I Sverige bor nästan en miljon människor utan svenskt medborgarskap. De utgör tillsammans 8,7 procent av befolkningen. En del av dem är födda i Finland, andra i Polen eller i Syrien. En del har bara bott här en kort tid, men många har levt i Sverige i flera decennier. Om Sverigedemokraterna fick bestämma skulle ingen av dem få tillgång till barnbidrag, bostadsbidrag, garantipension eller skattesubventionerad sjukvård. Akut vård, eller vård som inte kan anstå, kan de få ta del av, säger Jimmie Åkesson till SvD (eftersom han har svårt att se att någon läkare skulle neka det), men resten får de bekosta själva. Han tycker inte heller att denna grupp ska ha rätt att rösta i några svenska val. I dag måste man vara svensk medborgare för att få rösta i riksdagsvalen men allt sedan 1976 har även icke-medborgare kunnat rösta i val till kommuner och regioner. Det är alltså en rättighet som SD vill ta bort.

Men kan inte bara de som inte är medborgare ansöka om ett medborgarskap då? Till att börja med behöver man ett permanent uppehållstillstånd, något som med den nuvarande migrationspolitiken kan ta väldigt många år att få, om man alls får något. Man ska också ha bott i Sverige i minst 4–5 år och dessutom ha levt ”ett skötsamt liv i Sverige”. Det innebär till exempel att man inte får ha några skulder till Kronofogden eller ha begått något brott. Som om inte detta vore nog kommer det inom några år också att införas krav på godkända prov i svenska och samhällskunskap för att bli medborgare. 

Tänk dig att du går till en vårdcentral, men innan du kan få någon hjälp blir du testad om du kan stava till “konkurrens” eller om du vet vad Sveriges bostadsminister heter. Det är en bisarr tanke, men det är i princip vad SD vill. Om du inte råkar vara född i Sverige förstås, då kan du stava som du vill och strunta i allt vad ministrar heter.

Det är ingen slump att SD går fram med de här förslagen nu. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har redan sagt att de är beredda att förhandla med dem efter nästa val. Ni skickar de upp testballonger för att se hur långt de kan gå, vad de andra partierna är beredda att acceptera. 
Om M eller KD har något principiellt emot SD:s förslag så har de i alla fall hållit tyst om det än så länge. Mest troligt är dock att de inte har så mycket att invända. Även Moderaterna anser att nyanlända ska kvalificera sig för att ta del av den svenska välfärden fullt ut, även om deras förslag hittills inte är fullt så långtgående som SD:s.  

Redan i dag kan man säga att det finns ett A-lag och ett B-lag i Sverige. De tiotusentals personer som lever som papperslösa har till exempel inte alls samma rättigheter som andra. Men med SD:s förslag skulle B-laget växa och motsvara runt en tiondel av Sveriges befolkning. Det är knappast en bra grund för integration, snarare skulle det leda till väldigt starka motsättningar. Det skulle också förstärka det så kallade parallellsamhället. Kanske skulle det öppnas hemliga vårdmottagningar för alla icke-medborgare som inte kan få vanlig vård på andra ställen. Eller så kommer massor av människor ta svartjobb eftersom de knappt får några bidrag och samtidigt kan bli tvungna att bekosta saftiga vårdräkningar själva. 

Men det är inte för att förbättra integrationen som SD lägger de här förslagen. De har alltid varit tydliga med att de inte tror på integration som idé, deras mål är att göra Sverige så kallt och ogästvänligt att ingen ska vilja ta sig hit, och att de som redan har flytt hit ska vilja lämna landet. I SD:s ögon handlar det inte om att låta människor från olika kulturer mötas utan om en existentiell kamp.

”Segra eller dö” som Mattias Karlsson uttryckte det. Just nu känner de mer segervittring än vad de någonsin har gjort under sin politiska historia, och det skrämmer mig något alldeles oerhört.