Partiledardebatten blev en ångestfylld föreställning för de som tar klimatproblemet på allvar. Åtta politiker, åtta grindvakter såg till att hålla verkligheten på avstånd med hjälp av två programledare. Sverige har visat att man både kan lösa kriser ekonomiskt och skynda med angelägna beslut – men man vill inte, skriver författaren och skribenten Mats Sederholm.
DEBATT. Pandemin slog till och drabbade människor och näringar hårt. Regeringen skakade fram närmare 400 miljarder kronor i olika stödåtgärder. Pengarna skapades genom utgivning av statsobligationer som centralbanken köpte med pengar man helt enkelt tryckte upp. Nordeas chefsekonom Annika Winsth anser att man kan betrakta centralbankernas resurser som ”mer eller mindre oändliga”. Ja då vet vi det. Det går om man vill.
Ryssland startar krig och hela den geopolitiska situationen skakas om i grunden. Efter 200 år av fred och internationellt betrodda som fredsmäklare och anti-kärnvapen-land anser vi oss som lite speciella. Vår flagga betyder något annat än andras. Den där oskyldiga kombinationen av blått och gult står för fred och fristad. Men inte längre. Förutom förlusten av att vara ett internationellt rättviseföredöme med det ökande gapet mellan fattiga och rika och det urholkade sociala skyddsnätet ska ytterligare en dyrbar pjäs förpassas till museet Sverige. Alliansfriheten ströks på några månader, riksdagen höjer tempot och visar att de kan när de vill vad som än står på spel.
I partiledardebatten den 8/5 fanns klimatet med på agendan och tänk, bara tänk om man kunde kicka igång… Men ganska snabbt inser man: Nej. Vi möter istället åtta politiska grindvakter från vänster till höger som turas om att normalisera klimatproblemet. Och två programledare som prydligt håller klimatångesten på avstånd och far med ordet omställning som i princip kan betyda vilka meningslösheter som helst. Istället för kris så diskuterar man kärnkraft när vi behöver lösningar nu. Forskningen och IPCC :s krisutlåtanden väljer man att undvika.
Berättelsen kan låta helt annorlunda, som i SVT-programmet Sverige möts.
”Konsekvenserna av den här katastrofen vi befinner oss i är stora som ett globalt kärnvapenkrig.”
Pontus Bergendahl, talesperson för Klimatalliansen och aktivist för Extinction Rebellion.
”Vi måste göra nått, mycket snabbare än vad den politiska debatten hittills i Sverige har gått med på.”
Professor Emeritus KTH Staffan Laestadius.
Lösningen på att gå snabbt fram och samtidigt få med sig ekonomi och medborgare finns om man vågar. Sveriges roll som nytänkare och fredsivrare skulle kunna behållas om vi kunde bli det första land som utlyser allmän mobilisering och kristänkande inför klimatproblemet. Kompensationer för omställningen kan avhjälpas av den dokumenterat praktiska sedelpressen. Krismedvetandet och skräcken inför ett ryskt angrepp borde riktas mot det monumentala klimatangreppet.
Påskens kravaller riskerar att inom några år urarta men istället som klimatkravaller. Det kommer inte vara oskyldiga som drabbas, det kommer vara de oskyldiga som startar kravallerna. Föräldrar, lärare, föreningsliv, fackföreningar med flera. Det blir de som kastar gatstenen. Vems trygghet ska då politikerna värna om, sin egen?
