Vi är drygt åtta miljarder människor på jorden. Är det för många? Det är ingen enkel fråga. Å ena sidan kan man argumentera för att den snabba befolkningsökningen under de senaste hundra åren är ett hot både mot klimatet och naturen. Å andra sidan behöver man ta med i beräkningen att det inte är folkmängden i sig som är det största problemet utan vad vi gör.
Det går att leva ett liv i enkelhet utan att förbruka särskilt mycket resurser. Visserligen behöver varje människa en viss yta odlingsmark, något som det blir allt mindre av på jorden. Men om vi slutade med monokulturer som utarmar jorden, odlade mer människoföda och mindre till djurindustrin och slutade att bygga hus på bra åkermark skulle mycket vara vunnet.
För ekofascisterna är dock svaret självklart. Vi är för många människor och det är folk i fattiga länders fel eftersom de föder för många barn. Senaste avsnittet av den alltid lika lyssningsvärda podden P3 Dystopia handlar om just detta. I flera av de manifest som högerextrema massmördare som Anders Behring Breivik och Brenton Tarrant (som dödade 51 personer under en attack mot en moské på Nya Zeeland) lämnat efter sig finns ekofascistiska motiv. De handlar bland annat om att en stor del av jordens befolkning, närmare bestämt de som bor i Afrika och Mellanöstern, måste utrotas för att stoppa överbefolkningen och miljöproblemen.
Det är givetvis en fullständigt bisarr idé på många plan. Förutom att den är rasistisk och antihumanistisk är den också fullkomligt ologisk. Det är ju nämligen inte människor i Afrika eller Mellanöstern som är orsaken till de extrema kriser vi i dag befinner oss i, tvärtom. Om hela världen konsumerade lika mycket som vi gör i Sverige skulle vi behöva 4,2 jordklot. För USA är motsvarande siffra närmare 5 jordklot. Det globala snittet är däremot 1,7 jordklot och i många fattiga länder ligger man på omkring 1 jordklot eller till och med under.
Ekofascisterna varnar också för migrationen, för om människor kommer från fattiga länder till exempelvis Sverige så höjs deras levnadsstandard och de börjar förbruka mer resurser. Här ser man alltså plötsligt att det är resursförbrukningen som är ett problem, men ignorerar det faktum att vi som redan bor här förbrukar mycket mer.
Det finns en rättviseaspekt i det här som inte går att blunda för. Under århundraden har Europa koloniserat, plundrat, exploaterat och förtryckt människor i Afrika, Asien och Sydamerika. Man kan gott säga att hela vårt välstånd bygger på detta. Att dessa länder nu vill ha en del av kakan är knappast något att förvånas över, och att förvägra dem detta är detsamma som att upprätthålla det koloniala tänkandet. För att jorden ska bli en mer rättvis planet att leva på är det framför allt vi i vår del av världen som måste börja använda mindre resurser.
Om man på allvar oroar sig för befolkningsutvecklingen finns det dock en betydligt mer human lösning. Det är att öka jämställdheten, tillgången till preventivmedel, möjligheten till utbildning och levnadsstandarden i fattiga länder. All forskning visar att det är dessa saker som bidrar till att det föds färre barn. Om man släktforskar kan man se att det så sent som på 1800-talet var väldigt vanligt i Sverige med syskonskaror på tio personer eller mer. Det berodde på att vi då fortfarande var ett fattigt jordbruksland, att det inte fanns några preventivmedel och att kvinnan var underställd mannen. Under 1900-talet förändrades detta snabbt och många andra länder gör nu samma resa. I Kina, som under en lång tid bedrev en ettbarnspolitik, är man nu orolig för att det föds för få barn.
Tyvärr har vi under senare år kunnat se hur allt fler personer som ser sig som omställare och miljövänner dras in i den konspiratoriska och ekofascistiska miljön. Det är skrämmande att se och därför är det så viktigt att vara på sin vakt och visa att ekofascisternas världsbild är både verklighetsfrånvänd och extremt farlig.
