Imorgon stängs Tysklands sista kärnkraftsreaktor ner. Det är en lång miljökamp som slutligen går i mål, men samtidigt är det svårt att känna riktigt glädje med tanke på att kärnkraften riskerar att ersättas av kol och gas, istället för av sol, vind och vatten.

I Sverige talas det tvärtom om att bygga ut kärnkraften och det är länge sedan synen på kärnkraft var så positiv som nu. Det är lätt att förstå, regeringen har ägnat oerhört mycket energi åt att framställa kärnkraft som miljövänligt, säkert och pålitligt och som det enda alternativet vi har att luta oss mot om vi ska minska våra koldioxidutsläpp.

Problemet är att inget av detta är sant. Brytningen av uran är en minst sagt smutsig verksamhet. Under brytningen frigörs radioaktiva gaser som skadar både människor och miljön. Att brytningen ofta sker i länder med svagt arbetsrättsligt skydd och drabbar urbefolkningar gör knappast saken bättre.

Säker är den knappast heller. Det har fortfarande bara gått ett drygt decennium sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima och det finns inga garantier för att något sådant inte skulle kunna hända igen. En annan påtaglig risk som vi har kunnat se nu i Ukraina är hur krigförande länder kan ta över kärnkraftsverk och i värsta fall spränga dem. Sen har vi förstås också hela problematiken kring slutförvaringen som ingen ännu har kommit på någon bra metod för att lösa.

Pålitlig då? Det är bara att se på hur ofta kärnkraftsreaktorer har fått tas ur drift de senaste åren för att konstatera att inte heller det argumentet håller. 
Som om inte detta vore nog så är kärnkraften så kostsam att nästan inga bolag vill investera i den, dessutom har vi stora möjligheter att satsa mycket mer på vind- och solenergi än vad vi gör idag.

Argumenten för kärnkraft bygger på premissen att vi kommer öka vår energikonsumtion, eller att den i varje fall ska ligga kvar på nuvarande nivå. Men även det är ett feltänk. Det enda sättet att rädda både klimatet och oss själva är att drastiskt skära ner på energiförbrukningen. Det handlar inte i första hand om att be befolkningen att duscha snabbare eller sänka värmen någon grad (även om det också kan ha effekt) utan om att helt ställa om till en ekonomi som inte bygger på tillväxt och där konsumtion inte är det överordnade målet.

Om man hade valt att verkligen satsa på det i Tyskland, parallellt med att man avvecklade kärnkraften, så hade man sluppit köpa gas av Förenade Arabemiraten eller öka förbränningen av kol nu.

Jag hoppas att Tysklands misstag inte leder till att det lilla kärnkraftsmotståndet som finns kvar i Sverige helt tystnar. Att det finns andra dåliga energikällor betyder ju nämligen inte att kärnkraften är bra, bara att vi måste tänka oss för så att vi inte ersätter en dålig energikälla med en annan.

Läs även:

Kan små modulära reaktorer rädda kärnkraftsindustrin?