Mindre bullriga vägar, mindre trängsel på bussen och en härligare resväg – ändå glöms vattenvägen bort när infrastruktur planeras. Det vill initiativtagarna till ett nytt forskningsprojekt ändra på.
För att nå Sveriges miljö- och klimatmål behöver fler transporter bli fossilfria. Vattenburen kollektivtrafik har halkat efter i omställningen jämfört med den landbaserade, men fossilfri drift behöver inte bli dyrare än dagens färjor, enligt IVL Svenska Miljöinstitutet.
– Den vattenburna trafiken är inte bara väldigt uppskattad av resenärerna, det finns en stor potential att både utöka antalet linjer och väsentligt minska miljöpåverkan och buller från färjorna, säger Linda Styhre, projektledare på IVL Svenska Miljöinstitutet i ett uttalande.
Trots färjornas stora möjligheter kommer de sällan på fråga när kollektivtrafik planeras. Därför ska IVL tillsammans med KTH, konsultbolaget Trivector och organisationen Vattenbussen nu genomföra ett forskningsprojekt för att reda ut vad som saknas innan färjor betraktas som lika relevanta som landbaserad trafik.
– Vattenvägen är en naturlig infrastruktur som redan finns på plats och som enkelt kan tas i bruk när kapaciteten tryter. Den kräver varken tunga investeringar eller någon stor underhållsbudget för att kunna användas, säger Vattenbussens Susanna Hall Kihl.
Färjan har fördelen att klimatavtrycket nästan uteslutande kommer från trafikeringen.
– Ofta tänker vi enbart på miljöpåverkan från fordon och fartyg i trafik men stora klimatavtryck uppstår ju även vid anläggning av vägar, räls och tunnlar, säger Linda Styhre.
Redan idag trafikerar eldrivna färjor kortare sträckor i exempelvis Stockholm och Göteborg, och i april sattes världens första vätgasdrivna färja i drift i norska Stavanger, som Landets Fria Tidning tidigare berättat om.
