Glöd · Debatt

Ingen kan riva murar ensam

En kvinna demonstrerar för aborträtten i Colombia.

Den internationella kvinnodagen är en viktig påminnelse om allt stort som vi i folkrörelsen har lyckats uppnå. Vi har stått i frontlinjen för människors rättigheter, flyttat berg, och utmanat de mest auktoritära krafter – och vunnit. Nu är det dags igen, skriver biståndsorganisationen Forum Civ. 

DEBATT. Kvinnors rösträtt kom inte gratis. Aborträtten kom inte gratis. Vår demokrati är definitivt inte gratis. 

Bakom varje seger ligger en lång och ihärdig kamp. Och den är långt ifrån över. Som Sveriges största plattform för civilsamhället ser vi hur våra historiska segrar, rättigheter vilka vi idag tar för givet, utmanas allt mer. Oftast av högerextrema krafter som önskar att vrida tillbaka klockan till en svunnen tid. 

I över ett decennium har demokratin backat globalt och även här i Sverige hårdnar debattklimatet där ställningstaganden som skulle inneburit uteslutning ur våra riksdagspartier för bara några år sedan har blivit vardagsmat. Forskning, fakta och våra grundläggande mänskliga rättigheter har relativiserats. Allt kan ifrågasättas. Till och med aborträtten och klimatförändringarna.

När motståndet ökar måste också vi kavla upp ärmarna. Försöker man splittra oss då måste vi samarbeta ännu mer. Oavsett om vi jobbar inom välfärden, en startup eller i akademin. Vår frihet hänger ihop.  

Vi får inte tappa kraften

Ensam kan man känna sig maktlös inför det rådande läget både här i Sverige och ute i världen. En känsla av att det man gör som individ inte har någon effekt. Det är lätt att bli uppslukad av det negativa – särskilt under en pandemi. 

Det är bara när vi samlar oss som vi har makten att sätta agendan och stå upp för vår rösträtt, våra rättigheter och vårt klimat. Det var så vi under 1900-talet lyckades mobilisera fredsrörelsen mot kärnvapen, riva Berlinmuren, och besegra apartheidregimen i Sydafrika.

Fred och förändring har ofta känts omöjlig tills att man har gjort det. När människor, och särskilt vi kvinnor organiserar oss, då kan vi göra skillnad på riktigt. Det ser vi idag i Belarus där kvinnor har en ledande roll i de fredliga protesterna för att avsätta Europas äldsta diktatur. I Colombias fredsbyggande har kvinnors insatser varit avgörande för det historiska fredsavtalet som belönades med Nobels fredspris. 

Priset för att höja sin röst är högt, i Sverige möts vi av hot och globalt är det ofta med livet som insats. I Colombia ökar nu våldet som är särskilt riktat mot kvinnor, urbefolkningen och människorättsförsvarare vilka står upp för de allra fattigaste. I Belarus har över 30 000 personer arresterats för att ha vågat utmana den sittande regimen. 

Men varken i Colombia eller i Belarus ger de upp – det får inte vi i Sverige heller göra. Men vi måste bli fler om vi ska vända trenden. 

Solidaritet behövs ännu mer när nationalismen växer

Demokratin, klimatet och våra fundamentala rättigheter hänger ihop. Inget kan klara sig utan det andra. Precis som att vi i Sverige hör ihop med världen. Dominoeffekten av hur kvinnors rösträtt spred sig från land till land, hjälpte och inspirerade kvinnor världen över om vad som var möjligt att uppnå. Tyvärr ser vi samma mönster idag när högerextrema försöker få fotfäste globalt. Därför måste vi försvara vårt internationella bistånd och demokratisatsningar i länder som Colombia och Belarus för att stötta de som vågar säga ifrån. För deras kamp är också vår. Vår demokrati är endast säker när den är säker för alla.  

Bara för att det är värre någon annanstans betyder det inte att vi är färdiga här hemma. Därför är det så otroligt hoppingivande att se hur #metoo, Black Lives Matter och klimatrörelsen har rest sig mot de strukturella utmaningar vi står inför idag. Över nationsgränser har vi enat oss för feminismen, antirasismen och klimatet. 

Kan de som fortfarande går i gymnasiet kräva sina demokratiska rättigheter då måste vi andra också vakna upp. Ett lands regering kan aldrig bli bättre än vad dess medborgare låter den vara. Vi har den makten – om vi tar den. Det är viktigare än någonsin att alla vi som tror på något också engagerar oss. Det är där vi hittar gnistan som håller vår demokrati vid liv. Som ensam kan det kännas klent men tillsammans kan vi uppnå vad som helst.