Vi har sett upptrappningarna förut. Man har ökat övervakningsmöjligheterna och strafflängderna hela tiden. Därför är det ju inget egentligt nytt, det som nuvarande regering vill införa.

Det är så klart oerhört naivt att tro att man får ner mängden brott genom att förklara krig med hela stadsdelar. Som bland annat införandet av visitationszoner och dubbla straff. Att avgöra om någon är medlem i ett gäng är svårt, tyvärr kommer det inte med en medlemspin mot en årsavgift. Så när man talar om hårdare straff för gängkriminella innebär det i princip att man inför högre straff för människor beroende på vilka de umgås med.

Vi har redan givit polisen rätt att övervaka personer som känner personer misstänkta för brott med förväntad strafflängd på två år eller mer. Vi har också fått en blåljuslag där straffen för att hindra polisen är upp till fyra år. Det kommer skruvas upp ett steg nu. Man inleder en utredning för att ska polisen få rätt att övervaka redan innan det finns någon konkret misstanke. Preventivt, ”för att förhindra och upptäcka brottslig verksamhet i kriminella nätverk”. Samtidigt som man vill skärpa straffen för att hindra poliser, och återinföra ”missfirmelse mot tjänsteman”. Alltså. Vi ska förbjudas att förolämpa tjänstemän.

Om ni funderar ett slag på det där kriget, krigsförklaringen mot stadsdelar. Så ser det ut som andra sidan av samma mynt. Men bilden är större än så. En del av överenskommelsen lyder: ”Förslag till grundlagsändringar tas fram för att möjliggöra en kriminalisering av deltagande i, och samröre med, kriminella organisationer”.

Det är klart att vi förstår att allt det här i sig kommer leda till mer brott, fler gängkriminella. Fler skjutningar. Hårdare tag, fler och längre fängelsestraff, som i sin tur leder till fler som är fast i sin kriminalitet. Det kommer också innebära att människor som trampat lite snett, kommer hamna i situationer där de trampar mycket fel. Där en misstro mot staten leder till en förolämpning som leder till en dom. Som leder till större misstro mot staten, och att de personerna binder sig allt tätare till dem som redan gjort den resan. De som är kriminella på riktigt.

Men även om den här stora underliggande historien finns där går det att skaka av sig farorna med alla integritetskränkande ingrepp och den kränkta hårdare polisen med att det i grunden är en kamp mot gäng med oerhört våldskapital. I en liberal demokrati känns det inte lika allvarligt med auktoritära lagar som det gör i till exempel Ungern, Polen, Ryssland eller Iran. Men så var det det där med att förbjuda kriminella organisationer. Hur liberal är vår demokrati egentligen?

Hur långt borta är det att de här lagarna används mot andra än drogkarteller i förorten? När en 16-åring ska utvisas för att hen legat runt. För sin tveksamma vandel. Då blir blåljussabotaget plötsligt att hindra dem att genomföra utvisningen, missfirmelsen att man svär åt den polis som slåss. När polisens metoder används för att kartlägga den som försöker skydda samhällets allra svagaste. Och den organisation som kriminaliseras, det är Ingen människa är illegal. När de blåbruna avtalet är genomfört. Då lever vi inte längre i en liberal demokrati.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta så mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels VD Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels VD. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter VILL så gärna tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp.

Sanningen är endast några googlingar borta. När du har sett hur djuren har det så fråga dig: stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död. 

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.