Föreställ dig att du sitter hemma och äter frukost en lördag morgon, när telefonen plötsligt ringer. Du svarar och blir förvånad när rösten i andra änden förklarar att hen ringer från sjukhuset, och ber dig infinna dig där på ett datum om några veckor för operation.
Du svarar att det måste vara något slags missförstånd för det är inget fel på dig, sist du gick till läkaren för hälsokontroll var allt toppen!
Sjukhuspersonalen förklarar lugnt att sedan den nya Pro liv-lagen klubbades igenom så är det alla invånares skyldighet att bistå med sina kroppar om de kan hålla andra människor vid liv. Just du råkar nu ha en blodtyp och andra goda värden som gör dig till den perfekta donatorn av en del av din lever, åt en patient som behöver en ny. Du bör inte dricka någon alkohol fram tills operationen och uppmanas även sluta röka, om du gör det. Du kan även räkna med att behöva vara sjukskriven i 3-6 månader efteråt, eventuellt längre.
Du försöker omtumlad protestera; du har redan andra planer det datumet, du har varken tid eller råd att vara borta från jobbet så länge, dessutom är väl operationer alltid förknippade med risk för komplikationer eller till och med döden om något går fel?
Personalen i luren lyssnar med jämnmod, och upprepar sedan att det är så lagen ser ut nu.
– Tack för att du väljer livet, säger hen käckt innan hen lägger på luren. Du stirrar på telefonen. Kan de göra såhär? Kan de verkligen tvinga dig till en medicinsk procedur som du inte vill genomgå, för att just din kropp råkar ha några egenskaper som kan hålla en annan vid liv? Du googlar febrilt på vad som händer om du vägrar. Tittar länge på svaret innan du lägger ner telefonen på bordet bredvid ditt nu kalla morgonkaffe. Fängelse i upp till 15 år. Du har inget val.
Om du tyckte att detta lät som introt till ett avsnitt av P3 Dystopia är det ingen slump. Det skulle vara ett fruktansvärt dystopiskt samhälle om staten kunde gå in och bestämma att du, trots att du inte vill, måste låta din kropp användas för att hålla liv i någon annan. Tyvärr är det exakt det samhället många redan lever i, eller som i USA, riskerar att mycket snart leva i.
Jag pratar givetvis om rätten till fri abort. Rätten att som varande en person som råkar ha en kropp med de egenskaper som kan hålla ett foster vid liv själv få välja om man vill upplåta den till just det, utan att riskera straff om man väljer att avstå. Det finns inte något annat tillfälle där människor kan tvingas till sådana fysiska uppoffringar för att hålla någon annan vid liv. Inte ens föräldrar till barn med sjukdomar som kan hjälpas av en organdonation kan mot sin vilja tvingas att dela med sig av sin kropp för att barnet ska överleva. Till och med döda människors kroppar har rätten att lämnas i fred om de inte explicit tidigare gett samtycke till något annat.
När vi nu ser att aborträtten dras in eller hotas på fler och fler platser i världen, som nu senast i USA, kom ihåg det: Abortmotståndarna vill att gravida ska ha mindre rätt till kroppslig autonomi än vad döda har. Det är inte en inställning som är värdig ett civiliserat samhälle.
Trilogin ”Monikaböckerna” av Sara Lövestam som jag just läst klart.
Att det bara var en trilogi och inte en mycket längre serie.
