DEBATT. Den marina miljön i Östersjön är akut hotad. Det har blivit alltmer uppenbart att våra fiskbestånd riskerar att kollapsa. Den kommande veckan, den 23–24 oktober, kommer EU-ländernas politiker att besluta om fiskekvoterna för 2024 i ministerrådet. Många av bestånden är på historiskt låga nivåer, och överfiske hotar inte bara dessa fiskpopulationer, utan hela det marina ekosystemet. Det är ingen överdrift att hävda att vi står inför en existentiell kris i Östersjön.

De senaste rapporterna från Internationella havsforskningsrådet (ICES) ger en skrämmande bild av läget för fiskbestånden i Östersjön. Många av dem är i allvarlig kris, och några har redan kollapsat. Sillen är en nyckelart i ekosystemet som nu hotas i både centrala Östersjön och Bottniska viken.

ICES föreslår en nollkvot för fiske av både torsk och sill i västra Östersjön. Kvoterna för sillen i Bottniska viken och centrala Östersjön föreslås minska med 39 respektive 45 procent jämfört med nuvarande nivåer. Det finns ingen garanti för att bestånden kommer att återhämta sig och det krävs omfattande åtgärder för att komma tillrätta med situationen.

För att rädda Östersjön måste vi fiska enligt försiktighetsprincipen. Denna princip innebär att det säkraste alternativet alltid ska väljas när det finns osäkerhet om de potentiella skadorna av en viss handling. Här spelar kvoterna en central roll i hur vi reglerar fisket och skyddar de hotade bestånden.

ICES baserar sina kvotrekommendationer på aktuell forskning och data kring fiskpopulationernas tillstånd. Trots detta är det komplicerat och osäkerheten kring de föreslagna kvoterna förblir hög. Detta beror delvis på ofullständig data om fiskbestånd samt risken för felrapportering av fångster. Kvoterna är mer än bara siffror, de styr fisket och har verklig påverkan på både ekonomin och miljön. Om vi inte följer försiktighetsprincipen när vi fastställer kvoterna riskerar de att bli för höga. Felaktiga eller för generösa kvoter kan snabbt leda till överfiske, vilket i sin tur hotar våra redan sårbara fiskbestånd och kan få oåterkalleliga konsekvenser för ekosystemet.

Tidöpartierna ratar tyvärr EU-kommissionens förslag om åtgärder för att stärka sillens fortlevnad i Östersjön. Retoriken från regeringens ministrar inför viktiga beslut på EU-nivå är ofta allt annat än konstruktiv, så även denna gång. Återigen blir Sverige nejsägare och baksätesförare med mindre politiskt inflytande som resultat.

Regeringen och SD säger sig värna det traditionella och småskaliga fisket. Trots det ser vi få förslag om att minska EU:s fiskesubventioner som framför allt gynnar det storskaliga fisket, med överfiske som resultat.  

Regeringen borde driva på för en gemensam och hållbar fiskepolitik inom Östersjöregionen. Regeringen bör säkerställa sillen och fisket i Östersjön genom att förbjuda bottentrålning, slopa EU:s fiskesubventioner och gå EU-kommissionen till mötes om fiskekvoterna. Därtill sätta långsiktiga mål för fiskbeståndens återhämtning och vidta åtgärder för att minska överfisket. Nyckelarter som sill och torsk måste skyddas för att rädda ekosystemet som helhet.

Vi kan inte längre bortprioritera ekosystemets mående. Låt oss gemensamt ta kraftfulla steget mot att rädda Östersjön och dess marina liv innan det är för sent. 

I Sverige jagas rödlistade djurarter. Att en art är rödlistad betyder att den är hotad och behöver skyddas. Bara under år 2021 jagades och dödades i 88 318 individer av hotade djur eller fåglar i Sverige. Hur kan Naturvårdsverket tillåta att sådant får ske? Det skulle jag vilja veta.

