Glöd · Ledare

Ställ in julhandeln

I dag är det den svarta fredagen. Dagen då folk trängs i gallerior, butiksägare gnuggar händerna och klimatet fortsätter att gå mot flera graders uppvärmning. Och svarta fredagen är bara början, nästan varje år brukar julhandeln slå nya försäljningsrekord och har vi inte fått nog av att shoppa den 24:e december så har vi alltid mellandagsrean. 

Det var i alla fall så här det brukade se ut. I år har vi som bekant en pandemi som förhoppningsvis lär dämpa köptrycket något. Men trots att det finns extra goda skäl till att avstå julhandeln just i år så gör både regeringen och Dagens Nyheter allt de kan för att hjulen ska hållas rullande. 

DN:s ledarsida går till och med så långt som att slå fast att ”just i år är det osolidariskt och kortsiktigt att uppmana till julklappsfria helger”. Motivet är att vi måste rädda alla de butiksägare som nu håller på att gå under som följd av pandemin. Det är givetvis tufft för många branscher nu, men det är knappast bara de som jobbar inom butiksnäringen som blir lidande. Hela kultursektorn har fått ställa in sina evenemang och massor av människor har blivit arbetslösa. Tittar vi utanför Sverige ser vi också att många länder drabbas hårt, inte bara av pandemin i sig utan också av att många andra viktiga hälsoinsatser och vaccinationskampanjer har ställts in. 

Så vilka är det vi är osolidariska med när vi avstår från att handla? Är det de barn i Bangladesh som syr en stor andel av våra kläder? Eller är det de som med risk för sina liv bryter kobolt som vi kan ha i batterierna till våra datorer och mobiltelefoner? Och på vilket sätt är det kortsiktigt att inte vilja vara med och bidra till att en massa fler saker produceras, transporteras och konsumeras till priset av ökade utsläpp?

Det skulle vara intressant om Peter Wolodarski som annars brukar ha väldigt hög svansföring i klimatfrågor kunde svara på det. 

På en presskonferens med näringslivsminister Ibrahim Baylan och Svensk handels vd Karin Johansson för en vecka sedan så var signalerna motstridiga, för att uttrycka det milt. Å ena sidan avråddes vi från att handla, å andra sidan vädjade de till oss att fortsätta handla, fast på ett smittsäkert sätt. Precis som hos DN riktades en skarp uppmaning  om att vi nu mangrant måste ställa upp och rädda butikerna.  
”Fortsätt handla, men gör det med omsorg”, sa Karin Johansson. 

Hon uppmanade oss också att sprida ut våra köp och börja julhandla redan nu, trots att det mest ansvarsfulla i den här situationen måste vara att inte handla alls, förutom mat och mediciner. Både hon och Baylan tryckte även hårt på att vi kunde näthandla istället för att handla i fysiska butiker. Men för klimatet spelar det inte så stor roll om vår nya mobiltelefon är köpt i en butik eller på nätet, utsläppen blir ungefär desamma. 

Att regeringen har stängt ner hela kultur- och idrottssektorn men låter handeln rulla på som vanligt och att vi till och med uppmanas till att fortsätta handla säger en hel del om dess prioriteringar. Och att DN:s ledare anser att vi är osolidariska när vi inte handlar säger också en del om hur snävt perspektivet ofta blir. Pandemin borde ses som en chans att ställa om till ett mer hållbart samhälle, men istället verkar många sträva efter att ställa tillbaka till det ohållbara liv vi levde innan så fort som möjligt.

Att det ska bli lättare för långtidssjuka att fortsätta vara sjukskrivna efter 180 dagar.

Trots den höga smittorisken är det fortfarande alldeles för trångt i butikerna, och handlarna gör för lite för att minimera smitta, enligt fackförbundet Handels.

Glöd · Debatt

”Poänglöst att koppla befolkningsfrågan till ekofascism”

Terroristen Brenton Tarrant, som mördade 51 människor 2019 i två moskéer i Christchurch på Nya Zeeland kallar sig själv ekofascist.

Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan riktas mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga, skriver Anders Sirén i en slutreplik på Valdemar Möllers inlägg i debatten om befolkningsfrågan.

