Glöd · Ledare

Bätttre gemenskap kan få fler kriminella att hoppa av

Just nu sticker Göteborg ut när det kommer till dödsskjutningar och gängkriminalitet – på ett bra sätt. Rekordmånga personer har i år hört av sig till socialförvaltningens avhoppartelefon i staden, och siffror från en artikel i Svenska Dagbladet visar att det sedan 2019 enbart varit 10 dödsskjutningar i polisregion Väst, jämfört med drygt 70 i region Stockholm och 27 i region Syd. Göteborg stack ut åt andra hållet runt 2013–2014 i antalet skjutningar med dödlig utgång, men sedan dess har det alltså skett en rejäl minskning.

Anledningarna bakom denna minskning och den nuvarande ökningen av samtal till stadens avhoppartelefon är naturligtvis svåra att uttala sig om. Just vapenvåld har en tendens att fluktuera och situationen kan förändras snabbt. Två saker framstår dock som möjliga anledningar till att Göteborg sticker ut just nu. En av dessa är att staden sedan årsskiftet centraliserat avhopparverksamheten till socialförvaltningen i centrum. Skillnaden från tidigare är enligt avhopparverksamhetens samordnare Lina Granlund är att varje avhopparärende numera bedöms centralt snarare än av avhopparens egen hemstadsdels enskilda socialförvaltning. Hon menar att det tidigare lett till stora skillnader i hur avhoppare behandlats beroende på var i staden de bott, och att det problemet kan ha minskat i och med den här centraliseringen.

Den andra saken som utmärker Göteborg är en satsning på lokalpolisområden. I SvD:s artikel framgår att detta även görs på andra håll, men att man tycks ha lyckats med det i större utsträckning i Göteborg. Och flera av de intervjuade i artikeln som arbetar lokalpolisiärt trycker på just vikten av kunskap om det lokala området och en förståelse för och relation till de människor som bor i där. Lokalpolis Jessica Ek säger i artikeln att hon tror att den låga personalomsättningen inom polisen på Hisingen, där hon jobbar, spelat stor roll, eftersom det möjliggör långvariga, förtroendefulla relationer mellan polis och lokalbefolkning i områden där förtroendet för polisen ofta är extremt lågt.

Just det där med mellanmänskliga relationer, gemenskap och samarbete är ett återkommande tema när det gäller avhopparverksamhet. Vittnesmål från personer som tidigare varit inblandade i kriminalitet visar att det är avgörande att hitta en gemenskap och meningsfulla relationer utanför kriminaliteten för att kunna ta sig ut ur den – eller för att inte hamna där från första början.

Vi har ingen ny regering än, men de partier som just nu förhandlar har inte direkt gått till val på att skapa en större gemenskap och upprätta fungerande mellanmänskliga relationer mellan myndigheter och medborgare som lever i eller nära kriminalitet. Frågan är om något parti alls har gjort det. Istället var valrörelsen i stor utsträckning en tävling i vem som skulle vara hårdast mot gängen, trots att så mycket pekar på att lösningen inte handlar om att eskalera våld och otrygghet, utan tvärtom handlar om att skapa trygghet och respektfulla relationer där det finns en ömsesidig förståelse mellan medborgare och myndigheter.

Låt oss se ökningen av samtal till Göteborgs avhoppartelefon som utsträckta händer, och låt oss möta dem med ett tryggt, respektfullt grepp. Låt oss alltid möta människor som människor, oaktat kriminella handlingar. Varje avhoppare som med rätt stöd kan skapa det liv hen vill innebär en gängkriminell mindre, men också en människa som känner sig sedd och hörd och mer delaktig i samhället.

Second hand-handeln ökar.

Var finns klimatpolitiken i Tidöavtalet?

Glöd · Debatt

Vårt kollektiva självbedrägeri kring djur

Är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs, skriver Martin Smedjeback, ordförande i Save Movement Sverige.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta så mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels VD Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels VD. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter VILL så gärna tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp.

Sanningen är endast några googlingar borta. När du har sett hur djuren har det så fråga dig: stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död. 

Glöd · Debatt

”Poänglöst att koppla befolkningsfrågan till ekofascism”

Terroristen Brenton Tarrant, som mördade 51 människor 2019 i två moskéer i Christchurch på Nya Zeeland kallar sig själv ekofascist.

Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan riktas mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga, skriver Anders Sirén i en slutreplik på Valdemar Möllers inlägg i debatten om befolkningsfrågan.

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.