– Det här är ett jättestort steg och en stor händelse, vi är mycket glada över att vi efter så många år har kunnat ro det här i hamn, säger Sametingets styrelseordförande Håkan Jonsson.

År 2012 påbörjade Sametinget arbetet för en sanningskommission, som LFT rapporterat om tidigare, men det har dröjt nästan tio år innan regeringen beslutade att en kommission ska tillsättas. Det faktum att processen tagit lång tid är dock inget som bekymrar Håkan Jonsson.

– Det här är den enda sanningskommission som vi kommer att få uppleva och då är det bättre att man gör ett rejält bra jobb än att hasta igenom någonting, säger han.

Håkan Jonsson berättar att Sametinget har stora förhoppningar på sanningskommissionens arbete, han både hoppas och tror att deras arbete ska ge frukt i framtiden.

– En kommission i all ära men vi vill också att det här ska ge upprättelse, säger Håkan Jonsson.

Exakt hur kommissionen ska se ut är ännu oklart, men enligt Håkan Jonsson är nästa steg att regeringen ska föreslå en ordförande och därefter ska ordföranden utse kommissionärer.

Till grund för sanningskommissionen finns en utredning som Sametinget gjort. Genom telefonsamtal, digitala möten och enkäter har Sametinget samlat in synpunkter från det samiska folket som kommit med inspel om vad man tycker att kommissionen ska hantera.

Sametinget har fått medel från regeringen för att finansiera arbetet med utredningen som resulterade i en rapport som överlämnades till kultur- och demokratiministern Amanda Lind i mars 2021.

– Under det slutliga arbetets gång med direktiven har vi haft en tät kontakt med regeringen, säger Marie Persson Njajta, sammankallande för Sametingets styrgrupp för en sanningskommission.

Uppdraget

Marie Persson Njajta förklarar att sanningskommissionens direktiv kan delas upp i tre delar.

Den första delen handlar om att kartlägga och granska den politik som har förts gentemot samerna. Den andra delen i uppdraget handlar om att sprida kunskap och öka den allmänna förståelsen för samernas historia samt hur de historiska övergreppen påverkar dagens villkor för samerna.

– En viktig del i det här arbetet är att kommissionen också ska verka för att kunskapen förs vidare till kommande generationer, för att förhindra att något liknande sker igen, säger Marie Persson Njajta.

Det framkommer även i direktiven att kommissionen inte enbart ska granska historien, utan även nutiden.

– De här övergreppen som är gjorda mot det samiska folket och enskilda samer pågår än idag, det är viktigt att ha med sig det, säger Marie Persson Njajta.

Den tredje delen i kommissionens uppdrag handlar om att lämna förslag på åtgärder som bidrar till upprättelse och försoning och ett livskraftigt samiskt samhälle. Det är en mycket viktig del att kommissionen ska föreslå åtgärder som leder till en förändring, såväl för det samiska folket som kollektivt men också på ett individuellt plan, menar Marie Persson Njajta.

Genom att ha utarbetat ett brett mandat hoppas styrgruppen ge ett så bra ramverk som möjligt för kommissionen att arbeta inom, med tillräckligt utrymme för att kunna granska brett men också kunna föreslå åtgärder brett.

Eniga

Enligt Marie Persson Njajta är sanningskommissionen en stor symbolfråga för det samiska folket och enskilda samer. Inom styrgruppen finns en bredd av samepolitiska partier, att man lyckats ena alla bakom sanningskommissionens direktiv ser Marie Persson Njajta som stort och viktigt.

–  I många samepolitiska frågor är vi uppdelade, men i den här frågan har vi i enighet ställt oss bakom direktiven, det är stort och viktigt att vi har förankrat det, säger Marie Persson Njajta.

Finns det några särskilda områden som ni vill att sanningskommissionen ska granska? 

– Från Sametingets håll har det varit viktigt att inte peka ut särskilda områden, utan det behövs en bredd. Vi ska inte snäva in kommissionen eller på något sätt prioritera teman. Vi vill att kommissionen ska kunna arbeta oberoende och förutsättningslöst och att alla vittnesmål från samiska folket ska vara välkomna att granska och utredas, säger Marie Persson Njajta och fortsätter:

– Det som är viktigt nu är att det samiska folkets historia och verklighet får komma fram i ljuset.

Övergrepp i nutid

Marie Persson Njajta understryker att Sametinget inte på något sätt vill föregå sanningskommissionens arbete genom att peka ut specifika områden där samer utsätts för övergrepp än idag, men hon nämner markfrågor, resursbrister och brist på respekt för samers rättigheter som urfolk. Hon nämner även att Sametinget i sin rapport påpekar att det kan finnas perspektiv och erfarenheter som idag är helt osynliggjorda.

