Glöd · Debatt

Greta och Jantelagen

Greta Thunberg har blivit utsatt för mycket avundsjuka.

DEBATT. Greta Thunberg är en av vår tids mest uppmärksammade personer. Under lång tid har vi kunnat läsa åsikter om Greta i artiklar, krönikor och bloggar. Nu senast har Greta varit en av de yngsta sommarpratarna. För mig har Greta blivit en fantastisk möjlighet att klarare än någonsin se olika fenomen i samhället. Kanske är det för att Greta är så klarsynt och rak som mönstren också blir så ovanligt tydliga.

”Du ska inte tro att du är något” är en välkänd sentens. Kanske är Sverige något av Jantelagens paradis, här sägs ingen kunna lyckas utan att alla andra är missunnsamma. Avund, som en av de sju dödssynderna, har en gammal historia och är i grund och botten inget speciellt för svenskar. I tider av kritisk granskning behöver vi fråga oss vem som vinner på denna starka association av Jantelagen och avundsjukan till oss vanliga svenskar.

Begreppet Jantelagen kommer från Aksel Sandemoses bok En flykting korsar sitt spår från 1933. Ofta sammanfattas den i en enda mening: ”Du ska inte tro att du är något”, men i boken består den av tio punkter. Det är en oskriven lag som bokens unge Espen kraftigt får känna av under sin uppväxt. Den tar ifrån honom glädje, motivation och lusten att arbeta, ja, den får honom till och med att döda en annan människa. Det börjar redan när han är barn och ska inordnas i en bestämd mall av hur barn ska vara – lydiga och inte med egna intressen och drivkrafter. I den lilla danska småstad, kallad Jante, där Espen växer upp fortsätter hela livet i samma mönster av att trycka ned människor till att förbli en del av den stora massan.

Jante har setts som en mycket negativ attityd mot enskilda individers framgång. Så långt stämmer det med bokens mening, men det finns en feltolkning i varifrån denna ovilja ursprungligen kommer. I allmänt tal har innebörden blivit att den stora massan inte vill tillåta någon att lyckas och bli förmer än andra. Men i boken är det framförallt uppifrån som den motverkande kraften kommer, ifrån dem som står högre upp och redan kommit upp sig i hierarkin. Från början drabbas vi alla som barn av att vuxna bestämmer och att vi förväntas acceptera vår plats längst ned i rangordningen. Därefter tillåts vi inte avancera uppåt om inte de som står över oss är villiga att släppa upp oss.

Inte så att Sandemose förnekar att den stora massan också kan vara ovillig att låta någon klättra uppåt – sticka ut och bli något. Det är väl egentligen helt förståeligt med avund mot den som kommer ”upp sig”, eftersom förflyttningen uppåt oftast är en förutsättning för alla möjligheter för oss som människor. Men genom en förskjutning har hela Jantelagen kommit att handla om denna avundsjuka och att det är så ”jante” så fort någon lyckas. I Sverige anses det till och med finnas extra mycket av denna attityd och inte för inte finns uttrycket ”den kungliga svenska avundsjukan”.

Men det är inte detta som är kärnpunkten i Sandemoses Jantelag. Hans beskrivning är i grunden samhällskritisk och handlar om hur människor hålls nere av dem som lyckats komma upp en bit. I Gretas fall blir det här skrattretande uppenbart, då en lång rad kända människor har haft sådana behov av att göra uttalanden. Det är politiker, samhällsdebattörer, toppar inom näringslivet, influencers och andra kändisar. Det är personer som ser att de inte får samma genomslag och är så betydande som Greta blivit. Hon har nedsättande kallats för Klimat-Greta, djupt störd och har tillskrivits alla möjliga diagnoser. Det blandas med ett förminskande av hennes arbete genom att hävda att hon bara är ett barn, att hon utnyttjas av andra för deras syften eller inte är så rättrådig som hon utger sig för. Det går till och med så långt att hon utsätts för massor av hat och hotas till livet, trots att hon bara är ”ett barn” som det hänvisas till när det passar.

Nej, det är inte den stora massan som är avundsjuk på Greta och missunnar henne den ställning hon har fått. Däremot kan hon väcka andra negativa känslor hos en del ”vanliga” svenskar. Men de som vill misstänkliggöra och visar en tydlig ”jante” – du ska inte tro att du vet mer än vi eller kan lära oss något – är de som kommit upp sig i hierarkin. Det döljer en stor rädsla för att någon blir större och mer känd, men också för de samhällsförändringar som ligger i det som Greta blivit symbol för. För i Gretas fall är det en person som på rekordsnabb tid har passerat den elit som ifrågasätter henne, och hon står dessutom för något som underminerar den rådande ordningen. Förändringar som inte bara handlar om klimatet, utan också om hierarkins oskrivna lagar.

Det som fascinerar mig är hur Jantelagen har kunnat få ett annat fokus och fortsatt att vara missförstådd i alla tider. Men det finns ett tydligt syfte och starka krafter som ligger bakom det. Det har blivit en taktik för att flytta uppmärksamheten från dem som inte vill släppa upp någon till sin nivå, till att den stora massan inte tillåter någon att lyckas bättre än någon annan. Denna strategi har lyckats så väl att de flesta idag hjälper till att upprätthålla myten om att vi vanliga människor är så ”jante” här i Sverige. Men precis som med ”den kungliga svenska avundsjukan”, som även namnet antyder, handlar det mer om dem som är uppe på hierarkistegen än dem som står på botten.

Greta är uppfylld av den empati och insiktsfullhet som barn och unga ofta har innan de har indoktrinerats för mycket av vuxenvärlden. Hon ser helheten och förstår vad som är fel och vad som måste göras. Alla de som vill misstänkliggöra, håna och kritisera henne har för länge sedan tappat både sin empati och sina insikter. Däremot är de uppfyllda av ”jante” i dess sämsta aspekt – den som syftar till att frånta människor deras rätt att utvecklas och påverka andra, och som ytterst sätter demokratin ur spel.