Artkrisen i världen är ett faktum. De senaste 50 åren har 69 procent av de vilda ryggradsdjuren försvunnit. Av den totala biomassan däggdjur på planeten består de vilda djuren enbart av 4 procent, resten är människor och tamdjur. I Sverige är idag 23 däggdjursarter och 112 fågelarter rödlistade som ”akut hotade”, ”starkt hotade”, ”sårbara” eller ”nära hotade” (se SLU:s artfakta.se). Ett av fem skäl till arters utdöende är enligt IPBES (FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster) överexploatering, där jakt och fiske ingår.

Vi människor har under lång tid roffat åt oss allt mer av jordens resurser. Vi tränger undan djuren från deras habitat, livsmiljöer. Vi hugger ner deras skogar. Vi dödar dem för att de äter skogen vi vill ha. Vi odlar mat över allt större arealer av marken. När djuren vågar sig dit för att äta blir de dödade av människor med vapen. Med vargen konkurrerar jägare om bytesdjuren. Med sälen konkurrerar fiskeriverksamheten.

I det förorenade Östersjön lever sälar och andra varelser i allt som vi människor släpper ut. Östersjön är världens mest förorenade hav. Vi har skapat otroligt många problem för djurlivet i Östersjön. Och inte nog med det så tömmer människor havet på fisk med enorma trålare. Det är som att dammsuga havet. Hungriga sälar som försöker hitta mat genom att ta fisk från kustfiskarnas nät dödas. 

I början av 1900-talet fanns det ca 180 000 vikare i Östersjön. Nu finns ca 17 000. Det är således inte sälarna som ökat katastrofalt, utan det är människans fiskeriverksamhet. Hur mycket ska sälbeståndet behöva minska för att tillfredsställa människans girighet och viljan att tömma havet på fisk? 

Vikaresälen saknar gynnsam bevarandestatus. Den är hårt drabbad av klimatförändringarna. Den behöver is för att föda sina ungar på. När isarna smälter till följd av de klimatförändringar vi människor bär skulden till krymper sälarnas livsområde. Enligt WWF finns det risk att vikaren försvinner i förtid från Östersjön.

Det finns många fler arter att berätta om, och det finns mycket jakt att kritisera. Jaktkritikerna är en organisation som kämpar mot nöjesjakt och troféjakt i Sverige. Men just idag skriver vi om de rödlistade djuren. Det måste bli ett jaktstopp nu på alla rödlistade arter.

Vi riktar därför en uppmaning till Naturvårdsverket att införa ett omedelbart jaktstopp på alla rödlistade djur i Sverige.

2015 sökte över 35 000 ensamkommande barn asyl i Sverige. Drygt 20 000 av dem bor kvar, visar en ny rapport från SCB.

Drygt 8 av 10 av de ensamkommande pojkar som kom till Sverige 2015 och därefter fick uppehållstillstånd hade arbete 2022, då de var 23 år gamla. Det kan jämföras med svenskfödda unga män i samma ålder, där 66 procent förvärvsarbetar. 

– Vi har kämpat de här åren. Vi har behandlats väldigt illa och brutalt. Myndigheter har bortprioriterat oss men vi har också lyckas skapa ett nätverk, säger Muhammed Ali, ordförande för Ensamkommandes förbund, i Nyhetsmorgon.

Han tror att många lyckats skaffa jobb så snabbt på grund av en hård uppväxt där de tidigt lärt sig ta ansvar.

– Vi har också gjort den här långa och farliga resan. Vi har satsat våra liv på det här, fortsätter han.

En annan orsak till att fler arbetar bland de ensamkommande än bland svenskfödda kan vara att de sistnämnda studerar vidare efter gymnasiet i större utsträckning än förstnämnda.

Den vanligaste sysselsättningen för ensamkommande är arbete inom vård och omsorg. Det gäller både kvinnor och män.

Bland kvinnor är andelen sysselsatta ungefär densamma för kvinnor i gruppen ensamkommande som bland födda i Sverige, 67 procent.