Glöd · Debatt

”Regeringen måste prioritera Östersjöns existentiella kris”

Tidöpartierna ratar EU-kommissionens förslag om åtgärder för att stärka sillens fortlevnad i Östersjön.

Fisken håller på att försvinna från Östersjön och Internationella havsforskningsrådet föreslår stopp för fiske av torsk och sill i västra Östersjön. Regeringen säger nej – men vi kan inte prioritera bort det här längre, skriver Hedvig Lindgren från Liberala ungdomsförbundet.

DEBATT. Den marina miljön i Östersjön är akut hotad. Det har blivit alltmer uppenbart att våra fiskbestånd riskerar att kollapsa. Den kommande veckan, den 23–24 oktober, kommer EU-ländernas politiker att besluta om fiskekvoterna för 2024 i ministerrådet. Många av bestånden är på historiskt låga nivåer, och överfiske hotar inte bara dessa fiskpopulationer, utan hela det marina ekosystemet. Det är ingen överdrift att hävda att vi står inför en existentiell kris i Östersjön.

De senaste rapporterna från Internationella havsforskningsrådet (ICES) ger en skrämmande bild av läget för fiskbestånden i Östersjön. Många av dem är i allvarlig kris, och några har redan kollapsat. Sillen är en nyckelart i ekosystemet som nu hotas i både centrala Östersjön och Bottniska viken.

ICES föreslår en nollkvot för fiske av både torsk och sill i västra Östersjön. Kvoterna för sillen i Bottniska viken och centrala Östersjön föreslås minska med 39 respektive 45 procent jämfört med nuvarande nivåer. Det finns ingen garanti för att bestånden kommer att återhämta sig och det krävs omfattande åtgärder för att komma tillrätta med situationen.

För att rädda Östersjön måste vi fiska enligt försiktighetsprincipen. Denna princip innebär att det säkraste alternativet alltid ska väljas när det finns osäkerhet om de potentiella skadorna av en viss handling. Här spelar kvoterna en central roll i hur vi reglerar fisket och skyddar de hotade bestånden.

ICES baserar sina kvotrekommendationer på aktuell forskning och data kring fiskpopulationernas tillstånd. Trots detta är det komplicerat och osäkerheten kring de föreslagna kvoterna förblir hög. Detta beror delvis på ofullständig data om fiskbestånd samt risken för felrapportering av fångster. Kvoterna är mer än bara siffror, de styr fisket och har verklig påverkan på både ekonomin och miljön. Om vi inte följer försiktighetsprincipen när vi fastställer kvoterna riskerar de att bli för höga. Felaktiga eller för generösa kvoter kan snabbt leda till överfiske, vilket i sin tur hotar våra redan sårbara fiskbestånd och kan få oåterkalleliga konsekvenser för ekosystemet.

Tidöpartierna ratar tyvärr EU-kommissionens förslag om åtgärder för att stärka sillens fortlevnad i Östersjön. Retoriken från regeringens ministrar inför viktiga beslut på EU-nivå är ofta allt annat än konstruktiv, så även denna gång. Återigen blir Sverige nejsägare och baksätesförare med mindre politiskt inflytande som resultat.

Regeringen och SD säger sig värna det traditionella och småskaliga fisket. Trots det ser vi få förslag om att minska EU:s fiskesubventioner som framför allt gynnar det storskaliga fisket, med överfiske som resultat.  

Regeringen borde driva på för en gemensam och hållbar fiskepolitik inom Östersjöregionen. Regeringen bör säkerställa sillen och fisket i Östersjön genom att förbjuda bottentrålning, slopa EU:s fiskesubventioner och gå EU-kommissionen till mötes om fiskekvoterna. Därtill sätta långsiktiga mål för fiskbeståndens återhämtning och vidta åtgärder för att minska överfisket. Nyckelarter som sill och torsk måste skyddas för att rädda ekosystemet som helhet.

Vi kan inte längre bortprioritera ekosystemets mående. Låt oss gemensamt ta kraftfulla steget mot att rädda Östersjön och dess marina liv innan det är för sent.