I Slite på nordöstra Gotland har Cementa brutit kalksten och blandat cement i mer än hundra år. För att få göra det behöver de miljötillstånd från mark- och miljödomstolen, och ett sådant tillstånd gäller i tjugo år. I år var det dags igen, och mark- och miljödomstolen sa ja.
Men beslutet överklagades av Naturvårdsverket, länsstyrelsen, Gotlands botaniska förening, Naturskyddsföreningen, Urbergsgruppen, Skydda skogen med flera.
Som så ofta på Gotland är det grundvattenförsörjningen som är problemet. De planerade stenbrotten är enorma, och enligt Naturvårdsverket skulle de sänka grundvattnet med flera meter i områden som sträcker sig från södra Gotland via jordbruksbygderna på mellersta ön till den känsliga och unika naturen i norr. Sjön Tingstäde träsk skulle vara i farozonen och i så fall även dricksvattenförsörjningen i Visby.
De överklagande ansåg att den miljökonsekvensbeskrivning som Cementa hade lämnat i samband med ansökan gav alldeles för lite information om det här. Den var så otillräcklig, menade de, att den inte alls borde ha kunnat ligga till grund för ett beslut.
Mark- och miljööverdomstolen, Möd, instämmer. Deras beslut kom för ett par veckor sedan och det är inte ens ett avslag. De underkänner Cementas ansökan och ogiltigförklarar mark- och miljödomstolens beslut, det är ord och inga visor.
”MÖD har ansett en miljökonsekvensbeskrivning, även med gjorda kompletteringar, vara behäftad med så väsentliga brister att den inte kan utgöra grund för ett ställningstagande till verksamhetens inverkan på miljön. MÖD har därför gjort bedömningen att det föreligger ett processhinder för prövning av en ansökan om tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet”skriver de.
Bra, det är så det ska fungera. Om ett företag inte ger den information som beslutande myndigheter behöver för att fatta beslut blir det inget tillstånd. Även om det blir besvärligt – Cementa har haft tjugo år på sig att ta ansvar för situationen.
Istället överklagade de den 22 juli. Det finns inget avslag att överklaga eftersom hela ansökan blev underkänd, men de har begärt att Högsta domstolen ska undersöka om det beslutet gick rätt till. Jan Darpö, professor i miljörätt vid Uppsala universitet, säger till Dagens nyheter att det är klart de kan överklaga, men Högsta domstolen tar bara upp några få fall om året.
– Och ett mål som underkänts för att utredningen inte är tillräcklig. Det känns långt bort.
Men så var det cementen, som är huvudingrediensen i betong, det vanligaste byggmaterialet i Sverige. Mer än hälften av den cement som används i Sverige kommer från fabriken i Slite, och vartenda byggföretag måste ha vetat att den bara finns på villkor att Cementa får miljötillstånd. Om de har brytt sig om att sätta sig in i saken vet de att det handlar om känsliga naturområden, bland annat Natura 2000-områden, som har ett starkt skydd.
Ändå stod de också som fallna från skyarna. Dagens industri beskriver reaktionerna som ”ett närmast chockliknande tillstånd”. Det talas om stoppade byggprojekt och hundratusentals som ska varslas. Som om ingen hade haft en aning.
En grupp arbetsköparorganisationer och fackförbund i betong- och byggbranschen begärde ett möte med näringsminister Ibrahim Baylan, som sa till TT att han hade börjat titta på vilka möjligheter som fanns ”inom de lagar och förordningar vi har”. Byggföretagens vd Catharina Elmsäter-Svärd kommenterade i SvD Näringsliv:
– De får bli hur kreativa som helst. Kan de ge ett tillfälligt tillstånd, överta processen eller inhibera beslutet. Vi har några månader på oss.
I torsdags hölls mötet, och hur pass ”kreativt” det blev vet vi inte ännu. Men Sverigedemokraterna har kallat Ibrahim Baylan till riksdagen för att svara på frågor om de ekonomiska konsekvenserna om Cementa skulle få slå igen sista oktober, när tillståndet går ut.
Kan inte någon också fråga var vi står om miljölagstiftningen inte gäller för stora företag med stor betydelse för samhällsekonomin och ännu större megafoner?
Och så har vi frågan om själva cementen, som ska bli betong, som blir bostäder, skolor, infrastruktur. Om det nu behövs så mycket att man kan behöva torka ut en tredjedel av Gotland på tjugo år för att få tag i den, vad gör vi åt det?
Faktum är att det är brist på betong i stora delar av världen. I Cambridge har John Orr, en forskare som föreläser om betongkonstruktioner, tagit fram en metod för att använda sorterat, renat, strimlat och krossat plastavfall i betong. Man kan också återvinna betong, men den kan inte användas till allt. Sådana innovationer löser inte allt, och enligt John Orr är det stora problemet att byggnader ofta är överdesignade, så att man använder onödigt mycket betong.
Så med annorlunda design, och om man fyller ut med återvunnen betong och plastavfall, hur långt räcker det? Om vi dessutom bygger mer i trä och försöker använda de byggnader som finns hellre än att riva och bygga nytt? Vi behöver göra på ett annat sätt. Det är där kreativiteten behövs – inte för att komma runt miljölagarna.
Mark- och miljööverdomstolen.
Företag som spelar dödligt kränkta när de måste uppfylla krav.
