Glöd · Debatt

Därför lovar vi att skärpa oss – för jämställdheten och klimatet

Fler män behöver ta ställning och släppa de gamla maskulinitetsnormerna för att vi ska nå förändring, både när det gäller klimatet och jämställdheten.

DEBATT. För att undvika en klimatorsakad samhällskollaps, måste vi skapa en rättvis och jämställd omställning. Som en del av patriarkatet lovar vi att skärpa oss – för framtidens skull!

Klimatförändringarnas allvar tvingar oss till stora och snabba beteendeförändringar. Tyvärr visar forskning att män är mindre villiga till dessa än personer som kodas som kvinnor. Män är även mindre villiga att inse att vi behöver en systemförändring och förlitar sig hellre på tekniska lösningar som ska säkra ”business as usual”.

Att skapa nya system handlar inte ”bara” om att göra världen mer rättvis, det handlar också om att vi aldrig kommer kunna lösa klimatkrisen om vi fortsätter upprätta dessa hierarkier och därmed utesluter stora delar av befolkningens perspektiv, kunskap och kapacitet. Förutom att rådande maktstrukturer gör att kvinnor löper 14 gånger högre risk än män att dö av naturkatastrofer orsakade av klimatförändringar – ja du läste rätt: 14 gånger! – så har de sämre tillgång till krisinformation, finansiering för anpassning och beslutsfattande som rör dem. Att inse att vita, rika män inte är de som sitter i en ofördelaktig sits när klimatförändringar drabbar är ett första nödvändigt steg för klimaträttvisa. 

Det moderna samhället är dominerat av vita, patriarkala strukturer där makt och status eftersträvas. Kampen för klimaträttvisa kan uppfattas som ett hot mot dessa identiteter, livsstilar och maktpositioner. Klimatförnekare är oftast vita män i medelåldern och uppåt, som sätter sig på tvären då den förändring som krävs ifrågasätter deras plats på toppen. För att uppnå en rättvis klimatomställning måste vi ändra idén om att det finns en hierarki mellan levande varelser och att den vita mannen skulle vara kronan på verket. Rätten som vi tagit oss att exploatera andra människor, djur och natur har lett oss hit. Till den här skiten. Nu är det hög tid att sluta och finna nya normer för manlighet.

Det är svårt att ändra sina beteenden. Speciellt om vi tror att alternativet till det vi gör i dag får oss att framstå som sämre. Den västerländska idén om manlig dominans över människor och natur går tillbaka till de gamla grekerna. Rationalitet och kontroll höjde män över kvinnor, som ansågs vara i naturens våld för att de ”styrdes av sin menscykel”. Naturen associeras fortfarande med femininitet och jorden ses som vårdande och födande, vilket tydliggörs i konceptet Moder Jord. Män ger också omsorg, men än idag uppmanas vi män att kontrollera och anta stereotypa maskulina karaktärsdrag som förstärker manlig dominans socialt och miljömässigt.

Män behöver trygga och modiga rum för att kunna samtala om normer och känslor kring klimatansvar. Inom Framtidsjordens nätverk jobbar många organisationer i Indien och Latinamerika med att skapa sådana rum kring mobiliseringen för klimatanpassning och ekologisk odling. Arbetet har bland annat lett till att män bjuder in kvinnor i mycket större utsträckning, lyssnar och tar råd, samt inspireras av “kvinnligt kodade” lösningar för klimatanpassning. Med vinsten att alla inblandade känner sig stärkta och mindre pressade i sin roll. Tillsammans orkar vi vilja mer för framtiden.

Det är hög tid att vi släpper de gamla maskulinitetsnormerna som paralyserar handling för klimatomställning och går över till normer där män tar ställning, visar ansvar och gör världen bättre tillsammans med andra. Verkligt ledarskap är att stanna upp, inse sina misstag (gärna be om ursäkt och erbjuda upprättelse), byta kurs, och visa på nya identitetsskapande beteenden som inte bygger på dominans över andra. Jämställt samarbete är en viktig väg framåt. På internationella kvinnodagen väljer vi att förändras (#choosetochange) och det är inte ytterligare ett tomt löfte (#nomoreemptypromises). Nu gör vi det! Är du med?

Glöd · Debatt

Vårt kollektiva självbedrägeri kring djur

Är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs, skriver Martin Smedjeback, ordförande i Save Movement Sverige.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta så mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels VD Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels VD. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter VILL så gärna tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp.

Sanningen är endast några googlingar borta. När du har sett hur djuren har det så fråga dig: stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död. 

Glöd · Debatt

”Poänglöst att koppla befolkningsfrågan till ekofascism”

Terroristen Brenton Tarrant, som mördade 51 människor 2019 i två moskéer i Christchurch på Nya Zeeland kallar sig själv ekofascist.

Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan riktas mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga, skriver Anders Sirén i en slutreplik på Valdemar Möllers inlägg i debatten om befolkningsfrågan.

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.