I sin replik till mitt debattinlägg om befolkningsproblematiken återkommer Valdemar Möller än en gång till de så kallade ”ekofascisterna”. Får man tro den rapport som Möller själv länkar till så ingår det i ekofascisternas tankegods – utöver själva fascismen – inte bara idéer om överbefolkningsproblematiken utan också om ekologiskt jordbruk, närodlat, bevarande av skogar och våtmarker, djurrätt, hembygd, vegetarianism, alternativmedicin, skydd av utrotningshotade växt- och djurarter, trädplantering, återvinning, konsumtionskritik, självförsörjning, kamp mot invasiva arter, anti-kapitalism, anti-globalisering, med mera. Påpekandet ”ekofascisterna tycker också så” kan alltså riktas inte bara mot oss som lyfter befolkningsfrågan utan mot i stort sett varenda människa som alls engagerar sig i någon miljöfråga överhuvudtaget. Ganska poänglöst påpekande med andra ord.

Möller konstaterar att det finns en konflikt mellan att å ena sidan inte vilja uppmuntra folk att skaffa många barn, men att å andra sidan vilja ge stöd åt barnfamiljer för barnens egen skull. Och naturligtvis är det så – om det inte skulle uppstå målkonflikter i samband med att man försöker lösa miljöproblem skulle de alla för länge sedan redan varit lösta!

Trots dessa invändningar erkänner nu Möller, som tidigare bagatelliserat befolkningsproblematiken, att befolkningsökningen behöver saktas ner och till och med vändas. Och han förespråkar att man för att nå dit bör använda morötter hellre än piskor – precis det jag också själv tidigare argumenterat för! Det är glädjande att Möller ändrat sig på denna punkt. Jag hoppas att den fortsatta debatten nu kommer att kunna fokusera på det viktiga: Hur vi snabbast möjligt, och med minst möjliga oönskade bieffekter, ska kunna vända befolkningsökningen till en minskning. Ingen av oss har idag en färdig lösning, men tillsammans måste vi lyckas finna en.

· Debatt

”Vilken agenda har de som oroar sig för befolkningsökning?”

Är befolkningsfrågan en klimat- och miljöfråga och hur ska den i sådant fall hanteras? Det är viktigt att vara kritisk till de som pratar om problemen med befolkningsökning och fråga sig vilken deras agenda är, svarar Valdemar Möller Anders Sirén.

DEBATT. Givetvis spelar antalet människor i sig roll, inte bara vad vi gör, i det har Anders Sirén helt rätt. Däremot skiljer vi oss åt i synen på vad som behöver göras. Siren skriver i sin replik att vi bör ”avskaffa de ekonomiska incitament som i många länder (Sverige inkluderat) belönar barnafödande och hellre införa ekonomiska incitament som belönar dem som avstår från att skaffa många barn.” Jag antar att det är barnbidrag och liknande bidrag han syftar på här. 

Problemet med det synsättet är att det är barnen som straffas och tvingas växa upp i fattigdom. För oavsett om alla bidrag tas bort är jag övertygad om det kommer finnas människor som kommer fortsätta att skaffa många barn. Dels för att människan inte är enbart en ekonomiskt rationell varelse, för många är en stor familj meningen med livet och källan till en stor lycka. Dels för att det i många kulturer, med en mindre utbyggd social välfärd än Sveriges, är en trygghet att ha många barn eftersom det innebär att någon kommer kunna ta hand om en på ålderns höst.

Att vända populationsökningen är alltså ingen lätt sak, vilket inte betyder att man inte ska försöka. Men jag tror betydligt mer på morötter än på piskor i det här sammanhanget, framförallt eftersom det som sagt är barnen som kommer bli lidande om man slutar att ge bidrag till de som skaffar många barn. 

Även om Anders Sirén aldrig har stött på några ekofascister betyder det inte att de inte finns. FOI rapporterade exempelvis för två år sedan om att pandemin har ”varit en god grogrund för gröna fascistiska idéer”. Det här betyder givetvis inte att alla som oroar sig över befolkningsökningen är ekofascister, vilket jag heller aldrig har påstått, men det är en rörelse som är värd att ta på allvar. 

Därför är det också viktigt att vara kritisk till de som pratar om problemen med befolkningsökning och fråga sig vad deras agenda är.