Kontrollanter kontra fuskåkare har länge varit en återkommande konflikt i kollektivtrafiksammanhang. Nu föreslår den avgående ordföranden för Västtrafik ett införande av civilklädda kontrollanter som lösning på konflikten. Motiveringen är att fuskåkandet, som enligt Västtrafik kostar Västra Götalandsregionen uppemot en halv miljard kronor per år, kommer minska när resenärer inte längre kommer kunna identifiera kontrollanterna. 

Ingen region kommer undan frågan om kollektivtrafikens roll och finansiering, hur biljettkontroller ska gå till och hur man ska säkra en trygg kollektivtrafik för såväl resenärer och förare som kontrollanter. I just Västra Götalandsregionen, där Västtrafik sköter kollektivtrafiken, har diskussionen tidvis varit väldigt hetsig, med bland annat stark kritik mot hur biljettkontroller genomförts och vilken makt en biljettkontrollant egentligen bör ha. Många som reser med Västtrafik fruktar de så kallade ”vita kepsarna”, även om mycket förändrats i relationen mellan resenärer och kontrollanter de senaste åren.

Målet med det nygamla förslaget om civilklädda kontrollanter är alltså att minska fuskåkandet så effektivt som möjligt. För att komma åt problemet från ett annat håll har Västtrafik också testat obligatorisk påstigning fram på ett flertal busslinjer, vilket lagt över ett stort ansvar för biljettkontroll på förarna, vilket inte direkt gjort deras arbetsmiljö tryggare. Hur man än vrider och vänder på det verkar lösningen på fuskåkandet hela tiden vara ökad övervakning och kontroll av resenärerna. Med ökad kontroll ska inkomsterna öka, eftersom fler betalar antingen biljett eller böter. Detta ska i sin tur leda till en bättre kollektivtrafik – förutsatt då att pengarna går tillbaka till själva driften och inte ännu mer ökad kontroll för ännu högre potentiella inkomster.

Men tänk om ökad kontroll, med all den otrygghet den innebär för såväl resenärer och förare som kontrollanter, inte alls behöver vara lösningen på kollektivtrafikens finansieringsdilemma? I slutändan handlar det om vilken typ av samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där trygghet betyder ökad kontroll och övervakning, där medborgare ses som kunder i första hand och människor i andra – eller ett samhälle där trygghet betyder jämlikhet, frihet och gemenskap?

En människovänlig kollektivtrafik är en central del i ett planet- och människovänligt samhälle. Vi kan välja att se kollektivtrafiken som ett allmännyttigt blodomlopp i hela landet och dess regioner istället för ett företag som går med ständig förlust och måste subventioneras kraftigt för att kunna existera i ett marknadsbaserat system. Använd pengarna som kontrollanterna kostar till att göra kollektivtrafiken billigare och mer tillgänglig. Beskatta det ohållbara bilåkandet genom exempelvis ökad drivmedelsskatt för personbilar och vägtullar.

I Västra Götalandsregionen har priserna på en biljett ökat mer än priset på bensin under de senaste 20 åren. För många lönar det sig därför att ta bilen till jobbet istället för bussen. Det är helt oacceptabelt om vi ska lyckas skapa ett klimatvänligt samhälle. Istället för att straffa dem som redan åker med kollektivtrafiken men har svårt att få ihop ekonomin med höga biljettpriser bör vi låta dem som smutsar ner vara de som får betala det högsta priset för omställningen.

Om vi tillåter oss en gnutta utopiskt framtidstänkande kan man se framför sig ett samhälle där människor inte behöver ta bilen i särskilt stor utsträckning, där kollektivtrafiken är en självklar del av samhället. Istället för att finansieras av bilåkande (när det minskat) kan kollektivtrafiken finansieras genom skattemedel och ideella krafter i ett samhälle som sätter människan och allt det levande främst, där basinkomst är en självklarhet och kollektiv och gemenskap är ledord. Det kan börja med en omställning till en kollektivtrafik som är en samhällsnyttig service, inte en vinstdrivande verksamhet. Och den kan börja i dag.