Glöd · Ledare

Hellre självförsörjning än giftig mat

Redan under pandemin talades det mycket om Sveriges låga självförsörjningsgrad och hur beroende vi är av importerad mat. Efter Rysslands invasion av Ukraina har frågan återigen aktualiserats, vad skulle hända om Sverige blir anfallet och om vi får problem med att att handla med våra grannländer – skulle vi klara oss?

Nyligen tog regeringen upp frågan, men inte riktigt på det sätt som man skulle kunna önska sig. Den 18 januari gav de i uppdrag till Livsmedelsverket att ta fram föreskrifter om tillfälliga undantag från EU:s fastställda gränsvärden för bekämpningsmedelsrester, i och på livsmedel. Tanken är att vi ska kunna importera livsmedel från andra länder som inte har lika hårda regler när det gäller bekämpningsmedel. 

Som Erika Olsson, ordförande i Ekologiska Lantbrukarna, konstaterar finns det flera problem här. Den första är att vi öppnar upp för mer bekämpningsmedel i vår mat, och de hälsorisker som det medför. Visserligen skriver regeringen att de ”tillfälliga gränsvärdena inte får innebära oacceptabla konsumentrisker” – men vad är en oacceptabel risk? Att EU har satt ett gränsvärde för hur mycket bekämpningsmedelsrester som får finnas är förstås av en anledning – överskrider vi de gränsvärdena innebär det per automatik risker. Många länder har en väldigt svag lagstiftning när det gäller bekämpningsmedel och ökade halter skulle till exempel kunna innebära ökade risker för cancer eller hormonstörningar. 

Det andra problemet är att det visar att regeringen inte har särskilt högt förtroende för Sveriges bönder och lantbrukare. Istället för att importera potentiellt giftig mat borde man jobba mycket mer med att få fler att vilja odla, utan några bekämpningsmedel. Under de senaste åren har det startats upp flera initiativ, såsom Matvärn som LFT har skrivit om flera gånger, som vill öka vår självförsörjning. Men för regeringen tycks inte det här vara någon prioriterad fråga. 

Egentligen är det märkligt att regeringen inte ser möjligheterna här. I grunden handlar ju vår överlevnad om möjligheten att kunna äta oss mätta. Att satsa ordentligt på lantbruket skulle också kunna skapa många nya arbetstillfällen. Många som har flytt till Sverige har både kunskap och lust till att odla. Vi ser också en ständigt växande omställningsrörelse där många blir nyfikna på att börja odla men avskräcks av de insatser som måste göras för att komma igång och av hur svårt det är att försörja sig som småskalig lantbrukare. 

Erika Olsson lyfter bland annat mer träffsäkra ersättningar som gör det lönsamt att odla i hela landet och rådgivning om hur man kan odla utan exempelvis konstgödsel som något av det regeringen kunde göra. Till detta skulle man kunna lägga till mer information om de stöd som går att söka och mindre krångel med utbetalningar av bidrag. Och kanske framförallt att man lyfter fram den närproducerade och ekologiska maten som något av det viktigaste vi har.

De signaler regeringen skickar nu är tyvärr totalt motsatta.

Exempel på bra motstånd mot Sveriges fjäskande för Turkiet: Erdogandockan och tidningen Flammans satirtävling.

Exempel på dåligt motstånd mot Sveriges fjäskande för Turkiet: Rasmus Paludans koranbränningar.