DEBATT. På Instagram skrollar jag ner och plötsligt ser jag en sponsrad video dyka upp. Jag ser Annie tala om jämställdhet och för kvinnors rätt. ”Jag blir så förbannad över att kvinnor behandlas annorlunda än män…”.
Nu vill jag skriva lite till Annie och hoppas att denna text når till henne och att hon läser det här. Under sommaren år 2019 när de flesta var på semester i Sverige och du Annie Lööf var i slutet av din graviditet, exakt då satte sig hundratals barnfamiljer i centrala Stockholm i en sittstrejk som varade i över två månader för deras rätt att få stanna kvar i Sverige.
De barnfamiljer som har flytt från krig, förföljelse, förtryck, döden, kvinnohatet, och från det minst fredliga landet till Sverige. De hamnar i limbo sedan år 2015 och de har inte någon möjlighet att ens kunna se en framtid för sig själva.
De kvinnor som har flytt från Afghanistan är kvinnor som har burit sina barn i magen precis som du, fast de har gjort det i obeskrivligt svåra omständigheter: på flykt, i flyktingläger, på de stora bergen på gränsen mellan Iran och Turkiet, under skottlossningen av iransk polis, i gummibåtar på det svallande vattnet i Medelhavet, ibland har de sprungit hem från centrala Kabul till hemmet när en bomb har exploderat, många har blivit dödade när de var gravida.
Du vet säkert också om att det för några månader sedan skedde ett terrorattentat i Kabul på BB-avdelningen på ett sjukhus, att nyfödda barn och nyopererade mammor miste sina liv. Jag berättar om helvetet som kallas för Afghanistan och de här barnfamiljerna har flytt från en sån plats, en plats som enligt de makthavare du delar bord med i den svenska regeringen tycks vara tillräckligt bra för att leva i, och den svenska migrationspolitiken har gjort att de nu i 5-6 år levt i ovisshet.
De har fött barn i Sverige, barnen har rotat sig i samhället, pratar flytande svenska, går på dagis, skrattar och ler åt små roliga saker som kanske dina barn också gör. Du vet vilken glädje det innebär och hur varm en mamma kan bli i hjärtat när de ser sina barn glada, när de ser sina barn finklädda, när de ser en säkert framtid för sina barn, hur tacksam en mamma kan bli när de vet att deras barn kommer att växa upp i fred, demokrati och ett i land långt bort från krig. Men de mammorna har inte den möjligheten att kunna vara säkra på sina egna och sina barns framtid, de är oroliga, de har svårt att sova på nätterna.
Jag träffade en mamma när hon var på sittstrejken, så började hon berätta för mig om dig, hon började så här: ”Reza du som vet lite om svenska politiken, vet du att en politiker som är kvinna och är gravid ligger på sjukhus? Hon heter Annie Lööf och kommer att föda barn. Jag vet vilken glädje det innebär för henne och hennes familj, vilken fin stund och hur kärleksfull denna stund kan vara. Må Gud hjälpa henne på sjukhuset, hon kanske kommer att se oss eller ringa till oss mammor som sitter här, vi är också mammor och vet hur det är, hon är också en mamma så hon kommer säkert förstå oss och kämpa för vår rätt i riksdagen.”
Mammorna gjorde en video på Facebook där de skickade sina hälsningar och gratulerade dig till ditt nyfödda barn, man kan se i mammornas ögon att de är glada över din glädje, och berättade om den ovisshet de hamnar i och den rättsosäkra migrationspolitiken som har gjort att de och deras barns framtid hänger i luften.
Det finns hundratals barnfamiljer som befinner sig i samma limbo fortfarande. De vet ingenting om vad som kommer hända med dem. Hundratals lämnade Sverige och flydde till ett annat europeiskt land, några med sina barn som var födda i Sverige.
Fina Annie Lööf, det finns kvinnor i denna situation som fortfarande är kvar i Sverige. Jag vill att du som mamma och som kvinnlig politiker ska se de kvinnorna och mammorna i ögonen och lyssna på vad de har att berätta för dig.
Denna text har även publicerats på bloggen Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
