Krönika

Storm i urfolkspolitiken

De flesta har blicken åt annat håll, men det blåser upp till rejäl storm i urfolkspolitiken. Eller vad sägs om: ”De här konflikterna riskerar att komma så nära inbördeskrig vi kan komma i Sverige.” Eller: ”Om vi ändrar grundlagen och går ur Europakonventionen och säger upp en del folkrättsliga traktat” kan man genomföra det de flesta regeringspartierna tycks vilja.

Uttalandena kommer inte från några radikaler på barrikaderna. Det första är sagt av en liberalpartistisk riksdagsledamot, till vardags pastor. Det senare av ett oväldigt justitieråd i Högsta Domstolen, en av de allra främsta domarna i landet.

Ytterst handlar det om en dom från 2020 där samebyn Girjas fick ensamrätt att bestämma över småviltsjakten och fisket inom byns område ovanför den så kallade odlingsgränsen. Sedan dess har jakten begränsats i tid av hänsyn till renskötseln, och jaktkort har bara sålts till jägare boende i Norrbotten. Samebyn hävdar att utländska jaktturister uteblivit, medan lokala jägare haft fortsatt tillgång till jakten.

Men det ändrar inte stämningarna. I en utredning som leds av det citerade justitierådet, Eric M Runesson, och som växt till att bli den största pågående utredningen av alla, har man kommit fram till att med gällande rätt kommer i vart fall alla samebyar norr om odlingsgränsen kunna få samma ansvar som Girjas när de tar saken till domstol.

Utredningen har i all enkelhet föreslagit att politiken accepterar vad Girjasdomen och internationella konventioner säger, samtidigt som man kan reglera när samebyar har möjlighet att vägra någon jakt. Men Moderaterna är inte nöjda. Ledamoten i utredningen vill lägga ner hela arbetet och att ”det ska vara som innan Girjasdomen”. Den moderata linjen blir tydlig: inga samer ska komma här med några rättigheter. Om lagen ger dem rätt ska lagen ändras. Vad än några konventioner säger. SD och KD håller med. Och Runesson är öppen med att han inte vet om regeringen låter honom sitta kvar. ”Men jag kan ju inte sitta som justitieråd och föreslå grundlagsstridiga kompromisser för att tillfredsställa vissa politiska önskemål”, konstaterar han.

Han skulle inte bli den första utredaren om samiska frågor som tvingats avgå. 2005 hade toppdiplomaten Lars Norberg ett telefonsvararmeddelande, där han efter ett liv i tjänst hos UD, FN och EU, avpolletterades som ansvarig för förhandlingarna med Norge om en ny konvention om renbetet mellan länderna. Skälet var tydligt: han hade lyssnat mer till samerna vars rättigheter han förhandlade än till Stockholm.

Han vigde resten av sitt liv åt att berätta om Sveriges historia, och den är i denna del inte vacker. De lagar som nu tolkas är indrypta av kolonial rasism. När Sverige ansåg sig ha rätt över allt större delar av Sápmi bestämde man först att samerna var skattskyldiga. Men när rikedomarna i norr skulle skövlas för att fylla ständigt sinande valv söderöver, var det inte längre praktiskt att betrakta samer som svenskar. Eller ens som människor. Rättigheter och naturresurser stals, allt under det koloniala baneret om att det var civilisationen som bröt fram. För samer innebar det att traditionella sätt att leva slogs sönder. När det inte längre gick att försörja sig som man alltid gjort tvingades många stå med den stolta doudji-mössan i hand. ”Fattiglapp” blev ett nytt ord i svenskan.

Den samiska religionen förföljdes. Trummor brändes och dödsstraff utdelades. En skola upprättades av samma snitt som den andra kolonialmakter bett om ursäkt för. Till den hämtades barn som vägrade med polis. Men syftet var aldrig att de samiska barnen skulle få makt över sina liv, tvärtom. Politikerna talade om murar och åtskillnad. Samer fick inte vara bofasta, och bofasta fick inte äga renar. Barnen skulle in i en skola som var medvetet ”tarvlig och dålig”, som det hette i beslutsunderlagen. Än lever människor som gick i skolor där klasskompisar frös ihjäl eller dog av maten från tunnorna där sillen trängdes med råttlik.

Varenda nutida konflikt mellan samer och mellan samer och icke-samer, handlar i grunden om detta. Statens övergrepp, medvetna vilja att så split, söndra och härska. De som nu inte vill ta i detta för att inte väcka konflikter förstår ingenting. Det är att vi inte tagit i vår historia som gör att det mullrar. ”Vi ser ett ökat hat och hot på sociala medier och att man ger sig på renar och annan egendom”, säger Jenny Wik Karlsson på Svenska samernas riksförbund till DN. ”Det är klart man undrar: när går man på människor?”