Zoom

Tillit och allianser i fokus för omställningskonferens

Omställningsnätverket samtalade om vikten att få en bred och inkluderande rörelse, att jobba för såväl social som klimatmässig hållbarhet under sin konferens i Dals Rostock i Dalsland i helgen.

Föreläsningar, filmvisning, och framför allt samtal präglade Omställningsnätverkets konferens under helgen som gick. Årets tema var berättelser från förort och bruksort och hur människor trots kriser kan göra avtryck och bygga något konstruktivt.

Strax innan tåget rullar in på Melleruds station sänks temperaturen plötsligt någon grad. Det är dimma över landskapet. Tussar av dis bäddar också in området vid Kroppefjälls B&B i Dals Rostock, en ort med 800 invånare, nio kilometer väster om Mellerud. Det är här i Dalsland, cirka tre timmars tågresa från Göteborg, som Omställningsnätverket ska hålla sin tionde konferens. 

Intill en liten tjärn står ett rymligt rödmålat hus med vita knutar där konferensen i huvudsak ska hållas. Årets tema är berättelser från förort, landsort och bruksort och föreläsningar blandas med samtal i mindre grupper, studiebesök och filmvisning – bland annat har filmen Avtryck av Mattias Olsson premiär här, ett Ted Talk av gerillaodlaren Ron Finley visas, liksom en film av Sander Cecilia Neant-Falk som berättar om att avvika på landsbygden.

Två av dem som nyss har anlänt till Kroppefjäll är Tala Harb och Dona Pham som har kommit med tåget från Angered i Göteborg. De berättar dels om hur de jobbar för att ändra bilden av sitt bostadsområde, Lövgärdet, dels om hur de genom organisationen Lugn (Lövgärdets unga guider i närområdet) hjälper sina grannar att upptäcka och ta del av naturen i friluftsområdet Vättlefjäll som ligger intill. De senaste två åren har de bland annat kunnat erbjuda boende att prova på att paddla kajak i Surtesjön. 

– Folk kommer och är pirriga, en del kan inte simma, säger Tala Harb som förklarar att många snabbt får blodad tand och efterfrågar fler aktiviteter. 

– Vi vill få ut barnen, en del är så ovana av att vara ute i skogen. Folk är inte så vana vid att man kan äta saker ute i naturen, säger Tala Harb och berättar om hur de till exempel har plockat bär tillsammans för att därefter baka blåbärspaj.

Dona Pham och Tala Harb berättade om sitt arbete i Lövgärdet i Göteborg, tillsammans med Arci Pasanen, tidigare ordförande för Omställningsnätverket.  Foto:
Middag invid Mörttjärn i Kroppefjäll i Dalsland. Foto: Bella Frank Foto:
Öppna i helskärm
1 / 2

”Vandringen är att agera”

Tala Harb och Dona Pham vänder sig mot begreppet utsatt område och menar att det ger en ensidig bild av Lövgärdet. Därför har de också skapat en guidning i området som de kallar Lövgärdets sanna färger där utomstående bjuds in till att besöka platsen tillsammans med dem. 

– Sanna färger kommer från att media ger en svartvit bild, om droger och skjutningar, men säger inget om de bra sakerna som kajakpaddling för barn, säger Dona Pham. 

– Vi vill att ni ska komma och se, och vara med på guidningen. Vi har främst vänt oss till politiker och uniformsbärare, men vi har också haft guidningar för journalister och för landshövdingen, fortsätter Dona Pham. 

– Vi tror på folk som bor där, men det krävs att folk som bor utanför också tror på dem, säger Tala Harb som gärna vill att deras arbete förs vidare till andra områden:

– Vi vill inte bara ha vandringar i Lövgärdet. Det är ett koncept som andra kan komma och ta och vidare till andra ställen för att berätta sina historier, samtala och agera. Vandringen är att agera, betonar Tala Harb.

Under temat från förort till bruksort diskuteras likheter och skillnader liksom vad boende i områdena har gjort och kan göra för att vända kris till ett hållbart välmående. Mariam Jallow Tholozan har bildat Grönt initiativ Järva och strävar efter såväl social som biologisk mångfald i förorten. Hon berättar hur hon och andra boende i Järva i västra Stockholm i motvind har kämpat för att få mark av kommunen att odla på. I Järva ingår bland annat stadsdelarna Rinkeby och Tensta som är hem för omkring 70 000 människor, och många har både erfarenhet av att odla från sina hemländer och ett stort intresse av att odla i sitt närområde. I ett medborgarinitiativ försökte man få till stånd småskalig odling.

– Omställning handlar också om att ta hand om alla de som står utan arbete, säger Mariam Jallow Tholozan.

