Glöd · Ledare

Restaurering av naturen borde ses som hoppet för landsbygden – inte som ett hot

Sverige är ett rikt land. Rikedomen har vi till stor del byggt på naturresurser: järnmalm, vattenkraft och inte minst skogen. Samtidigt som den extrema exploateringen av naturen inneburit att vi kunnat bygga upp enorma rikedomar så har det också fört med sig enorma kalhyggen, att ekosystemen i älvar förstörts och att samer som levt på samma mark i många generationer fått flytta för att ge plats åt ännu en ny gruva.

En del tycker att det ska fortsätta så. I deras ögon är naturen framförallt en resurs som vi kan fortsätta att slakta om och om igen, ungefär som om den vore grisen Särimner i nordisk mytologi – död i dag, återuppstånden imorgon. Det här paradigmet återfinns både på den politiska höger- och vänstersidan, inte minst har Socialdemokraterna och näringsminister Karl-Petter “Vi socialdemokrater älskar gruvor” Thorwaldsson gång på gång visat att de sätter industri, nya jobb och tillväxt högre än naturvärden, biologisk mångfald och urfolks rättigheter. Men även högerpartierna lever i villfarelsen att naturen enbart är till för att vi människor ska kunna exploatera den. 

I måndags hölls en omröstning i riksdagen om en EU-lag som ska tvinga medlemsländerna att återställa skadade ekosystem. Alla partier utom V, MP och L röstade för att skicka in en formell protest till EU-kommissionen. Starkast i sin kritik var Centerpartiets Peter Helander som i sin replik hävdade att det skulle få stora negativa konsekvenser för den svenska landsbygden om vi skulle skydda istället för att bruka en större del av skogen.
“Då kommer butiken att läggas ned, bensinmacken försvinna och skolan läggas ned. Då kan den sista låsa dörren, släcka lyset och kasta nyckeln”, sa han bland annat.

Den här kommentaren kommer alltså från det parti som ser sig själva som det gröna alternativet inom borgerligheten. Det är samma parti som också har gjort till en av sina käpphästar att försämra strandskyddet. Slutsatsen man kan dra är att C strävar mer efter att skydda möjligheterna att göra stora vinster och rätten att bygga hus vart som helst än de strävar efter att skydda naturen. 

Visst kan man ha synpunkter på att EU lägger sig i svensk miljölagstiftning, men i det här fallet handlar det mindre om problem med överstatlighet än att man vill ha en ursäkt för att fortsätta kunna utnyttja naturen. Om det bara hade handlat om EU-kritik så hade ju något av de protesterande partierna kunnat lägga ett eget förslag i riksdagen om att skydda och återställa natur. 

Centerpartisten Peter Helanders kommentar vittnar också om att han och många andra lever kvar i en svunnen tid där ekonomin bara byggde på materiella resurser. Men ekonomin i dag är i allt högre grad kunskapsbaserad. Visst kommer vi även i framtiden att behöva utnyttja mark för att kunna odla mat och bruka skog, men vi måste ändra våra metoder så att vi odlar utan att utarma jorden och se till att vi bedriver ett skogsbruk fritt från de kalhyggen som river upp gigantiska sår i ekosystemet. Framtiden stavas permakultur och naturnära skogsbruk – inte monokulturer och skövling. 

Att återgå till äldre metoder skulle inte heller vara den dödsstöt för landsbygden som Helander vill få det att verka som. Tvärtom så det kommer det ju att behövas fler som arbetar både med att bruka jorden och skogen om vi börjar värdesätta småskalighet, och det kommer sannolikt också leda till att fler både behöver bo och arbeta på landsbygden. Dessutom: om vi överhuvudtaget vill ha något som är värt att kallas för levande landsbygd även i framtiden är det hög tid att vi gör allt vi kan för att rädda den biologiska mångfalden nu.

Den hackspett, fjälluggla eller skogsalm som dör i dag kommer inte att återuppstå imorgon, hur mycket partierna än tror på magiskt tänkande.

Hösten är här.

M och SD vill inte bara skövla skogen utan även slakta biståndet.