DEBATT. Vad är det som pågår inom EU? Är det en fläkt av Orwells 1984 som slagit till? EU-kommissionen föreslår nu att ”kärnkraft” tillsammans med ”naturgas” ska omklassificeras, för att betraktas som “hållbara” och kunna godkännas för gröna investeringar. Begreppet “hållbar” betyder varaktig, slitstark och att nyttan ska vara större än nackdelarna även under lång tid.

Som de flesta vet, har vi problem med klimatet. Det tycks ha råkat i olag.
Nästan varje år det senaste århundradet har temperaturen i luft och vatten ökat. Stormar och nederbörd har blivit häftigare liksom översvämningar och torka. Detta visas tydligt i FN:s klimatpanel/IPCC:s rapporter och nu senast på klimatmötet i Glasgow, november 2021. Energimängden på jordytan har ökat. Varifrån har den energin kommit?

Solen är den energikälla som håller i gång all verksamhet på jorden sedan miljarder år. 30 procent av solstrålningen reflekteras direkt ut i rymden av snö, is, moln etcetera. Fotosyntesen i gröna växter fångar in sin del och förser allt levande med energi i finstämda nätverk i biosfären. Överblivna döda växter och djur omvandlas till fossil i långtidslager som kol, olja och kalksten.

Solen värmer också jordytan, får vatten att avdunsta, driver stormar och nederbörd och fördelar på så sätt värmen över klotet. Den uppvärmda jordytan avger värmestrålning till atmosfären vars sammansättning avgör hur mycket värme som sen släpps ut till rymden. Balansen mellan tillförsel och utsläpp av energi tycks ha rubbats, för jorden blir allt varmare! Varför?

Vi har tullat på det fossila godislagret av kol och olja i skafferiet och det ger konsekvenser! Inte bara det lager vi bränner upp utan även avfallet, växthusgaserna CO2 och vattenånga, bidrar till att öka värmen! Fantastisk bonus, eller hur? CO2-halten i atmosfären ökar och lägger sig likt en yllefilt över jorden och håller kvar värmen. Puh!

I jordskorpan finns små mängder av radioaktivt uran som sönderfaller långsamt. Men efter brytning, anrikning samt neutronbombardemang i en kärnreaktor, kan man provocera fram en kedjereaktion. Den frigör enorma mängder energi varav 30 procent kan omvandlas till el. Resten kyls bort som spillvärme!

Hela denna kärnbränslekedja kräver stora insatser av fossil energi som resulterar i ännu mer värme till en värld som redan håller på att svettas ihjäl. Dessutom har vi ett radioaktivt avfall från reaktorerna som måste hanteras på ett ansvarsfullt sätt i minst 100 000 år!

Och där står vi idag.

All energi som utnyttjas, omvandlas till slut till värme och solen ger redan mer än vi kan hantera. Hur mycket feber tål vår värld idag? Vi liknar allt mer grodorna som simmar i en kastrull med vatten och den står på uppvärmning!

Vi undrar om denna lek med ord hos EU-kommissionen är ett utslag av skämtlynne för att se om vi EU-medborgare är vakna, eller om det är ett rent bedrägeriförsök för att möjliggöra nya investeringar i kärnkraft?

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.

DEBATT. Givetvis spelar antalet människor i sig roll, inte bara vad vi gör, i det har Anders Sirén helt rätt. Däremot skiljer vi oss åt i synen på vad som behöver göras. Siren skriver i sin replik att vi bör ”avskaffa de ekonomiska incitament som i många länder (Sverige inkluderat) belönar barnafödande och hellre införa ekonomiska incitament som belönar dem som avstår från att skaffa många barn.” Jag antar att det är barnbidrag och liknande bidrag han syftar på här. 

Problemet med det synsättet är att det är barnen som straffas och tvingas växa upp i fattigdom. För oavsett om alla bidrag tas bort är jag övertygad om det kommer finnas människor som kommer fortsätta att skaffa många barn. Dels för att människan inte är enbart en ekonomiskt rationell varelse, för många är en stor familj meningen med livet och källan till en stor lycka. Dels för att det i många kulturer, med en mindre utbyggd social välfärd än Sveriges, är en trygghet att ha många barn eftersom det innebär att någon kommer kunna ta hand om en på ålderns höst.

Att vända populationsökningen är alltså ingen lätt sak, vilket inte betyder att man inte ska försöka. Men jag tror betydligt mer på morötter än på piskor i det här sammanhanget, framförallt eftersom det som sagt är barnen som kommer bli lidande om man slutar att ge bidrag till de som skaffar många barn. 

Även om Anders Sirén aldrig har stött på några ekofascister betyder det inte att de inte finns. FOI rapporterade exempelvis för två år sedan om att pandemin har ”varit en god grogrund för gröna fascistiska idéer”. Det här betyder givetvis inte att alla som oroar sig över befolkningsökningen är ekofascister, vilket jag heller aldrig har påstått, men det är en rörelse som är värd att ta på allvar. 

Därför är det också viktigt att vara kritisk till de som pratar om problemen med befolkningsökning och fråga sig vad deras agenda är.