– Inom andra områden har den svenska staten förnyat lagstiftning och politik, men inom det samiska området har man inte gjort det. Det hänger oftast på enskilda samer att kämpa för sina rättigheter, sina marker, språkundervisning för sina barn. Det finns ständig resursbrist för utveckling av samisk kultur och samiska näringar, säger Marie Persson Njajta och fortsätter:

– De frågor som Elsa Laula drev för över hundra år sedan är lika aktuella idag, det säger något om den situationen vi lever i.

Sanningskommissionens arbete ska redovisas i december 2025.

I en lagrådsremiss föreslår regeringen en ny lag om preventivt vistelseförbud på allmän plats, som ska börja gälla redan 1 februari. Syftet med den nu föreslagna lagen är att förebygga och förhindra brottslighet i kriminella nätverk, till exempel skjutningar och sprängningar.

Lagen innebär att en person som tillhör eller verkar för en kriminell grupp ska få beläggas med vistelseförbud om han eller hon medvetet främjar gruppens brottslighet. Beslut tas av åklagare på begäran av polisen.

Brottsligheten måste ha en koppling till en gängkonflikt i vilken det finns risk för att skjutvapen eller sprängämnen används, eller handla om brottslighet som allvarligt skadar tryggheten på en viss allmän plats. Enligt Strömmer kan det till exempel handla om öppen narkotikahandel.

På frågan om vistelseförbud främst ska riktas mot gängledare eller mot gängens springpojkar svarar justitieministern:

– Lagen riktar sig inte bara mot toppen av pyramiden, utan syftet är att brett kunna arbeta med att plocka bort individer som bedöms vara farliga och som kan främja brottslighet av grovt slag.

För vagt?

Grunden för åklagarens beslut om vistelseförbud kommer att utgöras av underrättelser från polisen om aktuell person. Vistelseförbudet behöver inte vara kopplat till en dom.

– Det måste finnas en viss nivå på de underrättelser som ligger till grund för ett sådant beslut, säger Strömmer.

Justitiekanslern, JK, har varnat för att det utredningsförslag som regerings lagrådsremiss bygger på ”i allt väsentligt är uttryckta i vaga och/eller allmänna ordalag”. Därmed överlämnas uttolkningen av hur lagen ska tillämpas i stor utsträckning till åklagare och polis.

Även mot barn

Ett vistelseförbud ska vara avgränsat och framförallt gälla för ”allmän plats”. Enligt lagrådsremissen omfattar den formuleringen en stor del av den geografiska ytan i utsatta områden och de flesta platser, inom- och utomhus, där allvarlig brottslighet bedrivs. Förutom allmän plats ska även skolgårdar och områden runt förskolor och fritidshem omfattas.

Vistelseförbudet ska få gälla högst sex månader i taget, men kunna förlängas. I allvarliga fall ska man kunna kontrollera att förbudet följs genom att personen får en elektronisk fotboja.

Överträder man vistelseförbudet ska man kunna straffas med fängelse i högst ett år.

Vistelseförbud ska kunna beslutas inte bara mot vuxna utan också mot barn över 15 år.

Från tidigare tillåtna 25,25 meter – till 34,5 meter. På fredagen öppnar de första vägarna i Sverige för lastbilar som är nio meter längre än vad vi är vana vid. Syftet är att effektivisera transporterna.

– Med längre lastbilar så får man plats med mer gods per lastbil, vilket i sin tur innebär färre lastbilar på vägarna och mindre utsläpp, säger Sandra Nordahl, enhetschef på Trafikverket.

Enligt myndighetens beräkningar kan utsläppen från den tunga lastbilstrafiken minska med mellan fyra och sex procent med de nya lastbilarna.

Invändningar från facket

Fackförbundet Transport har dock lyft oro för att säkerheten på vägarna kan påverkas, rapporterar Arbetet. Dels oroar man sig för att de långa ekipagen kan bli svårare att backa undan vid till exempel olyckor med brandrisk, dels för att risken för olyckor vid omkörningar ökar.

Men Sandra Nordahl betonar det inte finns någon anledning till oro.

– De ska fungera precis lika bra som de lastbilar som finns i dag vad gäller framkomlighet. Sedan kan det alltid finnas en utmaning med att backa undan eller på annat sätt flytta fordon vid olyckor, men det gäller oavsett fordonslängd, säger hon.

De är dessutom tydligt uppmärkta med en skylt fram och bak, så att andra trafikanter ska kunna planera sina omkörningar.

– Studier som gjorts visar ingen generell ökad trafikrisk kopplat till att fordonen blir nio meter längre. Snarare tvärtom, att det blir färre lastbilar i trafiken innebär lägre risk för olyckor, säger Sandra Nordahl.