Mariam Jallow Tholozan berättar om Järvabors långa strid för att få odla i närområdet. Foto: Bella Frank Foto:
Omställningsnätverkets tionde konferens präglades av samtal, här i workshopformat. Foto: Bella Frank Foto:
Öppna i helskärm
1 / 2

Lång strid för att få odla

Hon och ett par vänner försökte först gerillaodla vid Järvafältet men odlingana förstördes nästan omedelbart. Det blev enklare när de flyttade gerillaodlingen rätt in i bostadsområdet eftersom det väckte intresse och uppmärksamhet bland grannar och förbipasserande. Det gjorde det svårare för Stockholms stad att sätta stopp för odlingarna. Ändå fick de fortsatt nej när de åter ansökte om mark att odla på. Först när de boende började nätverka med politiker och kontaktade journalister – som lyfte frågan i media – föll Stockholms stad till föga. De boende fick sex pallkragar att odla i. 

– Nu har vi 30 pallkragar i Spånga by. Vi odlar i ett socialt utsatt område, säger hon och fortsätter:

– Folk kommer och pratar, och delar recept. Det är ett väldigt kul projekt, säger hon och berättar att måndagen den 18 september är det skördefest, med vegansk mat, gratis second hand och tillverkning av ”fröbomber” det vill säga en boll med jord, lera och fröer.

Deltagarna sitter på rader av stolar uppställda i u-form i en ljus och rymlig sal. Det är varma septemberdagar och de stora fönstren står på vid gavel. Atmosfären på konferensen är vänlig och inbjudande. Initiativ och idéer samlas ihop för att hjälpa varandra att ställa om tillsammans, med fokus på den lokala nivån. Deltagare skriver med spritpenna på stora vita papper vad de kan hjälpa till med, eller vad de skulle vilja ha hjälp med. Någon efterfrågar personer att gå samman med för att hitta odlingsbar mark, en har krav-märkt gödsel att dela med sig, en vill gärna bilda en klimataktivistgrupp.

Parallellt med viljan att hitta lösningar finns också en underliggande sorg. En förtvivlan över det tilltagande katastrofläget och att så många utmaningar förblir olösta. Bedrövelse över att världen verkar långt ifrån att kunna eller vilja lösa dem.

Kroppefjäll byggdes som ett sanatorium för tbc-sjuka, 1911 stod det klart. tankarna och idéerna som låg till grund för sanatoriet lever till stora delar kvar: möjlighet till vila, med närhet till natur, kultur och bra mat. Foto:
I skogen strax intill Kroppefjells B&B finns Doktor Saedéns runda. Döpt efter läkaren Carl Saedén som jobbade på sanatoriet i flera årtionden, är rundan också en plats för konstverk som det stora vindspelet i trä som inleder den knappt tre kilometer långa turen. Foto:
Öppna i helskärm
1 / 2

En bred och inkluderande rörelse

Omställningsnätverkets Elinor Askmar, som började jobba med omställninsgfrågan redan 2009 med Omställning Göteborg, fungerar som moderator under helgen. Hon säger att årets tema handlar om nödvändigheten att bygga en bred och inkluderande rörelse – och att den rörelse som Omställningsnätverket är en del av ofta är dominerad av vit medelklass:

– Och mycket är det den vita medelklassnormen som innebär problem för planeten, säger hon och summerar att läget i dag inte är mer hoppfullt än när nätverket bildades för tio år sedan med krig, energikris, pandemi, inflation och ett ohållbart ekonomiskt system:

– Vi vill som rörelse omfamna allt detta. Det är det här vi måste hantera och det är det som ligger bakom temat i år. Vad är det vi kan göra i det här svåra, att göra ett avtryck och bygga något som kan byggas vidare av andra, säger hon.

Stråk av dimma ligger kvar över tjärnen under lördagsmorgonen. Sorl fyller salen. Ett par barn leker med en boll innanför den stora halvcirkeln av stolar. Deltagare talar med varandra om fredagens frågor. Äter ekologiska äpplen. Elinor Askmar tar ordet men samtalen vill inte sluta. Hon räcker upp armen i luften, varpå fler och fler i rummet följer hennes exempel och snart råder tystnad. En kvinna i publiken ber om ordet och förklarar att hon är upprörd över hur politiker och tjänstemän har behandlat de boende som vill odla i Järvaområdet. En man säger att han känner sig varm av att få träffa människor han tidigare bara har sett på skärm.

