Vi var många som jublade när barnkonventionen blev till lag i Sverige för ett år sedan. Äntligen skulle barnens bästa alltid komma i första rummet. Men för de barn som är mest utsatta i Sverige, asylsökande och papperslösa, har konventionen hittills inte gjort särskilt mycket vare sig från eller till. Nu har det dock äntligen kommit ett prejudicerande beslut från Migrationsöverdomstolen som ger en 14-årig flicka som är född i Sverige men har rötter i Libanon rätt att stanna i Sverige. I beslutet skriver domstolen bland annat att ett barns ”bristande möjligheter att påverka sin egen situation” bör beaktas i den sammantagna bedömningen. Men samtidigt konstaterar de också att barnrättsperspektivet inte får tolkas så att det “i princip blir till ett eget kriterium för uppehållstillstånd att vara barn”. 

Domen är ändå viktig eftersom det kan påverka Migrationsverket till att låta barnperspektivet väga tyngre i sina bedömningar än vad de har gjort hittills. Migrationsverket ville nämligen avslå 14-åringens ansökan och i en kommentar till ett annat uppmärksammat fall där pappan i en familj och hans tvååriga tvillingar befinner sig i Sverige, medan mamman och barnens syskon sitter fast i Peru eftersom de nekats uppehållstillstånd, skriver de explicit att ”utifrån bedömningen som gjorts i det enskilda ärendet väger den reglerade invandringen tyngre än barnens behov av att leva tillsammans med båda sina föräldrar”.

Det är inte heller alla politiker som är nöjda med Migrationsöverdomstolens beslut om att låta barnkonventionen väga tyngre än utlänningslagen. Den tidigare migrationsministern Tobias Billström (M) – ni vet han som publicerade en bild på sig själv där han står som en bredbent jätte med benen tvärs över Öresundsbron – var snabbt ute och twittrade att det kändes bra att Moderaterna röstade nej till att göra barnkonventionen till svensk lag 2018. Han känner alltså glädje, och stolthet får man förmoda, över att vara motståndare till en lag som har gett en ung flicka som har bott i Sverige i hela sitt liv en chans att få stanna och slippa utvisas till ett land där hon inte har något sammanhang och inte kan språket. 

Samtidigt har Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni hotat att lämna januariavtalet om regeringen går vidare med lättnaderna i den nya migrationsöverenskommelsen. Även här handlar det till stor del om barn, regeringen vill nämligen ändra ”synnerligen ömmande omständigheter” i Migrationskommitténs förslag till “särskilt ömmande” för alla barn och för vissa vuxna, vilket skulle innebära en mildare bedömning. Det är oklart hur mycket det skulle innebära i praktiken, men Sabuni är alltså så rädd för att fler barn ska få en chans att stanna i Sverige att hon är beredd att sätta hela samarbetet med regeringen på spel. 

Som tur är får hon kritik inte bara av motståndarna utan också från det egna ungdomsförbundet. Liberala ungdomsförbundets ordförande Romina Pourmokhtari säger att det är ”dårskap att ge sig in i en kapplöpning mot botten och kämpa för minskad invandring”. 

Pourmokhtari ska ha kredd för att hon vågar stå upp mot moderpartiet, förhoppningsvis kan det leda till att fler på den borgerliga sidan vågar ta sig ton. Jag tror nämligen att det finns gott om liberaler, men även en hel del moderater och kristdemokrater, som inte känner sig bekväma med den hållning som deras partier har antagit i migrationspolitiken de senaste åren.

Det finns till exempel säkert en del som själva har kontakt med ett barn som har kommit till Sverige som flykting, eller som är fött och uppvuxet i Sverige, och som ser det absurda i att de kanske kommer att utvisas. Åtminstone hoppas jag det. Och jag hoppas att barnkonventionen nu ska få större genomslag och verkligen bidra till att fler barn får stanna.

Det är nämligen inte volymer det är fråga om, det är barn. Glöm aldrig det.