I dag är det den svarta fredagen. Dagen då folk trängs i gallerior, butiksägare gnuggar händerna och klimatet fortsätter att gå mot flera graders uppvärmning. Och svarta fredagen är bara början, nästan varje år brukar julhandeln slå nya försäljningsrekord och har vi inte fått nog av att shoppa den 24:e december så har vi alltid mellandagsrean.
Det var i alla fall så här det brukade se ut. I år har vi som bekant en pandemi som förhoppningsvis lär dämpa köptrycket något. Men trots att det finns extra goda skäl till att avstå julhandeln just i år så gör både regeringen och Dagens Nyheter allt de kan för att hjulen ska hållas rullande.
DN:s ledarsida går till och med så långt som att slå fast att ”just i år är det osolidariskt och kortsiktigt att uppmana till julklappsfria helger”. Motivet är att vi måste rädda alla de butiksägare som nu håller på att gå under som följd av pandemin. Det är givetvis tufft för många branscher nu, men det är knappast bara de som jobbar inom butiksnäringen som blir lidande. Hela kultursektorn har fått ställa in sina evenemang och massor av människor har blivit arbetslösa. Tittar vi utanför Sverige ser vi också att många länder drabbas hårt, inte bara av pandemin i sig utan också av att många andra viktiga hälsoinsatser och vaccinationskampanjer har ställts in.
Så vilka är det vi är osolidariska med när vi avstår från att handla? Är det de barn i Bangladesh som syr en stor andel av våra kläder? Eller är det de som med risk för sina liv bryter kobolt som vi kan ha i batterierna till våra datorer och mobiltelefoner? Och på vilket sätt är det kortsiktigt att inte vilja vara med och bidra till att en massa fler saker produceras, transporteras och konsumeras till priset av ökade utsläpp?
Det skulle vara intressant om Peter Wolodarski som annars brukar ha väldigt hög svansföring i klimatfrågor kunde svara på det.
På en presskonferens med näringslivsminister Ibrahim Baylan och Svensk handels vd Karin Johansson för en vecka sedan så var signalerna motstridiga, för att uttrycka det milt. Å ena sidan avråddes vi från att handla, å andra sidan vädjade de till oss att fortsätta handla, fast på ett smittsäkert sätt. Precis som hos DN riktades en skarp uppmaning om att vi nu mangrant måste ställa upp och rädda butikerna.
”Fortsätt handla, men gör det med omsorg”, sa Karin Johansson.
Hon uppmanade oss också att sprida ut våra köp och börja julhandla redan nu, trots att det mest ansvarsfulla i den här situationen måste vara att inte handla alls, förutom mat och mediciner. Både hon och Baylan tryckte även hårt på att vi kunde näthandla istället för att handla i fysiska butiker. Men för klimatet spelar det inte så stor roll om vår nya mobiltelefon är köpt i en butik eller på nätet, utsläppen blir ungefär desamma.
Att regeringen har stängt ner hela kultur- och idrottssektorn men låter handeln rulla på som vanligt och att vi till och med uppmanas till att fortsätta handla säger en hel del om dess prioriteringar. Och att DN:s ledare anser att vi är osolidariska när vi inte handlar säger också en del om hur snävt perspektivet ofta blir. Pandemin borde ses som en chans att ställa om till ett mer hållbart samhälle, men istället verkar många sträva efter att ställa tillbaka till det ohållbara liv vi levde innan så fort som möjligt.
Att det ska bli lättare för långtidssjuka att fortsätta vara sjukskrivna efter 180 dagar.
Trots den höga smittorisken är det fortfarande alldeles för trångt i butikerna, och handlarna gör för lite för att minimera smitta, enligt fackförbundet Handels.
