Glöd · Ledare

Närhetsprincipen är inget annat än unken rasism

”Massinvandringen har lett till gruppvåldtäkter, bilbränder och utanförskapsområden – ord som vi inte ens hade innan. Men de ukrainska flyktingar som kommer hit har ingenting med det att göra. De är kristna ortodoxa många av dem. De vill jobba och försörja sig.”

Orden ovan kommer från Sverigedemokraternas gruppledare i Karlskrona Christopher Larsson i en intervju med DN. Om någon trodde att SD:s välkomnande av ukrainska flyktingar verkligen handlade om en kursändring, att de var på väg att ompröva sin tidigare politik när de på nära håll kunde se vad krig leder till så är jag ledsen att göra er besvikna. Rasismen är lika tydlig som någonsin.   

Larssons polare Tomas von Dahn (som förvisso inte har några uppdrag för partiet men verkar vara på väldigt god fot med SD:s starke man i Karlskrona) uttrycker sig ännu grövre. ”Såna som kommer nere från Afrika – det är ett jävla tjuvpack. De stjäl och våldtar och mördar och knarkar och fan vet vad de håller på med”, säger han när DN besöker honom. Christopher Larsson protesterar inte direkt när han hör von Dahns ord, men han tycker att DN ska låta bli att citera det där om tjuvpack. 

På riksnivå låter det förstås lite annorlunda. Men något som återkommer både när Christopher Larsson och SD:s partisekretare Richard Jomshof pratar är att flyktingarna från Ukraina är ”riktiga flyktingar”. Till skillnad från dem som flyr från Afghanistan, Jemen, Etiopien eller något av alla andra länder i världen där det pågår krig som för närvarande har hamnat i skuggan av Ukrainakriget. Som om bomberna som trasat sönder städerna i Jemen vore mindre verkliga. Som om den humanitära katastrof som pågår i Tigray inte räknades. 

Något annat som återkommer när Jomshof och Jimmie Åkesson uttalar sig, men som vi också har hört från exempelvis Moderaterna, är att vi ska hjälpa ukrainarna eftersom de tillhör vårt närområde. Flyktingar ska framför allt bosätta sig i närliggande länder, tycker de. Det är bara ett problem med den verklighetsbeskrivningen – det gör de redan. I Turkiet lever närmare 4 miljoner flyktingar, i Libanon (som har en befolkning som är en bra bit under Sveriges) bor 1,4 miljoner flyktingar. Andra länder som ligger på topp tiolistan när det gäller flyktingmottagande är Pakistan, Iran, Etiopien och Sudan. Enligt World Population Review befinner sig 80 procent av världens flyktingar i ett utvecklingsland. 

Jomshof föreslår att syrierna ska fly till Saudiarabien, ”ett väldigt rikt land med jättemycket pengar och hur mycket utrymme som helst. Varför är de inte där?” frågar han retoriskt. Det enkla svaret på den frågan är att Saudiarabien inte har velat klassa syrier som flyktingar, ändå befinner sig runt 2,5 miljoner syrier där, men mestadels som gästarbetare. Det är förstås beklagligt att inte Saudiarabien har visat en större generositet, men är det skäl för att vi inte ska ta emot några flyktingar? ”Ett rikt land med jättemycket pengar och hur mycket utrymme som helst” skulle ju förresten lika gärna kunna appliceras på Sverige. 

Vad Jomshof och andra gärna glömmer när de pratar om ”närhetsprincipen” är att många av de länder som de förväntar sig att folk ska fly till är totalitära stater där kvinnor och oliktänkande förtrycks. I andra närliggande länder råder det akut missväxt och hungersnöd – jag är inte säker på att Jomshof själv skulle vilja fly till ett sådant land om det hade råkat ligga i hans närområde. 

Under flera århundraden har den europeiska befolkningen koloniserat, förtryckt och utnyttjat fattigare länder. Man kan med fog säga att det välstånd vi åtnjuter bygger på att vi har utnyttjat billig arbetskraft i fattiga länder. Det är också västs kolonialisering som i många fall ligger till grund för många av de konflikter vi ser i världen. Ändå blundar SD och andra partier för att vi skulle ha något som helst moraliskt ansvar. 

Flyktingar är flyktingar oavsett vilket krig de flyr ifrån. Det är bra att vi välkomnar ukrainarna med öppna armar, men det borde inte hindra oss från att ta emot flyktingar från andra länder i världen. Christopher Larsson och Richard Jomshof må använda olika ord när de pratar om flyktingar, men under ytan döljer sig samma gamla vanliga unkna rasism.

Alla som vill hjälpa flyktingar, oavsett härkomst.

Alla som gör skillnad på flyktingar och flyktingar.