Glöd · Debatt

Artificiellt ljus kan skapa ett ekologiskt totalhaveri

Rytmen mellan dag och natt har varit en förutsättning för livets utveckling under hundratals miljoner år, men nu riskerar det att rubbas på grund av ljusföroreningar från städerna, skriver debattören Gay Glans.

DEBATT. Vintern lär bli lång i kalla och mörka bostäder till följd av dyr el och en i övrigt krisartad ekonomi. Flera kommuner har släckt ner delar av den offentliga belysningen. Ett av kännetecknen som kapitalismen stoltserar med, en planet partiellt glödande av ljus synligt långt ut i solsystemet, har mattats av.

Röster varnar för att nedsläckningen kan resultera i ökad kriminalitet, fler trafikolyckor och våldtäkter. Det är aspekter som måste beaktas eftersom det innebär stora problem för de drabbade. Men de är trots det ett litet problem jämfört med de skador som det artificiella ljusets enorma utbredning orsakar. Enbart dåligt riktade och onödigt stark belysning i USA och Europa släpper årligen ut lika mycket koldioxid som 20 miljoner bilar per år. Men också det är ett litet problem vid jämförelse med andra skador som det artificiella ljuset förorsakar. Det allvarligaste är att det stör pollineringen av vilda och odlade växter så att hela det ekologiska systemet riskerar ett totalhaveri.

Rytmen mellan dag och natt har varit en förutsättning för livets utveckling från de första flercelliga varelserna för drygt 620 miljoner år sedan till de komplicerade däggdjuren drygt 400 miljoner år senare. Med det artificiella ljuset störs rytmen mellan natt och dag, rubbas kalibreringen av de levandes biologiska klockor och hormonella processer. Hur det påverkar vårt fysiska och psykiska mående forskas det för fullt om.

Under människans förhistoria var solen den främsta ljuskällan. Därefter kom den öppna eldstaden, facklan och oljelampor av olika slag. Men det var med industrialismens genombrott på 1800-talet som det artificiella ljuset förändrade den naturliga rytmen mellan ljus och mörker. Exempelvis tvingades arbetare in i upplysta lokaler nattetid för att ta igen förlorad sömn under den ljusa delen av dygnet.

På 70-talet myntade astronomerna begreppet light pollution. Inte för att framlägga bevis för dess miljöproblem utan för att städernas ljusglober döljer universums storhet för människan. Vid jämförelse med en nomad i Sahara ser stadsbon mindre än 1 procent av natthimlen. Den natthimmel som utöver dess betydelse för sjöfarten har varit viktig för människans religiösa och ideologiska överbyggnad, har på kort tid blivit nästintill osynlig.

Femtio procent av världens insektsarter är nattlevande. Det svaga ljuset från stjärnorna och månen är viktigt för deras navigerings- och hormonsystem. Men också för att skydda dem från rovdjur och att hitta föda och lämpliga parningspartners. Enligt en tysk undersökning, publicerad 2017, har antalet insekter minskat med 75 procent i Europa på bara trettio år.

Bekämpningsmedel och ett ensidigt skogs- och jordbruk är orsaken. Mindre känt är att globerna av artificiellt ljus som omsluter de tätbefolkade orterna fungerar som dammsugare som effektivt suger åt sig pollinerande insekter från landsbygden. I tron att det artificiella ljuset kommer från månen och stjärnorna navigerar insekter och fjärilar in till byar och städer. Utmattade av svält faller de döda till marken efter att oförtrutet kretsat kring städernas ljuskällor. Om de inte redan har fallit offer för något rovdjur.

Om utvecklingen fortsätter, om jordbrukets, skogsbrukets och ljusföroreningarnas skadeeffekter inte hejdas, kommer pollineringen av odlade och vilda växter att upphöra, alternativt kraftigt minska. Enligt Naturvårdsverket kan inga stabila ekosystem upprätthållas om pollinerande bin, odlade så väl som vilda, fjärilar och insekter, dör ut. I så fall går också människan in i historiens definitiva mörker; inte över en natt, kanske inte ens på några decennier, men i ett evolutionärt perspektiv rasande tempo. I synnerhet om vi förlorar kampen mot klimatkrisen. Inget förutom eventuella fossiler av människan och slutförvaret av det utbrända kärnkraftbränslet kommer i så fall vittna om att vi en gång har existerat som art. Men inte ens det är troligt eftersom det krävs varelser intelligenta tillräckligt för att kunna tolka varifrån det utbrända kärnbränslet och fossilfynden kommer.

Den 4 november 2022 sköts den svenska forskningssatelliten Mats upp i en bana runt jorden. Den första bilden från satelliten visade ett vackert ljusskikt i den övre atmosfären, högt över städernas ljusglober. På vilket sätt ljusskiktet stör den ursprungliga rytmen mellan dag och natt återstår för forskningen att utreda. Men om en av teorierna stämmer, att ljusskiktet uppstod först med industrialismen har vi anledning misstänka att det bidrar till ljusföroreningarna.

Livet har kollapsat fem gånger under de drygt 4.5 miljarder år som jorden existerat. Senast för 66 miljoner år sedan när en asteroid, stor som Mount Everest, kolliderade med jorden i en hastighet av 72 000 km i timmen. I massdöden som följde tog dinosaurierna, som regerat på jorden i 165 miljoner år, med sig 75 procent av planetens övriga arter. En kollision vi skall vara tacksamma för eftersom den ändrade riktningen på evolutionen som senare gav förutsättningar för uppkomsten av oss människor.

I dag står vi inför den sjätte massutrotningen, den första framkallad av icke naturliga orsaker. Enligt världsnaturfonden riskerar en miljon arter att dö ut inom en överskådlig framtid. Vid jämförelse med övriga krisfenomen är det relativt enkelt att minimera det artificiella ljusets skadeverkningar. Forskningen har en god bild av vad som behöver göras. Till att börja med, släck allt onödigt offentligt och privat ljus, tona ner ljusstyrkan och designa om nödvändiga ljuskällor.

Vi vet av erfarenhet att det inte räcker med att forskningen vet vad som behöver göras. Det gäller också att opinionen tvingar världens politiska och ekonomiska beslutsfattare att fatta nödvändiga beslut grundat på evidens. Att bland annat den svenska regeringen lever upp till avtalet om att rädda den biologisk mångfalden som nyligen beslutades på COP15-mötet i Kanada.