som nu höjer sina röster kallats för visselblåsare, politiker hade gjort utspel och det hade tillsatts en statlig utredning. Men eftersom det råder närmast politisk konsensus om att vi ska minska invandringen till nästan vilket pris som helst håller både socialdemokrater och moderater för öronen. Jag hoppas att juristerna ändå orkar fortsätta skrika, det här är en alldeles för stor och viktig fråga för att sopa under mattan.