Ord kan kan betyda olika saker i olika tider, något som vid en tidpunkt ses som harmlöst kan vid en annan tidpunkt uppfattas som grovt kränkande. Inte minst gäller detta för färger. Det mest givna exemplet är förmodligen n-ordet som kommer från spanskans negro och som i sin tur kan härledas till latinets niger, båda betyder helt enkelt svart. Ordet hade kunnat vara helt neutralt om det inte hade varit för att det kom att användas på ett rasistiskt sätt.

När man använder ord bör man alltså inte bara fundera över dess exakta betydelse utan också över hur det har använts tidigare och hur det därigenom kan komma att uppfattas. Det finns goda anledningar till att vi inte använder n-ordet i dag, liksom vi inte heller säger ”indianer” eftersom det också är ett ord som har använts rasistiskt (men också för att amerikansk ursprungsbefolkning har ganska lite med Indien att göra). Men det finns samtidigt tillfällen då vi måste fundera över om det är värt att ge avkall på ett ord eller begrepp för att någon eller några anser det vara nedsättande. 

Sara Kristoffersson som är professor i designhistoria skriver i DN om ”Vita havet” som är namnet på utställningslokalen och samlingsplatsen på Konstfack i Stockholm. Är det rasistiskt? Konstnärskollektivet Brown island uppfattar det i alla fall så och kräver att namnet ändras, trots att det enligt Sara Kristoffersson inte finns några som helst rasistiska intentioner. Namnet kommer från att det fanns en stor sal som var målad helt i vitt i det hus där skolan ursprungligen låg. Konstfack har därefter bytt lokal flera gånger, men namnet har hängt med. 

Den seperatististiska gruppen Brown Island har tidigare gjort konstprojekt där de har kritiserat skolan för bristen på mångfald och “den normativa vitheten”. 2017 gjorde de till exempel en utställning just i Vita havet som de, mycket fyndigt, kallade för Brown Island in The White Sea. Där finns det en tydlig poäng, att så få rasifierade antingen söker sig till eller kommer in på Konstfack är viktigt att diskutera och problematisera. Kanske är det en liknande diskussion de är ute efter denna gång, men att kritisera själva namnet kommer nog tyvärr bara leda till att ännu fler tycker att den så kallade identitetsvänstern ägnar sig åt tramsfrågor. 

Precis som svart har ordet vitt en stark symbolisk laddning. Det har plockats upp av nazister och högerextremister som använder begrepp som ”vit makt” och ”vit överhöghet”. Utifrån den kontexten går det kanske att förstå om någon känner obehag inför ett rum som heter Vita havet – kanske ser hen ett hav av vita nazister framför sig? Men vitt kan, som Sara Kristoffersson också är inne på, även stå för många andra saker som oskuldsfullhet eller renhet. 
Ord och namn kommer alltid att tolkas på olika sätt av olika personer, men det betyder inte att alla tolkningar har lika mycket företräde. Det skulle förstås bli absurt om ingenting längre kunde kallas för vitt. Det viktiga är och förblir det historiska sammanhanget. Hade ”Vita havet” ursprungligen syftat på ett rum dit bara vita ägde tillträde eller något annat absurt hade det varit en helt annan sak, men så är alltså inte fallet här.  

Att ändra namn och begrepp kan vara relevant i vissa sammanhang, men det får inte ske med någon slapp automatik. Om vi gör det begränsar vi inte bara språket, vi går också miste om historiska sammanhang. Dessutom säger vi indirekt att alla tolkningar är lika mycket värda oavsett om det går att koppla till någons intention eller ej samt att det alltid är den som är mest kränkt som ska ha företräde. Jag tror det är en farlig väg att vandra.