Elinor Askmar håller i panelsamtalet mellan Gurgîn Bakircioglu, Jörgen Andersson och Mariam Jallow Tholozan. Foto:
Dals Rostock är ingen bruksort men väl en tidigare en kurort, och en ort med många entreprenörer berättar Eva Petrén Allier som äger och driver Sandlycke Gård från 1860-talet där hon bland annat har ett ekologiskt småbruk.  Foto:
Öppna i helskärm
1 / 2

Östermalmsbors konsumtionsmönster ”ett hot”

Strax fortsätter samtalet. Luften är fortsatt varm. Kvav, hösten till trots. Elinor Askmar vill föra med frågan om hur en allians kan bildas så att landsbygd och förort inte ska ställas emot varandra. Tråden från fredagen spinns vidare av Gurgîn Bakircioglu – journalist, krönikör i Syre och aktuell med dokumentärfilmen Aldrig mer kebab som redogör för hans strävan efter ett hållbart liv. Han är inte på plats i Dals Rostock som tänkt, istället är han med på länk. Han är på väg till Strasbourg för att möta EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Han betonar att många invandrare med utomeuropeisk bakgrund, inte minst hans grannar på Östbergahöjden i södra Stockholm, bär på kunskap som är viktig för omställningsrörelsen:

– Många är levande uppslagsverk. Det är något vi måste ta vara på. Men det handlar inte bara om vad omställningsrörelsen ska få ut av dem, utan också om vad rörelsen kan göra för dem, säger han och pekar på att det har blivit norm att sätta prislappar på invandrare i Sverige. Han vill applicera det prislappstänket på Östermalm istället och hänvisar till vad han kallar ”postkodsödet”.
 
Tidigare i år visade Konsumtionskompassen
hur kraftigt utsläppsnivåerna skiljer sig åt mellan olika postnummer. En svensk gör i genomsnitt av med 6,2 ton utsläpp per år, men på ett postnummer på Östermalm släpper en genomsnittsperson ut 17,8 ton koldioxid per år. På ett postnummer i Rinkeby är den genomsnittliga siffran är 3,7 ton – inte bara betydligt under Östermalmsgenomsnittet utan lägre än genomsnittssvensken. Samtidigt är målet enligt Parisavtalet att en person högst släpper ut ett ton koldioxid per år.

– Konsumtionsmönstret på Östermalm är ett hot, konstaterar Gurgîn Bakircioglu.

Marica Möller och Olle Göransson (i mitten) har drivit ekologiska Torfolk gård i Höje i Värmland sedan i slutet av 1970-talet.  Foto:
Foto:
Öppna i helskärm
1 / 2

Inre omställning också viktig

I ett efterföljande panelsamtal med den regenerativa jordbrukaren Jörgen Andersson och Mariam Jallow Tholozan pekar Gurgîn Bakircioglu på paralleller mellan förort och landsort som kan bli grund för en allians:

– Vi har mycket gemensamt. Känslan i en ignorerad landsbygd kan identifieras med känslan av en ignorerad förort, säger han innan samtalet övergår i en workshop om hur omställningsrörelsen ska breddas.

Deltagarna uppmanas fundera på frågan ”vad betyder omställning för dig?”, och samtal fortsätter i mindre grupper innan det är dags för lunch som serveras av Jallatrappan, ett socialt företag i Mellerud som drivs av utrikesfödda kvinnor.

Samtalen under fika- och lunchpauser berör såväl praktiska yttre frågor som mer existentiella tankegångar. Många återkommer till vikten av en inre omställning, att förändra sin egen relation naturen men också sina relationer till andra människor. Och sin relation till maten – odling är en röd tråd i mångas omställningsresa. Genom att själv odla förstå vad som krävs för att kunna skörda en tomat, en jordärtskocka eller en rödbeta. Hur odling leder till intresset för bättre jordkvalitet, eller en vilja till att odla tillsammans med andra. En sinnesro här och nu, en beredskap inför svårare tider. Eller både och.

Foto:
”Jag behöver”  står det på papperet till vänster och ”Jag har” på det högra. Här kan deltagare skriva ner vad de antingen kan erbjuda eller behöver hjälp från andra medl Foto:
Öppna i helskärm
1 / 2

Det regenerativa jordbruket

Samtidigt är odling på makronivå, jordbruket, en av de värsta källorna till utsläpp. Livsmedelssektorn uppskattas stå för mellan 20–30 procent av utsläppen

Därför är en annan sorts jordbruk nödvändig för att minska utsläpp och hejda klimatförändringarna, samt för att föda en växande befolkning. Regenerativt jordbruk är ett försök att åstadkomma det. Regenerativt jordbruk är ett paraplybegrepp som till exempel syftar till att minimera påverkan på jorden, öka den biologiska mångfalden, minska mineralutarmningen och förbättra jordhälsan, vilket också innebär att jorden har större förmåga att stå emot översvämningar. 

