För Carmen Blanco Valer, lärare på Färnebo folkhögskola, är det självklart att miljöfrågor hänger ihop med social rättvisa. Ett perspektiv som hon dock menar att många inom Omställningsrörelsen saknar.
”Vissa tänker att de kan vända ryggen åt det stora samhället och bara ägna sig åt odling. Men när vi pratar om miljö och naturens rättigheter måste vi också prata om kolonialism och rasism”, säger hon.
Carmen Blanco Valer var en av de som skrev under debattartikeln om att miljörörelsen inte får bli en plattform för fascister som vi publicerade den 29 januari. På onsdag är hon med och anordnar ett webbinarium om ekofascism.
Hon berättar att hon själv fram till för några månader sedan inte var bekant med begreppet ekofascism. Hon hade visserligen läst om några attacker med ekofascistiska motiv, men aldrig reflekterat över att en del ord som används inom rörelsen för Naturens rättigheter, som till exempel holism, också kan attrahera personer ur högerextrema grupper.
– Jag tror att det finns en naivitet inom miljö- och omställningsrörelserna. Människor som dras dit är inte alltid ideologiskt intresserade, vissa tänker att de bara kan isolera sig. Jag har sett sådana tendenser hos en del som kommer till våra kurser, säger hon.
Skolan aktiv i lokalsamhället
Till vardags arbetar Carmen Blanco Valer som lärare på Färnebo folkhögskola i Österfärnebo där hon undervisar i kurserna ”Feminism och global rättvisa” och ”Naturens rättigheter & det goda livet”. Bakom skolan står ett antal föreningar – bland andra Latinamerikagrupperna, Kvinnor för fred och Fältbiologerna. Carmen Blanco Valer menar att det finns ett utpräglat solidaritets- och rättvisetänk inom alla kurser på skolan, även inom de allmänna kurserna.
– I vår omvärldsanalys pekar vi på de ekonomiska ojämlikheterna, men också på ojämlikheten i makt. Vi kan inte bara prata om att alla är lika mycket värda, det måste också finnas en maktanalys. Olika människor har olika makt att påverka sina liv och vi vill bidra till att minska den ojämlikheten genom folkbildning, säger hon.
Något som hon också menar kännetecknar Färnebo folkhögskola är att skolan, till skillnad från många andra folkhögskolor, spelar en aktiv roll i lokalsamhället.
– När jag läste till folkhögskolelärare insåg jag att många folkhögskolor är som bubblor som inte har så mycket kontakt med samhället, men på Färnebo har många deltagit i lokalutvecklingsgrupper och fört in de sociala aspekterna även i andra sammanhang.
Som exempel nämner hon när det kom många syriska flyktingar till bygden och flera lärare på skolan engagerade sig i ett flyktingmottagande tillsammans med bland andra Svenska kyrkan och pensionärer på orten.
Omställningskurser "vitare"
Carmen Blanco Valer säger att det ser ganska olika ut när det gäller mångfalden mellan olika kurser, men generellt så är det flest nyanlända på de allmänna kurserna medan de andra kurserna där man läser på plats på skolan tenderar att locka fler personer med svensk bakgrund och en högre andel ur medelklassen.
– Jag har funderat mycket kring varför kurserna där man kommer och bor här inte är så attraktiva för folk med rötter i andra länder och jag tror det kan handla om flera saker. Dels är det inte alla som har råd att ägna ett helt år av sitt liv åt att diskutera och reflektera kring globala orättvisor och feminism. Det är ett privilegium, även om man blir skuldsatt.
– Sen kan det ju handla om att man redan som ung har barn och vill vara nära sin familj. Jag fick själv barn när jag var 25 år så jag hade inte kunnat gå på en sådan här kurs då. Många rasifierade behöver jobba efter plugget och det blir svårt att göra om man bor i Österfärnebo. Så det kan vara sådana praktiska saker, säger hon.
Miljö- och omställningsrörelsen får ibland kritik för att vara för ”vit”. Ligger det något i den kritiken tycker du?
– Jag har märkt att i miljö- och omställningskurserna så är det ofta mycket vitare. Jag tror att det bland annat att är en fråga om tillgång till mark att odla på, det är svårt att köpa mark om man inte har så mycket resurser.
Hon säger också att hon har märkt att odlarföreningar i Sverige inte alltid är så bra på att bjuda in och vara välkomnande när det kommer nya personer.
– Jag kommer från Anderna och i min kultur har odling av mat alltid varit intimt förenat med att odla relationer. Jag tror att det individualistiska samhället har gjort att vi har separerat odling av mat och relationer väldigt mycket. Det märks särskilt i Sverige, här handlar väldigt mycket om produktivitet och det tekniska. Organisering är inte lika länkat till socialisering som i andra länder. Jag har lärt mig att handskas med det, men det är inte alla som klarar eller vill det.
"Jag har varit naiv"
Själv tror hon att Omställningsrörelsen istället för att isolera sig och fokusera på individuella lösningar måste sträva efter att vara mer öppen och inkluderande.
– Jag har också lite naivt trott att miljörörelsen i Sverige är trygg. Jag har varit bekymrad eftersom den inte är tillräcklig inkluderande men jag har aldrig sett den som hotfull, men nu ser jag att den kan bli hotfull även om den inte är det än. Det är därför vi behöver förebygga och skapa antikroppar mot ekofascismen.
Går det att inkludera personer med högerextrema åsikter i miljörörelsen utan att samtidigt stänga ute andra som känner sig ifrågasatta och hotade av de här personerna?
– Jag tror att det arbete som mina kollegor gör i lokalsamhället, eller det som min man som är aktiv i bostadsrättsföreningen gör, är sådant som kan neutralisera och undergräva att de enkla lösningar som rasisterna planterar får gro. Jag är inte ute efter att avhumanisera de som vill avhumanisera – men det är viktigt att skilja på enstaka individer och de som är organiserade. De organiserade rasisterna vill jag inte ha att göra med alls.
