Glöd · Debatt

Fred i Ukraina – en möjlighet

Fredsmanifestation för Ukraina på Sergels torg i Stockholm i början av mars.

DEBATT. Man kan se på kriget i Ukraina ur många perspektiv. Väst har sin berättelse, Ryssland sin. Vi väljer att se det ur ett konfliktlösningsperspektiv. 
Med förståelse kan man skapa förändring och en lösning, där man beaktar allas behov.

Våra europeiska länder kunde ha förhindrat det ryska anfallet genom att ta det ryska utrikesministeriets brev den 28:e januari i år på allvar. I brevet ställde utrikesminister Sergei Lavrov en enkel fråga till länderna inom OSSE, den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen, där också Ryssland ingår. Han bad länderna ta ställning till vad det innebär att ett lands säkerhet inte kan byggas på bekostnad av andra länders säkerhet. I stället för att svara upprepade våra regeringar, genom EU:s representant Josep Borelli, att alla länder själva skall få besluta om sin säkerhet. 

Om våra regeringar hade svarat på själva frågan, är det sannolikt att Ryssland och de övriga OSSE-länderna nu hade suttit vid förhandlingsborden och diskuterat europeisk säkerhet ur allas synvinkel, också Ukrainas och Rysslands. Men ännu är det inte för sent. En fredlig lösning  är möjlig med vapenvila och övergång till förhandlingsborden.

Vi måste sluta lösa konflikter med krig. Detta gäller USA lika väl som Ryssland och Ukraina. Våld skall inte användas för att styra andra. Ansvaret gäller alla, och västvärlden kan se sig själva i spegeln istället för att straffa Ryssland med sanktioner. Varför har EU i åtta år sett genom fingrarna när det gäller våldet i Ukraina, istället för att kräva vapenvila och genomförandet av det i FN godkända Minsk II-avtalet?

Verklig säkerhet måste bygga på rättvisa samt rättsliga överenskommelser, såsom folkrätten och FN-stadgan. Vi måste lära oss att förhandla, när intressen går i sär och rentav kolliderar. I stället för att rusta upp och kriga måste vi nu satsa alla resurser på att värna om människor och miljön. Mänsklighetens framtid är hotad och vi är alla ansvariga. 

Karin Utas Karlsson, fil.dr. (fredsundervisning), Göteborg, Sverige
Måna Wibron, Kvinnor för fred, Sundsvall, Sverige
Lea Launokari, Kvinnor för fred, Finland
Kerstin Tuomala psykolog, Kolari, Finland