Jörgen Andersson jobbar med regenerativt jordbruk och beskriver hur han har utvecklats från en bonde ”med licens att döda”, till att förundras över livets kraft. Han efterlyser en allians, mellan såväl innerstadsbor och förortsbor – grupper han själv bara ser som ”stadsbor” – som landsortsbor och jordbrukare. Han efterlyser stadsbor som är villiga att flytta från städerna, ut på landsbygden och bruka jorden. 

– På hundra hektar kan jag hålla tusen personer vid liv, men om jag har hundra bönder till samma hundra hektar kan jag hålla tiotusen personer vid liv, säger han.

En geting äter på ett äppelskrutt i solskenet. Samtalet har flyttat från det rödvita husets undervåning till en uteplats intill tjärnen. Olle Göransson och Marica Möller berättar att även de ser ett behov av fler jordbrukare. De har jobbat på och drivit ekologiska Torfolk gård i Värmland sedan 1970-talets gröna våg. Drivkraften var initialt att odla giftfri och näringsrik mat för egen del:

– Med tiden tyckte vi att det var egoistiskt att bara odla egen mat, så vi började sälja till affärer och butiker, säger Olle Göransson.

– Det var inte bara en liten elit som skulle få bra mat, det skulle vara för alla. Vi drev på att det skulle finnas ekologiska varor i butikerna, fortsätter Marica Möller och förklarar att de var med och startade hållbarhetsmärkningen Krav 1985.

– Men sedan dess har konceptet kidnappats av marknaden och det är lite därför som vi har gått tillbaka till och vill ha direktkontakt med de som äter vår mat, säger hon.

I förgrunden David Bennett, medordförande för Omställningsverket. I mitten Jörgen Andersson, regenerativ jorbrukare.  Foto:
René Mortenson initierade en diskussion om elefanterna i rummet – varav en är tanken på att förnybar energi skulle kunna ersätta fossilenergin utan att förstöra planeten. Även förnybar energi kommer att leda till utsläpp och avfall. Därför är det viktigt att driva kravet på att vi ska minska den totala energianvändningen.  Foto:
Vilma Bäckström och Emma Jönsson dansade sent på lördagskvällen och tog därefter ett dopp i tjärnen. De läser Skattungekursen i Skattungbyn om odling, hantverk och omställning.  Foto:
Öppna i helskärm
1 / 3

”Behöver tillit till varandra”

Arbetet på gården är intensivt med långa arbetsdagar. Olle Göransson och Marica Möller har passerat pensionsåldern och sedan en tid tillbaka samarbetar de med en man från Syrien. De känner igen sig i hans glädje när han visar dem att särskilt fint vitkålshuvud. Men arbetet handlar inte bara om att odla. 

– Han har tagit över mycket av försäljningsdelen, säger Marica Möller och förklarar att han samarbetar med butiker och har fått kontakt med kockar på olika skolor i området. 

– Det kan vara en nyckelfaktor att hitta sätt att få en bättre matkedja, med en holistisk affärsmodell och gå från transaktioner till relationer, säger Olle Göransson som betonar vikten av tillit:

– Det är ett nyckelbegrepp, vi har alla bristande tillit till både stat och marknad, och då är det varandra vi behöver tillit till, säger han. 

På söndag morgon har dimman över Kroppefjäll skingrats. Konferensen börjar lida mot sitt slut och omkring 120 deltagare ska snart påbörja hemresan. Nästa års konferens ska hållas i Uppsala men redan om några dagar hålls en uppsamlingsträff över Zoom.

Till tonerna av Idas sommarvisa, och med ny text av My Schüldt, brister deltagarna ut i sång för att fira sitt första årtionde. ”I sprickorna i allt det gamla finns plats för det nya att gro, där kan vi krafterna samla och bygga och skapa och gno. Vårt signum det är att vi drar igång, fast vi inte helt kan förstå. Med skapande kraft och med fest och sång. Vi är dem vi väntade på.”

Omställningskonferens 2023

Temat för årets omställningskonferens var ”berättelser från förort till bruksort”.

Årets konferens med omkring 120 deltagare hölls den 8–10 september i Dals Rostock i Dalsland.

Nästa konferens hålls i oktober 2024  i Uppsala. 

Omställningsnätverket bildades 2013. Det svenska nätverket, eller hubben som det också kallas i omställningssammanhang, är en del av en internationell rörelse som föddes i den sydvästra engelska staden Totnes 2005. Sedan dess har den spridits till 50 länder. 

Rörelsen blev verklighet när Rob Hopkins som hade jobbat som lärare i permakulturdesign flyttade tillbaka till Totnes. Där startade han Transition Town Totnes med bland andra Naresh Giangrande och Sophy Banks. Transition Town Totnes har blivit modell för omställning runt om i världen.