Blöjor och blöjfritt nämns sällan i samtalet om omställning, men det finns stora miljövinster att göra genom minskad blöjanvändning. Dessutom stärker metoden relationen och kommunikationen mellan barn och förälder, något som också bidrar till ökad hållbarhet, det menar konstnären och undersköterskan Ulrika Casselbrant.
Det här är den sista delen av tre där vi undersöker olika aspekter av föräldraskap ur ett omställningsperspektiv. Läs föregående delar här:
”Bemanna kvinnan – inte organisationen”
”Kanske får vi en Greta-effekt för amningen”
Baby pottning eller blöjfritt – på engelska EC, som står för Elimination Communication. När Ulrika Casselbrant först hörde talas om metoden, som nybliven mamma, tyckte hon att den verkade onödig.
– Jag fick reda på att det fanns av en slump och tänkte ”varför ska man över huvud taget göra det när det finns så bra blöjor?” Men sedan hörde jag en kvinna som pratade om att det handlar om kommunikation och då blev jag nyfiken.
Sedan dess har åren gått och Ulrika Casselbrant har både pottat sina egna barn och skrivit två böcker i ämnet.
Frånvaro av information
Allt började med att Ulrika Casselbrant helt enkelt höll sin tvåmånaders bebis över handfatet för att testa om han skulle kissa när hon gjorde så. Det gjorde han. Ulrika Casselbrant började öva på att tolka sin sons signaler.
– Det var helt fantastiskt att han kunde förstå att han skulle kissa när man satte honom över handfatet. Han började kommunicera med ett speciellt gnälljud när han var nödig. Jag förstod otroligt mycket av hans kommunikation om just nödighet, som annars går en förbi.
Året var 2011 och frånvaron av information från barnhälsovården om baby pottning gjorde Ulrika Casselbrant frustrerad. Men ju mer hon höll på med ämnet ju mer framträdde en större berättelse kring frågan om blöjfritt. Hon började själv prata om det i olika sammanhang och mötte motstånd. Det fanns bland annat en hel del föreställningar om att blöjträning skulle stressa barnet.
– Jag fick mycket kritik och man sa att det kunde skada barnet, men det här är ett helt annat sätt än man gjorde förr i tiden, då kunde barn till exempel bindas vid pottan och det förekom att man satte upp tvål i rumpan för att få barnet att bajsa extremt regelbundet, som exakt klockan 12 varje dag, säger hon.
Ulrika Casselbrant beskriver att det också fanns mycket föreställningar om att potträning skulle ske schematiskt och vara väldigt regelbundet, något som hänger ihop med tankemönster från industrialiseringen, menar hon.
Använder blöja högre upp i åldrarna
En annan faktor som har påverkat tankar om blöjor och baby pottning är de råd som den amerikanske barnläkaren T. Berry Brazelton tog fram på 1960-talet. Han utvecklade råden då han oroades över att föräldrar påbörjade potträning innan barnen egentligen var mogna för det och att metoderna kunde vara rigida och hårda mot barnet. I Brazeltons metod introduceras potträningen mjukt och gradvis någon gång efter barnet blivit 18 månader och metoden fick stort genomslag i bland annat svensk barnhälsovård.
Men de moderna superabsorberande blöjorna har komplicerat frågan. Tiden som barn använder blöja har ökat i västvärlden och det finns bland annat tankar om att blöjans effektivitet gör att barn inte känner när blöjan fyllts, den är helt enkelt torr trots att barnet kissat, kanske fler gånger.
Det finns även medicinska faktorer att väga in. Docenten och uroterapeuten Anna-Lena Hellström har i sin forskning sett att det är skillnad på att kissa stående och sittande. Tömningen av blåsan förbättras när barnet sitter ner och därmed minskar risken för urinvägsinfektion. Bland barnläkare finns också en gemensam uppfattning att förstoppning blir allt vanligare bland barn. Bland flera förklaringar nämns att barn använder blöja allt högre upp i åldrarna. Det säger barnläkaren Sven Mattsson till SVT.
Utöver medicinska konsekvenser och samhällsekonomiska kostnader, som blöjanvändning längre upp i åldrarna kan få, så finns det också miljömässiga aspekter som: resursåtgång, kostnader och utsläpp under tillverkningen av blöjorna plus den stora mängden avfall. Det har även rests frågetecken kring eventuell hälsopåverkan från de kemikalier som finns i blöjorna, något som det har börjat dyka upp studier kring på senare år.
Men starka marknadskrafter påverkar blöjanvändningen och attityder hos föräldrar och samhälle. Ulrika Casselbrant beskriver ett tillfälle då hon 2013 blev inbjuden till en Facebookgrupp med 3000 mammor i Indien för att prata om baby pottning.
– Frågorna stoppades då baby pottning anses vara dåligt för barnet, blöjföretagen har lyckats övertyga den indiska läkarkåren att pottning kan ge bebisar urinvägsinfektion. Jag fick ändå kontakt med mammor i Indien som ville berätta att de gjorde det här, fast i smyg. Kunskapen finns ju där, men den försvinner ju på en generation. Blöjföretagen har för mycket att vinna, säger Ulrika Casselbrant.
Kampanj i Kina
Ett annat exempel på hur marknadskrafter lyckats skapa ett behov av blöjor är kampanjen Golden Sleep i Kina, med huvudbudskapet att det är bättre att sova hela natten utan störning, där ett stort blöjföretag lyckades skapa enormt intresse för en produkt som de kinesiska mammorna fram till 2007 visat sparsamt intresse för. Med sin kampanj lyckades företaget öka sin försäljning med 55 procent och marknaden för engångsblöjor i Kina växte mellan 2006 och 2011 till närmare tre biljoner. Och är ännu större idag.
– Det är mycket konsumtion som skapas i föräldraskapet och media handlar mycket om vad vi behöver köpa till våra barn. Självklart behöver man saker också, men många av sakerna som vi lockas att köpa är separationsobjekt som babysitters, hoppgungor och lekmattor. Allihop saker som minskar kommunikationen och närheten, säger Ulrika Casselbrant.
Hon förklarar att barn oftast kommunicerar sin nödighet när de är nära kroppen och i många böcker om baby pottning så är uppfattningen att barn kommunicerar att de är nödiga för att de inte vill kissa på den som bär dem.
– Att barn kommunicerar nödighet och behov av bröstet så tydligt när de är fysiskt nära tycker jag så påtagligt argumenterar för att det är det som är det lilla barnets självklara miljö. Det är där de bör vara, eftersom de använder förälderns kropp i sin kommunikation.
För Ulrika Casselbrant handlar baby pottningen framför allt om relationen och kommunikationen med barnet.
– Barn är kompetenta och kan kommunicera och den förälder som inte ammar kan bära i sjal eller sele och potta barnet. Alla föräldrar kan lära sig de här signalerna, säger hon.
Att minska risken för förstoppning och urinvägsinfektion, att spara pengar och miljö samt minska konsumtionen är mer en bonus till den närhet med barnet som blir följden av baby-pottningen, menar Ulrika Casselbrant.
Ulrika Casselbrant är undersköterska på neonatalavdelning (för tidigt födda barn), hon är också bärabarn-coach och författare till böckerna Potträning och Bebis på pottan : din guide till EC och potträning.
