Ytterligare en av planetens hållbara gränser har passerats, visar en studie gjord på Stockholm resilience center. Det handlar om det grundvatten och regn som växter kan ta upp.
Det vatten som avses är det färskvatten som finns i form av regn, avdunstning och som fuktighet i marken och som växter kan utnyttja. Forskarna kallar det för ”grönt vatten” i motsats till ”blått vatten”, som är det färskvatten som finns i floder, sjöar och grundvattenmagasin.
Situationen för färskvatten har tidigare ansetts vara inom säkra gränser, men då har bara det ”blå” vattnet studerats. När nu synen på färskvatten blivit mer detaljerad blir alltså slutsatsen en annan. Framför allt är det fuktigheten i marken som visar sig spela en stor roll för att att säkra kolsänkor och för att reglera cirkulationen i atmosfären. Studien publicerades på tisdagen i tidskriften Nature.
– Amazonas regnskog är beroende av jordens fuktighet för att överleva. Det finns nu bevis för att delar av Amazonas torkar ut. Skogen förlorar markfukt på grund av klimatförändringar och avskogning, säger Arne Tobian vid Stockholm resilience center.
Torrare och blötare jordar
De här förändringarna kan göra att stora delar av regnskogen förvandlas till savann, och problemet finns inte bara i Amazonas utan i skogar över hela planeten. Onormalt torra och onormalt blöta jordar blir allt vanligare.
Den planetära gränsen anses överskriden eftersom man riskerar att mista viktiga kolsänkor när fuktigheten i marken förändras. Det innebär även större risk att områden drabbas av torka.
– Vatten är biosfärens blodomlopp. Men vi håller på att förändra vattnets kretslopp i grunden. Detta påverkar nu hela planetens hälsa, vilket gör den mycket mer sårbar för framtida kriser, säger huvudförfattaren Lan Wang-Erlandsson från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet i ett pressmeddelande.
Studien är gjord på Stockholm resilience centre som samarbetat med forskare i Tyskland, Nederländerna, Finland, Österrike, Australien, USA och Kanada.
Situationen för grönt vatten gör att den planetära gränsen för färskvatten är kopplad till de planetära gränserna för markanvändning, biologisk mångfald och klimat, enligt forskarna.
Andra gränsen som passeras i år
Tidigare år kunde forskare konstatera att en annan av planetens hållbarhetsgränser hade passerats. När forskare för första gången kunde bedöma var jordens gräns för nya kemiska substanser och plaster går, visade det sig att gränsen för vad som är hållbart redan har passerats.
Till den här kategorin ämnen hör mikroplaster, bekämpningsmedel, industriella kemikalier samt läkemedel och antibiotika.
Bara under 2000-talet har produktionen av plaster i världen ökat med mer än 79 procent, enligt forskarna.
– Det har skett en 50-faldig ökning av produktionen av kemikalier sedan 1950. Den beräknas tredubblas igen till 2050, säger medförfattaren Patricia Villarubia-Gómez vid Stockholm Resilience Centre i ett pressmeddelende.
Att den planetära gränsen anses ha passerats beror på att produktionen och utsläppen av nya kemiska substanser är så stora att myndigheter och forskare inte hinner bedöma vilka risker de medför. Den nya forskningen visar dock att det medför globala risker.
Tredje uppdateringen
Första gången forskning om de planetära gränserna publicerades var 2009 och en uppdatering gjordes 2015.
2015 konstaterades att fyra av de nio gränserna hade överskridits: Klimatförändring, förlust av biologisk mångfald, förändrad markanvändning samt förändrade biogeokemiska flöden av kväve och fosfor.
Då gick utsläppen av kemiska substanser och plast ännu inte att beräkna.
Läs mer om de planetära, eller hållbara, gränserna här.
De planetära gränserna
De nio planetära gränserna ”identifierar nio globala processer relaterade till förändringar i miljön som drivs på av mänsklig aktivitet. Forskningen visar att dessa nio processer reglerar hela jordsystemets stabilitet och resiliens – de reglerar det samspel mellan mark, hav, atmosfär och biologisk mångfald som tillsammans skapar de förutsättningar på Jorden som våra samhällen är beroende av”, enligt Stockholm resilience center.
De nio gränserna är:
1. Klimatförändring
2. Förlust av biologisk mångfald
3. Ozonskiktets uttunning i stratosfären
4. Havsförsurning
5. Biogeokemiska flöden (fosfor- och kvävecykler)
6. Förändrad markanvändning (till exempel avskogning)
7. Färskvattenanvändning
8. Aerosoler i atmosfären (mikroskopiska partiklar i atmosfären som påverkar klimatet och levande organismer)
9. Nya kemiska substanser (”novel entities”: till exempel organiska föroreningar, radioaktivt material, nanomaterial och mikroplaster).
Källa: Stockholms resilience center
